Hemma igen.
Julaftons morgon. Klockan är 6.20. Planet från Bangkok landar i Köpenhamn. Inte många passagerare, så det går fort att komma ut. Anja väntar i ankomsthallen och skjutsar mig till Staffanstorp. Där väntar Knut med te och nybakade bullar. Min ena resväska är packad med julklappar, den andra med galgar från Hang-on-projektet i Bangkoks slum. Så nu har jag alltså fler klädhängare till hugade spekulanter. Större delen av innehållet i julklappsväskan skulle till Lund på eftermiddagen, men några småsaker packades upp till Anja och till Eva, som bjöd på fisk och gröt halv 12.
Julafton hos Jerker och Cecilia tillsammans med Cecilias föräldrar och en av systrarna och hennes familj. Många barn, alltså, och mycket trevligt. Linn var först lite avvaktande mot tomten och tyckte det var tryggast att sitta i Jerkers famn, men sedan hon fått en Pippidocka, tinade hon upp och gick själv fram till tomten och hämtade fler paket. Pippidockan verkade bli en kär kompis, men allra intressantast var en verktygslåda med både hammare, såg och borrmaskin. Linn sågade och sågade och lät också oss andra prova på att såga.
En lång dag tog så småningom slut, och jag somnade nästan innan jag lagt huvudet på kudden. Jag hade dock hunnit tömma kattlådan, och i går blev badrummet städat, gran, kyrka och krubba kom på plats, så nu känns det som jul här hemma också.
När jag tänker tillbaka på besöket i Bangkok, känns det som att jag får så otroligt mycket, varje gång jag är där. Samvaron med barnbarnen känns i och för sig som det viktigaste, men de intryck jag får genom olika mer turistiska aktiviteter är också minnesvärda.
Att se Ludde träna och spela ishockey har alltid varit roligt.
Den första träningen jag såg nu verkade ligga under hans nivå, men han var ju på is och fick åka skridskor. I lördags, däremot, gästades klubben av ett par NHL-spelare, som fungerade som tränare. Och då blev det mer fart. Den sista kvarten spelades matcher, tre stycken parallellt på tvären i rinken. Då såg vi Luddes kapacitet. Synd att han inte kan få mer träning.
Weekendutflykten till floden Kwai var en upplevelse. Om jag lär mig hantera tripadviser, så att jag kan rekommendera resmål, så blir det högsta betyg på den båtfärden i nationalparken och besöket vid järnvägsmuseet vid bron. Hotellet, där vi övernattade, hade också varit värt högsta betyg, om det inte varit för den dåliga servicen i restaurangen. Där behöver de lära sig organisation.
Till Bang Sai, drottningens skola för hantverk, som jag hann besöka två gånger och gärna återvänder till igen, skulle jag också ge högsta betyg. Det är inte bara en skola, där det tillverkas saker som säljes, utan också som en vacker hembygdspark med hus från olika delar av Tailand.

Julfirande i Nichada Thani.
Lillejulafton inleddes tidigt, tidigt med att Ludde steg upp klockan 5 för att förbereda sitt tomtande för lillasyster Malin. Julklappar skulle samlas ihop i en säck och tomten skulle ju ha kudde på magen och alla kläder på innan Malin förväntades vakna strax före 7. Om Tomten kom till Malin, så hade han ju också julklappar till Ludde, och det fanns ett par särskilt spännande paket, som kunde vara bra att få så fort som möjligt. När Malin åt frukost dök tomten upp med paket till både henne och Ludde, som sedan var sysselsatt under förmiddagen med lego och långboard, som han med blixtens hastighet kunde skejta kvarteret runt på.
Den inhandlade julmaten förbereddes. Vi hade lyckats få ihop både skinka, rödkål, prinskorv, köttbullar, revbensspjäll och gravad lax, och inte minst potatis för 80:- svenska kronor kilot, ett par små burkar ansjovis i olja(!) och röd(!)lök till Janssons frestelse. När revbensspjällen togs ur ugnen, kom Fredrik på, att vi inte hade någon äppelmos. Häll lite vatten och socker i en panna och tag fram ett äpple, så ska jag skala och skära i småbitar, så kokar vi mos, sa jag. Pannan blev ett stekjärn, så äppelbitarna blev kanderade, men det var så gott, att det kanske blir en ny favorit. Och frestelsen var den dyraste vi någonsin ätit.
Innan vi skulle äta tog vi en tur till poolen, där vattnet var så varmt, att inte ens de i Tailand boende, som klagat på att vattnet varit för kallt tidigare under månaden, ville gå upp. Gertrud tog ett härligt foto på Fredrik, Ludde och Malin i poolen. Det finns nog på hennes blogg och på facebook, men mina kunskaper är för begränsade för att jag ska kunna visa bilder här. - Tidigare bilder har jag fått hjälp att lägga in, men nu finns ingen hjälp tillgänglig.
Efter att vi inmundigat julmaten - risgröt hade vi ätit till lunch tillsammans med Po - hade vi en stunds samvaro innan mr Prayon kom för att köra mig till flygplatsen, och  3/4 av familjen Carleson kunde gå till sängs medan Gertrud övade på sångerna, som hon skulle sjunga i kyrkan på julafton.

Skolavslutning.
I morse gick, eller egentligen skjutsades, Ludde till skolan i pyjamas med sin filt med älgar på, som han fick som baby, kudde och en hel hög böcker, som han inte rimligen skulle hinna läsa i skolan.
Klockan 10 mötte Gertrud och jag och Malin tillsammans med ytterligare ett antal mödrar upp med godsaker till barnens julbord. Det var mycket godsaker men också prinskorvar och kycklingspett. Vi hade gjort chokladpudding och hade också pepparkakor med oss. Mest populärt var godiset i form av polkagriskäppar, machmallows, popkorn och chips. En mycket god chokladmuffins, eller som det kanske ska heta, cupcake, med glasyr och strössel bjöd Ludde mig på för att han inte tyckte om den, kanske för att den smakade mörk choklad och nog inte var så söt som han trodde den skulle vara.
Mrs Mackey, läraren, läste för barnen, när vi kom. Sedan försökte hon med, tycker jag, ganska ringa framgång, få dem att reflektera över värderingar, som de skulle vilja föra över till sina barn. Att reflektera över detta hade de egentligen haft i läxa, men det var nog lite för svårt för 10åringarna. Ludde hade redan i går kväll meddelat mig, att han väl inte kunde veta, vad han gjorde om 20, 30 år, och inte heller om han hade några barn, så därför var uppgiften meningslös. Nåja, de blev ganska snart fria att ta för sig av läckerheterna.
Därefter blev det rast, mödrarna rymde upp i klassrummet och gick hem. Efter rasten hade barnen ytterligare en timme för mys och läsning. I klassrummet fanns ett tält, fast där kunde de naturligtvis inte ligga allesammans, så en del fick väl ligga "utomhus".
Ja, så kan en julavslutning se ut. Lite annorlunda mot hemma för man väl säga.
Nu har Ludde hämtats och skjutsats till Daniel för att leka i eftermiddag. Daniel bor i den västra delen av Nichada Thani, medan vi bor i Raintree Residence i den östra delen. Uppskattat avstånd är 2,5, kanske 3 km. Ungefär mitt emellan ligger skolan.

Footmassage och Fredriks födelsedag med biobesök.

Fredriks födelsedag i tisdags firades enkelt hemma med en flera rätters middag tillagad av Puh.
Fredrik arbetade länge i tisdags men kunde komma hem i tid för ett biobesök i går. På önskelistan stod filmen The Hobbit. Puh stannade kvar på kvällen och tog hand om Malin, medan vi andra åkte iväg i golfbilen till Central, det stora varuhuset på golfbilsavstånd, som även inrymmer en stor biograf, och Fredrik fick sitt önskemål uppfyllt. Att även Ludde kan sin Tolkien visade han genom att viskande berätta för mig, vilka de olika figurerna var.
Tidigare på dagen i går hade Gertrud och jag varit på Bamboo Spa och fått footmassage. Jag skriver ordet på engelska, eftersom fotmassage väl skulle vara fotmassage, medan footmassage på Bamboo innefattar, fötter, ben, händer, armar, huvud, hals och axlar. Inte dumt alls med denna behandling i ett mörkt rum med svag österländsk musik i en hel timme och sedan en kopp te av något slag efteråt.
I måndags var jag och tittade på Luddes fotbollsträning direkt efter skolan. Han har nu kommit med i skolans fotbollslag, vilket alla är mycket nöjda med. De tränar två gånger i veckan fram till februari. Sedan ska det bli matcher på lördagar, och det kommer att kollidera med hockeyträningen, så då får vi se, vad som kommer att prioriteras. I dag missar har fotbollsträningen, eftersom han är bjuden på kalas. I går, när vi var på Central, hann vi med att köpa en present. I dag, om en stund, ska Gertrud och jag åka till Central igen för lite julklappsinköp.
Vårt besök på IKEA i förrgår höll jag på att glömma. Dit körde vi för att handla julmat och lyckades bl.a. få köttbullar och lax och en massa ekologiska pepparkakor i bonus. Sillen, som de eventuellt haft, hade andra svenskar tydligen redan handlat upp. Saftsås till risgröten och skinka räknar vi med finns på Villa, den dyra västerländska affären här i Nichada Thani. Fredrik har tittat på skinkan och tycker att den liknar påläggsskinka, men den får duga. På söndag blir det julafton här, innan jag åker hem för att fira jul i Sverige.

Pa internationellt 40arskalas pa Nichada club.
Fredriks vietnamesiska kollega Ha ar gift med en belgare, och hans 40arsdag firades med ett surpriceparty i lordags. Ett trettiotal vanner hade samlats, Gertrud och Fredrik hade forberett ett par hyllningsaktiviteter, och Ha hade engagerat ett gang transvestiter, som gjorde en mycket uppskattad show, typ After Dark. Tyvarr hade en del gaster redan gatt hem da, men vi som sag dessa vackra, falska kvinnor var imponerade. Fredrik och flera andra man lat sig fotograferas tillsammans med dem. Fredrik med Malin pa armen. Tidigare pa kvallen eller eftermiddagen hade vi hyllat jubilaren gruppvis sjungande egenhandigt skrivna texter till kanda melodier. Sjalv var jag tillsammans med tre andra kalkon och sjong pa melodi blinka lilla stjarna en text som inneholl orden bird, girl, Vietnam och toilet. Iden var Fredriks. Han har gjort det forr, dvs delat in gaster i grupper som far gora en text och framfora den. Gertrud var osaker pa om det skulle fungera bland de har manniskorna, som de inte kande. Men det gjorde det. Och det gjorde den allsång som hon ledde också. Fredrik tog ut födelsedagsbarnet på en promenad medan Ha och alla gasterna övade på Lill Lindfors, var det väl, gamla slagdänga Åh vilken karl på engelska. Sedan sjöng Ha med Gertruds och övriga gästers hjälp för sin man, och det väckte stor munterhet.
Ludde har kommit hem och visat mig, hur man får till å,ä,ö på det här tangentbordet. Jag hoppas, att jag kommer ihåg det till nästa gång jag skriver. Att Ludde kommit hem betyder också, att jag nu lyssnar på spotyfy medan han äter mellanmål bestående av kycklinglår och sticky rice.
I går beökte vi tillsammans med Ha och Toon, 40åringen och ett par av deras vänner, belgare, bosatta på SriLanka en favoritrestaurang belägen på floden och vårens semester på SriLanka började planeras.
Nu känns det som om jag kan behövas för Ludde, som börjat göra läxor.

Heldagsutflykt med mr Prayon.
Onsdag morgon hamtade mr Prayon mig. Mr Prayon ar en taxichauffor, som blivit nagot av privatchauffor i familjen. Vi hade tre mal.
Det forsta var drottningens skola for hantverk. Dar visade mr Prayon runt bland de gamla husen representerande olika delar av Tailand. Vissa hus visade bara hur man levde, som ett hembygdsmuseum. I andra var det forsaljning av olika hantverk.
Fran skolan korde vi till den gamla huvudstaden Ayutaya, dar jag vandrade runt med horlurar och fick mig till livs en hel del av Tailands historia. Sedan blev det tempelruiner och ett fungerande tempel innan farden stalldes mot sommarpalatset i en park som paminde mycket om de magnifika parker jag besokt vid slott i Ryssland, St Peterburg, och Sans Souci. Nar jag sa det till Gertrud pa kvallen, sa menade hon, att den ocksa har likheter med Kungsparken i Malmo, som visserligen ar valdigt mycket mindre, och det ar val sa, att det var den stilen som var forharskande, nar parkerna anlades.
Hela dagen var vi ivag, och nar vi kom hem, var jag full av intryck, som behovde smaltas. Tank vilka enorma tempel man byggt! Men nar jag fick fragan, vad som varit intressantast, maste jag svara, att gamla huvudstader, tempel och slott i all ara, men intressantast var hantverksskolan. Dit vill jag igen.

Malin 1 År gammal

Malin Elma Esmaralda 2011-12-11

Storebror visar hur man öppnar paketer

Malin läser Spöket Laban

Malins fodelsedag firades tillsammans med hennes bade jamngamla kompisar, Sam och Emma. Barnen bjods pa svensk Sempergrot, och sedan fick saval barn som vuxna lussekaka, dvs lussekatter i form som en butterkaka, mjukpepparkaka efter
AnnaMarias recept pa bloggen Ginger och jag, pepparkakor och glasstarta. AnnaMarias mjuka pepparkaka var vi tvungna att andra lite vad det gallde  kryddor, eftersom vi saknade sadana. Dock hade vi en fran
Sverige medford pase gloggkryddor. Den koktes upp i vin, och kakan smaksattes med en sked av denna glogg. Det blev gott. Kalaskakorna uppskattades av en Nyzeelandsk och en Kenyansk mamma.
Fodelsedagsbarnet uppvaktades med presenter, som hon uppskattade fran tidig morgon till laggdags. En del paket hade ocksa intressanta snoren

December i Bangkok.
Det har inte blivit nagot bloggande den forsta veckan i Bangkok. Den har varit innehallsrik, och jag ar inte overens med denhar datorn. Naja, jag ska forsoka.
Jag anlande och blev hamtad pa flygplatsen av Fredrik i onsdags. Val hemma i Nichada blev det uppackning av saval det stora specialbagaget, som tullaren accepterat som julklappar till barnen, som av de delar av resvaskans innehall, som skulle till kylskapet.
bagaget inneholl ju saval glogg som pepparkakor, pepparkaksdeg och ost. Vad som daremot saknades var min medicin, levaxin.
De tva foljande dagarna blev lite hektiska i jakten pa medicin. Mail till doktorn i Staffanstorp, skype med min bror och svagerska och kontakt med forst den lokala kliniken har i Nichada och sedan det stora sjukhuset, Baumrundgard, i Bangkok, eftersom lakarbesok dar maste till for att jag skulle kunna fa medicin. Allt loste sig pa fredagen, da jag besokte det stora sjukhuset och aterigen imponerades. Efter lakarbesoket till kassan for att betala, ett par minuters vantan pa medicinen och si, allt var klart pa inte mycket mer an en timme och till en kostnad som inte var mer an ett specialistlakarbesok i Sverige. Taxiresan till och fran sjukhuset tog daremot tid.
Den medicin jag fatt fick inte kombineras med kalcium eller jarn, sa min frukost har darefter fram till i dag bestatt av te och smorgas. I gar kom medicin fran Sverige, sa i dag har jag atit mjolk och flingor.
I fredags, pa formiddagen, fore mitt lakarbesok, hade Nichadadamerna ordnat en rundtur till julsmyckade amerikanska hem. Och de hemmen var smyckade!! Julgranarna var manga, julkrubborna likasa, och fantasin visste inga granser. Det var alltsa inte sa, att man hade en julgran och en krubba. Nej, det handlade om manga, olika manga, men manga, i varje hus. Det hela var ett led i en valgorenhetsaktivietet och avslutades med buffe till vilken alla hade bidragit och en samtidig basar, dar overskottet gick till valgorenhet, barnhem, tror jag. Dessutom kostade ju naturligtvis deltagandet. Aven golfbilarna, som vi for runt i, var i manga fall julsmyckade.
I lordagsmorse for vi, hela familjen, ivag till floden Kwai. Pa vagen stannade vi till en en liten by, framst for att Malin skulle fa mat. Vi gick in under tak, dar det stod nagra bord och fanns nagra kvinnor. Vi kunde inte avgora, om det var ett offentligt stalle eller privat, men vi blev mycket val mottagna och bjudna pa mat. Nar vi ville betala, sa de bestamt nej, sa till slut fick
fredrik lamna ett par hundralappar (inte manga kronor) till Budda.
Vid floden fanns ett museum, som visade hur jarnvagen byggts av krigfangar och en enorm krigskyrkogard. Vi kunde ocksa aka tag over bron. Mycket intressant.
Ytterligare nagra mil fick vi kora innan vi kom till hotellet, dar vi bestallt overnattning. Ludde hade sett fram emot djungeln, och hotellet lag i djungeln vid floden, hade en vanlig pool och en spaavdelning i anslutning till en varm kalla. Vi bodde i tva poolvillor och kunde alltsa bade pa kvallen, nar vi kom, och pa morgonen, innan vi akte, ga direkt ut i poolen. Inte illa.
Pa hemvagen stannade vi till for en batfard pa floden. Helt underbart!
Nu har klockan blivit sa mycket, att jag maste sluta for att fa min simtur innan det blir morkt.
Malins fodelsedag och min dagsutflykt tillsammans med mr Prayon far alltsa vanta.

Hemma igen och jetlaggad.

Den korta men intensiva veckan i Bangkok är till ända. Även om det viktigaste under besöket var umgänget med barnbarnen, ansträngde vi oss alla för att ge Knut så mycket som möjligt av sådant, som vi tyckte och trodde att han skulle tycka var intressant. Och det tycks vi ha lyckats bra med. Han är nöjd. För mig var höjdpunkten - om vi nu bortser från umgänget med Ludde och Malin - matlagningskursen Cooking with Poo i Bangkoks slum. Vi fick laga goda maträtter, vars namn jag inte kan stava, men Gertrud har i både blogg och på facebook skrivit om det och nog stavat rätt. Och vi fick verkligen vara i ett av Bangkoks riktigt fattiga områden, där projektet Helping Hands hjälpt Poo igång med hennes matlagningskurser och också en hantverksbutik vägg i vägg med matlagningslokalen. Jag köpte med mig hem både Poos kokbok och lite textilt hantverk från butiken bredvid. Kursen kostade 1200 Bath, och hälften av intäkterna för matlagningskursen går direkt till hjälparbetet. Just i onsdags, när vi var där, filmades verksamheten av ett TV-team, som gör en serie om asiatisk mat, så till våren kan vi beskådas i thailändsk TV.

Intressant var också den guidade tur, som Fredrik gav oss i FN-huset. Där pågick en konferens om åldrande, och tänk att de i Asien brottas med samma problem, som vi här hemma. Inom några år är var fjärde person i Asien över 60 år. Jag började naturligtvis genast fundera över åldersgränsen 60 år, eftersom vi väl inte räknar 60-åringar som gamla utan hade räknat den åldriga befolkningen från 65 eller kanske rent av ännu högre. Hur som helst. Problemet är det samma. Allt fler äldre ska tas om hand, ha ett värdigt liv och försörjas av dem som är i arbetsför ålder.

Dagen i går blev 22 timmar lång, och min microslummer ombord på planet mellan Bangkok och Helsingfors var inte lång. Trots det vaknade jag vid 4-tiden, kunde inte somna om utan låg och funderade och steg till slut upp halv 6. Nu har jag hunnit med en postgenomgång och skrivit ut handlingar, som kommit i mail, till socialnämndens sammanträde på måndag.

Nu tror jag, att jag ska försöka skypa med Gertrud. Hos dem är ju klockan redan lunchdags. Jag är så spänd på att få höra, när Malin tar sina första steg. Hon reser sig och står fritt mitt på golvet, och vi har bara väntat på, att hon ska ta ett steg och komma underfund med, att man kan förflytta sig upprätt. Men hittills har hon satt sig ner igen, när hon har stått en stund.

Och Knut, han lät sin pyjamas stanna kvar i Bangkok, för han tänker resa dit igen!

Jim Thompsons house

Sista dagen i Bangkok följde jag med på en bussutflykt arrangerad av mödrar till ISB-barn. Mycket trevligt. Jim Thompson var amerikan, skickades till Bangkok som militär officer och förälskade sig i Thailand och stannade kvar efter att han slutat sin tjänstgöring. Sidenväveri fångade hans uppmärksamhet, och han har i hög grad bidragit till att sidenindustrin blivit så betydande. Han flyttade gamla hus till den plats, där de nu alltjämt står och anlade en underbar trädgård och samlade antikviteter och konst, som vi i dag har fått beundra vid en rundvandring.
Nu väntar sista eftermiddagen här med Gertrud och barnen, och det känns vemodigt. Det är ju egentligen inte så länge till den 10 juni, när de kommer hem, men det känns länge. Nu kom Ludde hem, och det är dags för sista mellanmålet tillsammans med honom. Sedan får det bli en simtur också, innan jag stänger resväskan   och återvänder till det kalla Sverige.
Det har varit en fantastisk tid. Tänk att få vara med sina barnbarn under en så viktig del av deras liv. Nu hoppas jag bara, att det kommer att gå bra här, och Gertrud blir bra i ryggen. De bor i en fantastisk miljö, Luddes skola är otroligt fin och allt eftersom utvecklas också sociala kontakter.
Vi ses igen, Bangkok!

Chinatown, tuk-tuk och flodbåt

I går eftermiddag efter Luddes skola och fotbpllsträning åkte Ludde och jag taxi till Bangkok och FN-huset. Där väntade Fredrik, Ha och Num. De hade fått vänta länge, för taxifärden hade tagit nästan två timmar mot beräknade en. Det blir så, när man dels inte kör motorväg, dels, eller just därför, sedan hamnar i rusningstrafik. Trots detta körde oss Num till Chinatown. Han skulle ju sedan köra Ha hem, så hon följde med i bilen och fick också en liten rundtur i Chinatown under guidning av Num. Men fy, vad de kom hem sent båda två.
I dag blev det, säkert p.g.a. den sena hemkomsten, också senare avfärd på morgonen. Det var ju ingen nackdel, om man nu bortser ifrån, att det förmodligen också innebär sen hemkomst i kväll. Då får Ludde och Gertrud och jag äta makaroner själva, för makaroner och korv har Ludde blivit lovad som omväxling till thaimaten.
Kvällen i går var en höjdare. På en restauarang i Chinatown åt vi Pekinganka, innan vi påbörjade vår promenad. Sedan hittade vi ganska snart en affär som sålde te och kryddor, och jag köpte tre sorters te till Gertrud, jasminte, som hon särskilt önskat, grönt ohlongte och en paket med 4 förpackningar vanligt svart te. En av dem tänker jag ta med mig hem.
Ludde hade fått 500 bath att köpa leksaker för, eftersom vi räknade med, att sådana skulle kunna handlas billigt just i Chinatown. Han hittade först någon slags plastskjutvapen, som behövs för nörf?-lekarna och efter lite ytterligare letande fann vi kartonger med gubbar i delar som sätts ihop, och som han fick ett par liknande, när vi var i Rosegarden. Vi fick veta, att priset var 540 bath för 6 pieces, vilket vi tolkade som att en kartong innehöll 6 delar och kostade 540 bath. Fredrik försökte pruta, och jag försökte säga, att det kunde räcka med tre. Ingenting hjälpte. Priset stod fast. 6 delar kostade 540 bath. Fredrik gav med sig, och expediten plockade ihop 6 kartonger! 6 kartonger, eller 6 gubbar, för ungefär 120 kronor! Och det är inga små gubbar! Vi kände oss alltså väldigt nöjda. Det är nog tur, att försäljaren inte förstod, hur nöjda vi var, för då skulle priset förmodligen stiga väsentligt. Innan vi köpte leksakerna, hade vi handlat väldigt stora, fina vindruvor. De trodde vi skulle vara billiga, så som vi kunde förstå, det som stod på skylten. Vi fick emellertid inte många vindruvor för den summa, som stod på skylten, och som vi trodde kunde vara ett kilopris. När vi lämnade gatan med leksaker, började jag fundera över, om det kunde vara så, att det var tjuvarnas marknad, som vi just besökt. En del av Chinatown kallas så.
Vi steg i en tuk-tuk sedan Fredrik förhandlat ner priset från 400 till 350 bath för skjuts till piren. Den turen gick i vad som upplevdes som svindlande fart och tog inte många minuter. Så där blev vi blåsta på ett par hundra bath.
Efter en kortare väntetid vid piren, där vi kunde njuta av utsikten över en del av Bangkok på andra sidan floden och de upplysta flodbåtarna och de mörka pråmarna, kom båten, som skulle ta oss hem. Det visade sig vara en ganska stor, öppen båt, som hade stationer utmed floden och slutligen släppte av oss vid ändhållplatsen. Den turen rekommenderas varmt till alla er, som kommer på besök till Bangkok. Det är vackert att se Bangkok med alla upplysta tempel och palats från floden. Från piren, där båten lade till, blev det taxi hem och sedan omedelbart sänggående, eftersom klockan hunnit bli halv 10.
Malin har i dag på morgonen visat, att hon kan vända sig själv. Hon står väldigt gärna, som det känns, visserligen ostadigt, men med mycket lite stöd. Att sitta tycks emellertid inte vara lika roligt.

Lugnande ortopedbesked

Gertrud kom hem vid lunchtid och kunde genast amma Malin, som i två dagar levt på modersmjölkersöttning i flaska. Ortopeddoktorn hade gett henne det lugnande beskedet, att den här akuta situationen förhoppningsvis skulle lösas med den smärtlindring som hade ordinerats. Det finns ett litet diskbråck, och det finns dessutom en skada på svanskotor. Den senare skadan hoppas han ska reparera sig själv, genom att kotorna växer samman och den smärta, som skulle förväntas, om de inte gör det, därför skulle gå att undvika. Den inflammation, som uppstått vid diskbrottet lite högre upp i ländryggen har förmodligen till stor del hävts av de många voltarentabletter, som Gertrud tog, innan hon fick veta, att hon inte fick äta voltaren, och som nu fortsatt medicineras med alvedon och ipren med thailändska namn. Någon annan behandling ska inte ske nu, och förhoppningsvis ska simning ett par gånger om dagen, vilket ordinerades, ytterligare hjälpa till i läkningsprocessen. Ja, det var skönt, att det inte blir någon operation. Det betyder alltså också, att min planerade hemkomst på långfredag också blir av
.
Det känns ju onekligen lite vemodigt att lämna dem allesammans, men framför allt barnen, här, men å andra sidan har jag inte träffat Linn på två månader, så nu får jag hoppas, att jag kan ta igen det. Vi skypade i går. Då hade Linns docka bajsat, och hon var strängt sysselsatt med att ta hand om det. Nu hoppas jag, att vi får fira åtminstone lite påsk tillsammans. Och så är det ju katterna........... Lisen har ju måst acceptera ett intrång i sitt revir, när Lillis flyttat till Staffanstorp, och jag har varit orolig för, hur det skulle fungera och fungerar

Ett par kvarter bort härifrån ligger en grekisk restaurang, som har en fin pool. Där var vi och badade i går. Det var fint, men jag upphör inte att förvånas över brister i säkerhet vad det gäller trappor, räcken och plattor. Bassängerna är överlag vackert kakelklädda. Den här bassängen, som möjligen var 25 meter lång, hade en inbyggd barnpool men inga trappor någonstans. Vår lilla bassäng har trappor men inga räcken, och det vackra kaklet är ju glatt. Det finns dock räfflade plattor längst fram. Här har jag lärt mig gå i och ur utan hjälp, men i och ur restaurangens pool kunde jag inte ta mig utan hjälpande händer.

Ojdå, nu såg Gertrud en liten grön orm på husväggen. Jag hann inte fram med kamera men hann se den. Smal som en tjock daggmask och 40 - 50 cm lång. Snart kommer Ludde hem. Han var ju den, som identifierade kobran med en gång, så nu får vi se, om han kan identifiera den här också.Men den här gången har vi inget foto.

Påskfirande i Bangkok

Gårdagen bjöd på påskpyssel och påskbuffé tillsammans med andra svenskar i Bangkok. Alltså: Instuvning av hela familjen inklusive mormor med stor trunk med badkläder i knät och barnvagn i bagageutrymmet i en taxi, som sedan körde Gertrud, Fredrik och Malin till det fina sjukhuset och fortsatte med Ludde och mig till ett hotell, där vi skulle påskpyssla i väntan på att vuxna, arbetande människor och sådana som blev röntgade skulle komma och äta tillsammans med oss klockan 18. Taxin körde först någon mil eller mer från sjukhuset, sedan samma gata tillbaka på andra sidan planteringen i mitten, nästan hela vägen tillbaka till sjukhuset, och så in på en mindre gata, där vi utanför hotellet möttes av två tivoligardister, som visserligen inte rörde sig, men som ändå tydligt nog talade om, att här kunde vi känna oss nästan som hemma. Vid ett par olika bord, som vi passerade, var språket också lätt igenkännbart som vårt grannlands. Dessutom visade sig en av de till synes thailändska flickorna tala danska.
I hotellets matsal dukades det under ledning av en av de ansvariga sweorna. Sweorna är en organisation av svenskor i Bangkok, som uppenbarligen är mycket aktiva och verkar ha trevliga arrangemang inte bara för sig själva utan också för hela familjerna. Dessutom driver en av sweorna ett projekt för utsatta kvinnor i slummen, där de klär klädgalgar med tyg, säljer dessa, och på så sätt får pengar till sitt uppehälle.
Strax efter att Ludde och jag kommit, kom ytterligare några barn, och vi satte oss i hotellets trädgård och gjorde bl.a. påskkycklingar av garn, som inköpts i Chinatown.
Plötsligt kände någon en regndroppe, och vi flyttade in under tak. Barnen hoppade i poolen, och för oss andra fortsatte pysslet. Så kom det en åskknall och en blixt, och så regnade det. Gertrud och Fredrik berättade sedan, när de kommit, att det hade regnat som om himlen var öppen, och taxichauffören, som skulle köra dem  från sjukhuset, hade begärt 400 Bath för att det regnade. Han hade fått 300, fast resan inte skulle kostat mer än ungefär 100.
Buffén bestod av ägg och sill, gravad lax, skinka, rostbiff, köttbullar, sallader, Janssons frestelse och en ostbricka med mycket frukt. På borden låg färgade ägg till äggpickning, som Ludde vann, och vid alla kuvert fanns godispåsar, större till barnen och mindre till oss vuxna. Lotter såldes, och alla vann, en del mer, en del mindre, men ingen familj blev lottlös. En tipsunda hade arrangerats, och vinnare blev barnen. Ja, jag tror, att alla hade trevligt och tyckte, att det bjöds på god mat. Nu fick ju också familjen träffa andra svenskar, alla med längre erfarenhet av utlandsboende. Det var delägare i familjeföretag, som tillverkade varor för den europeiska marknaden, anställda vid svenska företag och folk anställda vid den svenska ambassaden. Ett par var hemflyttade efter att ha arbetat i nästan fyra år vid ambassaden. De hade, precis som Gertrud och Fredrik tänker göra, hyrt ut sitt hus, och hade nu alltså kommit hem till sin gamla miljö. Nu var de tillbaka på semester. Deras erfarenheter av att hyra ut huset var bara goda. Andra hade kommit till Bangkok efter utlandstjänst i andra länder och var alltså erfarna s.k. expats. En familj hade t.ex. varit i Indien i fyra år. Där märkte vi lite språkförbistring hos barnen och pratade, när vi kom hem, om hur viktigt det är att prata svenska hemma med barnen.
Alltnog: en trevlig kväll led så småningom mot sitt slut, från hotellet beställdes en taxi, vi baxades in, och sedan hjulen skruvats av barnvagnen, gick det att stänga bagageluckan, och före midnatt var vi hemma och i säng. I dag har det varit olika mycket sovmorgon för oss. Mest för Gertrud och Fredrik, som ju måst stiga upp mitt i natten för att göra välling, för att Gertrud inte får amma på tre dagar. Nu måste hon pumpa, så att hon inte ovanpå det andra eländet får mjölkstockning. Bröstpumpen, som vi hade med hemifrån, hade skadats i transporten, så pumpningen blev besvärlig i går kväll, och en ny pump måste inhandlas i dag.

Sista dagen på den planerade vistelsen i Thailand

Så har den kommit, dagen för avfärd. Det känns vemodigt. Sömmerskan, som jag besökte i morse, frågade, när jag skulle komma tillbaka, och jag svarade: senare i år, vilket är vad jag hoppas på. Säkert är det emellertid inte. I oktober kommer Fredriks mor hit, och under novemberlovet kommer Jerker och Cecilia och Cecilias son Luka. Den utstationerade familjen Carleson gläder sig åt alla besök. De kommer hem i sommar, men sedan dröjer det nog ett år, innan de kan komma hem igen. Att resa hem till jul, visar sig bli för dyrt. Och om Malins hjärta behöver kontrolleras i december igen, kan det göras här, har vi förstått.

Här blev jag avbruten, och när jag nu fortsätter är det så, att nu skulle jag varit nästan hemma. Dock blev det alltså inte så. Gertruds rygg blev så dålig natten till i går, att Fredrik måste stanna hemma från arbetet och åka med henne till sjukhuset. Där ville man behålla henne, eftersom magnetröntgen kunde erbjudas först i morgon, lördag. Hon släpptes emellertid hem, eftersom hon ammar. I morgon blir det så att åka tillbaka till sjukhuset för röntgen, och på måndag ska man ta ställning till, hur man ska behandla henne. Under stor stress avbokades alltså min hemresa och en ny flexibel biljett bokades till långfredagen 00.25, vilket betyder, att jag ska komma hem på långfredagens morgon.  

I onsdags fick Gertrud och jag hand-och footspabehandling. Jag tillfrågades, om jag ville ha pallafin, vilket jag naturligtvis inte förstod förrän jag blev visad en skylt, där det stod parafin. Jag hade förstått, att min hy var så torr, så att detta skulle vara bra för mig. Det var lite som att stöpa ljus. Upprepade dopp i en sörja som gjorde, att mina händer och fötter såg ut som om de satt på en vaxdocka. Nu har jag dock händer som en baby. Som när vi legat i blöt i det svarta vattnet i Ungern.

Ja, nu är det alltså fredag förmiddag här och snart morgon hemma, och jag har ställt in mig på en vecka till här.

Bangkok på egen hand

Efter att klockan 8.20 blivit upphämtad utanför FN av en minibuss full med människor av olika nationaliteter, danskar, tyskar, israeler m.m., blev det en guidad tur i palatset och Wat Phra Kaeo (tmplet med den dyrbaraste buddastatyn). Därifrån for vi till en ädelstensbearbetning, där vi av guiden lämnades till ställets personal, som hade förhoppningar om att vi skulle köpa smycken och sedan stod för taxiresa därifrån till respektive hotell, eller vart man nu ville fortsätta dagen. Jag valde att åka till klädmarknaden, Pratunammarknaden, som vi hade sett lite grann av, förra veckan när vi åkte till skräddaren. Där traskade jag omkring ett bra tag och hittade två blusar och en bomullsjacka. Det fanns likheter med gränsmarknaden i Polen, där vi mitt i vintern provade utomhus, men här var det inte tal om att prova i värmen, här mättes det bara, och sedan förklarades det på ett obegripligt språk, att just den blusen kom att passa madame. Eftersom kostnaden för plaggen är så liten, att halva reapriser är mer, så chansade jag. Och si: bara de inte krymper, så klarar det sig.
När jag tröttnat på att gå på marknaden, gick jag till en indisk restaurang och åt kyckling. Sedan hade jag tänkt ta en taxi hem. Detta visade sig vara lättare sagt än gjort. Jag frågade den ena efter den andra, som antingen inte visste, var Nichada Thany låg, eller inte ville köra dit, eller, som den siste jag frågade, ville ha 400 Baht och inte ville köra på taxametern, som skulle visat mindre än 200. Jag gav upp och gick till ett hotell för att be om hjälp. Där blev jag först motad i dörren och tillfrågad om mitt rumsnummer men sedan mycket väl bemött och rådd att i stället ta en taxi till FN-byggnaden och åka med Fredrik, dvs Num, hem. Jag drack en kopp te i hotellets bar, ringde Fredrik och meddelade, att jag kom att vara där klockan 17 och bad sedan conceriern (rätt stavat?) och piccolon om hjälp att skaffa en taxi. Då hade jag kommit på, att det skulle vara roligt att åka tuk-tuk. Men när jag sa det, blev de helt bestörta och förklarade, att det inte var bra. Taxi skulle vara bättre. Med tanke på hur lång färden var, förstår jag, att de hade rätt. Jag kom till FN strax efter halv fem och hade tid att gå runt och fotografera lite och titta på folklivet där. FN-tjänstemän kom ut genom de låsta grindarna den ene efter den andre. Någon hade bil som väntade, andra satte sig på en väntande motorcykel, och många ställde sig helt enkelt på gatan och försökte få en taxi att köra dem dit de skulle till det pris, som de var villiga att betala. Num kom strax innan Fredrik och Ha kom ut genom grinden, så vi hade bara att stiga in i vår väntande bil. Servisen med en lejd chaufför är nog ovärderlig.

Fotoalbum

Ett fotoalbum: FNmormor i BKK skapat på Google+



FNmormor i BKK

Intensiv helg med krokodiler, elefanter och dansare

Lördagen inleddes med taxifärd till en stor nöjespark, där man kunde få se show med både krokodiler och elefanter. Krokodilshowen var mest otäck, även om skötarnas arbete med krokodilerna var imponerande. Men att se hur de sticker in först handen och sedan som kronan på verket huvudet i gapet på en krokodil var mer skrämmande än underhållande. Elefantshowen, däremot, var verkligen underhållande. Elefanterna spelade fotboll, dressade som de stora världsstjärnorna, och som avslutning gavs en krigisk historielektion, där hus brändes ner och krigare dödades och föll av elefanterna. Det var verkligen imponerande. Efter showens slut fick man rida på elefanterna. Ludde och jag red först en gång, och sedan fick Ludde rida en gång till tillsammans med Gertrud och Fredrik.
Nöjesparken ligger enligt broschyrer och guideböcker ca 3 mil från Bangkok. Det tog ungefär 11/2 timme att åka dit, och för att det inte skulle bli för stressigt med för långa resor, hade vi bokat in oss på ett hotell, Rosegarden Riverside, som låg i en stor, stor park med pool, tennisbanor, flera restauranger, ett område som en hembygdspark och en underbart vacker park, som var lite av en botanisk trädgård. I parken fanns också ett otroligt vackert beläget spa. När Fredrik sökte lunchrestaurang hittade han detta spa, som han trodde var en japansk restaurang. Men där bedrog han sig, så vi fick gå till den restaurang, där vi ätit middag kvällen innan. Den ligger väldigt vackert vid flodstranden, byggd ut över vattnet. Där beundrade vi inte bara båttrafiken på floden utan också den mer än båttrafiken intensiva "trafiken" av flytande grönska, än i den ena, än i den andra riktningen. Det där med att grönskan ändrade riktning konfunderade oss, tills vi kom på, att det nog hade med ebb och flod att göra.
Även i den här parken bjöds vi på show. Ja, bjöds och bjöds, liksom på det förra stället fick vi betala speciellt för att gå på show. Men det var det värt. Här visades traditionella thailändska idrottsgrenar som thaiboxning och olika kamper med svärd och till slut dans. Dansen njöt jag av. Stegen i deras danser är inte svåra, men handrörelserna skulle vi få arbeta mycket med om vi skulle försöka lära oss dem. Ni, mina kära fokdansande vänner, som farit jorden runt och dansat, har väl sett thailändsk dans förr och även den "käppadans", som imponerade stort på mig. Även om stegen, som sagt, inte är svåra, så är kravet på taktmässig precision desto större. Efter den förställning, som vi fått avnjuta inomhus, bjöds det även här på elefantshow. Denna gick mer ut på att visa elefanternas arbete och var varken så lång, eller så underhållande som den förra, men ändå intressant.
Vi tog sedan en titt också på aktiviteterna i den delen av parken, som var hembygdsparklik. Där var det tydligt, att det inte riktigt var säsong. Var det alltså så, att säsongen var över, och man stänger ner under den varmaste perioden? Det måste utredas.
Innan färden hemåt gick av stapeln i en från hotellet beställd taxi, gjorde vi några inköp i den ekologiska butiken. Till anläggningen hör ekologiska odlingar på andra sidan floden. Dem besökte vi inte, men varor därifrån såldes i hotellets lobby.
Det där med taxiresor är fantastiskt. Billigare än bussresor hemma.

Nu är det måndag, och Puh har börjat sitt arbete här. Det betyder, att här är skinande rent utan att vi själva behövt röra ett finger.

Nu kommer Ludde snart hem från skolan, och eftermiddagens aktiviteter tar vid. Det betyder läxläsning och simning i poolen. Läxorna här tar betydligt längre tid än hemma och läxläsningen är inte alltid konfliktfri. Förhoppningsvis kan det också bli lite lektid med någon av kompisarna. Han har börjat umgås lite utanför skoltid med ett par av klasskamraterna. Även Gertrud har fått lite sociala kontakter, dels med föräldrar till klasskompis, dels med ett par småbarnsmammor i en mammagrupp. När vi var på ISB:s jubileumskonsert, träffade vi också Fredriks kollega, Ha, som har en flicka, som är ett par månader äldre än Malin, så där kanske också kan bli ett umgänge. Ha umgicks vi ju också med i bilen till Bangkok häromdagen, när vi skulle till skräddaren, och hon föreföll vara en vänlig, lättsam och trevlig person. Hon är ju dock redan yrkesarbetande i motsats till mammorna i  mammagruppen.

Mormor & Ludde på elefantsafari

En fundersam yngling vid floden på Riverside

Thailändsk dans - minnen från Kungen & Jag-föreställningen 1992

www.rosegardenriverside.com

42 grader Celsius och åska och prunkande grönska

Dagen har varit het, så het att även infödda thailändare kommenterar det. Och nu åskar det rejält.

Vi har varit på Luddes skola i flera timmar. Det började med hans studentledda konferens, som mycket riktigt kan betraktas som en utveckling av kvartssamtal. Ludde hade gjort en powerpointpresentation och hälsade oss välkomna till hans konferens och berättade med hjälp av powerpointen vad han hade åstadkommit i skolan. Sedan visade han de arbetsböcker han hade arbetat med och i och de kräftor, som de hade i klassrummet som illustrationsmaterial till deras arbete om crayfishes. Sedan gick vi till biblioteket, där det såldes böcker och vi köpte både ett par lättlästa och tre som nog är undervisningsmaterial i engelska.
Därefter gick vi till highschoolmatsalen och valde en japansk rätt från menyurvalet, som var minst fem rätter. Lunchen kostade 90 bath, dvs mindre än 20 kronor (med vårt sätt att räkna 18 kronor). Ludde gick sedan ut på en av gräsplanerna med sin fotboll, och vi satte oss i en pergola. Gräsplanen visade sig ha konstgräs och var inte trevlig att springa på i värmen. Den stora planen däremot, som vi varit på tidigare, har vanligt gräs. Eftersom Ludde tröttnade på konstgräset, återvände vi in i skolan. Där träffade vi först den lärare som testat Ludde,  och sedan hans extraengelslärare. Alla uttryckte sig i mycket positiva ordalag om honom,  vilket naturligtvis gladde oss. Av engelskläraren fick vi rådet att inte tvinga honom att läsa och översätta, utan bara låta honom läsa lätta böcker, som han kan tycka är roliga att läsa, och sedan berätta, vad de handlar om. Han förstår bra, sa hon, men han vågar ännu inte prata så mycket. Men när han gjorde powerpointpresentationen för bara Gertrud och mig och sin klasslärare, imponerade han på oss. Så precis som hans lärare säger, går utvecklingen snabbt.
I går kväll kämpade vi med en matteläxa långt över den nivå som svenska tredjeklassare räknar på.
I morse cyklade Ludde iväg till skolan klockan 7 men kom tillbaka efter en kvart. Dagen var helt vikt åt barnens konferenser, och det skulle inte vara någon undervisning. Det hade varken Ludde eller vi förstått. Men det har alltså resulterat i dels värdefulla samtal i skolan och ytterligare inblick i hur denna imponerande skola ser ut och fungerar, dels i att Ludde kunnat cykla iväg till en klasskamrat för att leka.

Nu regnar det. Så får jag då uppleva åtminstone ett tropiskt regn.

Grönskan blir allt mer blommande.
Kära politikerkollegor i Staffanstorp!
När jag var i Kina,  fascinerades jag av alla vackra rondeller. Då var våra verkligen inte vackra. Sedan dess har ju en hel del hänt med våra rondeller. Men fortfarande när jag en önskan om rondeller, som är tätplanterade med olika välklippta gröna häckväxter, som ibland kan blomma, ibland bara har olika gröna nyanser. Här finns inte lika många rondeller som i Kina eller hemma, men de som finns är vackra, och även längs med gator och vägar finns sådana vackra planteringar. Nu förstår jag naturligtvis, att vi inte har samma förutsättningar hemma, men vintergröna växter finns i mer än en grön nyans. Så visst skulle vi kunna fortsätta att försköna med mer tät, välklippt grönska i rondeller eller kanske utmed något stråk i vår nya stadsdel.

Nu har det slutat regna och åska, och palmerna är alldeles stilla igen.

Gertrud försöker göra en användbar ordlista för sitt umgänge med maiden. Hon har redan ett litet ordförråd på thai och har ambitionen att ta lektioner för att lära sig språket.

Hos skräddaren i Bangkok

Om kläderna, som jag fick sydda i Khao Lak, har jag ännu inte skrivit. Men så här var det: Jag såg ett skrädderi, trodde jag, utanför hotellet. Det visade sig, att det bara var ett skyltfönster, och att skrädderiet låg mer centralt. När jag bad i receptionen om hjälp att skaffa en taxi för att åka dit, ringde de direkt till firman, Mr Singh`s fashion gallery, och de skickade en bil att hämta mig. Jag beställde en dräkt, en kjol med tillhörande top, ett par toppar till och en skjortblus. Dagen efter provade jag, och dagen innan jag skulle resa hem till Nichada Thany skulle allt levereras till hotellet. Det gjordes också, men inte på den tid som överenskommits utan först gott och väl en halv timme senare, sedan jag ringt och frågat, var de blev av. Jag fick veta, att det var problem med jackan, och att den skulle levereras senare på kvällen. Så gjordes också, men så sent att jag lagt mig och därför hämtade den i receptionen först vid utcheckningen. Det var verkligen problem med en. Den var för stor över axlarna och för trång över skuldrorna, ärmarna var också för trånga, och över magen fattades 5 cm. Och den hade jag provat dagen innan, då skräddare mätte och ritade.
Nåväl: jag mailade dem, fick inget svar, ringde, och fick veta, att jag kunde lämna in jackan i deras huvudaffär i Bangkok, så skulle det fixas. Jag protesterade mot att jag skulle ha besvär att åka till Bangkok, och då kunde jag skicka den. Jag fann vid närmare eftertanke, att det kanske kunde vara en fördel att åka till skräddaren och bli ordentligt mätt igen, innan de började klippa och sy. Så Gertrud, Malin och jag åkte med Num, när han hämtade Fredrik och kollegan Ha. Eftersom vi hade gott om tid innan affären skulle öppna, föreslog Ha ett besök i ett tempel innan vi skulle lämna av henne och Fredrik. Det var en hit! Medan Ha gick in i templet för att be, strosade vi omkring i den vackra omgivningen. Ha tyckte sedan, att jag skulle gå in i templet, så det gjorde jag. Men för att inte störa alla de bedjande människorna stannade jag en liten bit innanför dörren och använde inte kameran. När jag kom ut igen, kom Fredrik springande mot mig och bad att få kameran. I vattnet mellan templet och det bredvidliggande klostret simmade ett djur, som kan ha varit en leguan. Det fanns också tre små springvatten, och vid det ena en sinnrik liten turbin, som förmodligen drev springvattnen, och kanske mer än dem.
Sedan körde vi till FN för att släppa av Ha och Fredrik, och då fick vi se den stora, fina FN-byggnaden. Därefter körde Num oss till skräddaren i ett distrikt, där det fanns många skräddare. Vi fick veta, att skräddarna ofta är indier. Det kan ju mr Singh också vara, fast ingen av dem, som vi träffade i affären, var det. Affären hade inte öppnat, när vi kom dit, så Num visade oss till ett varuhus en liten bit därifrån. Där höll butikerna på att öppna, och vi kunde i en restaurang inta en andra frukost bestående av sticky rice och mango. När klockan hade passerat 9 med råge, tog vi oss till skrädderiet. Då var det ett myller på gata och trottoar, och vi var tacksamma, att Malin bars i bärschal och inte låg i vagn. Utrymmet att gå på var inte stort, och alla dofter blandades. Hos skräddaren var vi väntade, och jag blev mätt och lovad en ny jacka på måndag, levererad till Nichada Thany. Vi lämnade också skjortor, som de ska kopiera. Så nu är det bara att hoppas på, att det blir bra. Vi fick hjälp att skaffa en taxi, vilket annars kan vara ett stort problem. Man får ofta försöka med flera chaufförer innan man hittar någon, som vet vad Nichada Thany är, och är beredd att köra hit.

Ungefär det här hade jag skrivit i går innan det blev strömavbrott, och allt försvann. Nu försöker jag få iväg det innan vi ska gå till ISB. De har "student led conference", vilket jag uppfattar som lite mer ambitiösa kvartssamtal. Vi får väl se. Återkommer.

Golfbil till massagen

Nu har även jag kört golfbilen. Det var lite som att köra radiobil, fast det känns nästan som om man kör fortare i radiobilen. Men det beror kanske på att alla krockar med alla, medan golfbilsförare här kör lugnt och sansat.
Anledningen till att jag körde golfbil var, att jag skulle få massagen, som Gertrud beställt till mig. Hot-stone-massage i två timmar. När jag kom in i massagerummet skulle alla kläder tas av. På skulle i stället en badmössa och ett par pyttesmå silkestrosor, som jag inte trodde, att jag skulle lyckas få på mig. Men det fick jag. När jag sedan skulle gå därifrån, behöll jag de pyttesmå trosorna på mig för att inte ta sönder dem. Mina vanliga rejäla bomullstrosor tog jag utanpå. När jag senare på dagen skulle byta om till baddräkt, upptäckte Ludde, att jag hade två par trosor på mig och kommenterade detta. Han tyckte inte, att de små silkestrosorna var fina - och användbara är de ju inte heller. Men lite roligt var det ju, att få sådana som en del av massagen, som var härlig och varmt rekommenderas. Men två timmars massage får vi väl inte hemma i Sverige.
I går levererades Luddes trumset, så nu spelas det trummor för fullt. Att få in de olika rytmerna i händer och fötter och koordinera detta, är nog inte så lätt. Gertrud undervisar, och även jag har lärt mig, att med ena handen ska man trumma "Eva-Lena", medan den andra handen och foten växelvis ger jämn takt. Ja, det är inte så, att jag försökt göra det, men jag lyssnade.
Nu vill Ludde skypa, så jag får sluta skriva.
God natt.

Helgens händelser

 I fredags hade Gertrud träffat på "vattenflickan", som inte alls är en flicka, utan förmodligen en kvinna på lite över 30 år, som redan första gången hon levererade vatten frågade om behovet av maid, och som sedan kom i sällskap med sin syster, som tydligen inte är hennes syster utan hennes svägerska, en dag, när jag och Malin var ensamma hemma. Systern/svägerskan var den, som sökte arbete som maid. Hon hade sedan fått arbete två dagar i veckan hos en familj på Danicha Garden, där vi bodde första veckan, och de tre dagarna, som Gertrud kunde tänka sig ha hjälp, skulle alltså kunna passa bra. I fredags bestämde Gertrud med "vattenflickan", att hon skulle komma i sällskap med systern/svägerskan på kvällen, och så skedde. Och Puh anställdes från och med den 26 att arbeta måndag, onsdag och fredag mellan 8 och 17. Hon är en kvinna i Gertruds och Fredriks ålder med vuxna/halvvuxna barn. Så nu har det inköpts en fläkt till maidrummet, och hon ska också få en dagbädd där.

I går fick vi besök av en svensk familj, som bott i Bangkok i fem år och driver ett företag här. Hustrun i den familjen, Maria, är väninna med Gertruds gamla klasskamrat Elisabeth Bengtsson, som någon gång under mellanstadiet, tror jag, flyttade till Beddingestrand, och där blev klasskamrat och väninna med Maria.Maria är dessutom väninna med ytterligare en av Gertruds gamla klasskamrater, Annika, som bor i Bunkeflostrand. Gertrud har ju använt alla tänkbara kontakter för att skaffa kontakter inför flytten till Bangkok och hade då genom sina gamla klasskamrater fått kontakt med Maria. I Bangkok finns en sammanslutning av svenska kvinnor, Sveor, och för detta sällskap är Maria ordförande. Gertrud hade mycket kontakt med henne via mail redan före flytten, och nu, sedan huset blivit hyfsat möblerat, bjöds hon och hennes familj in på lunch. Det blev en trevlig stund. Ludde fick leka med två svenska barn, och Gertrud och Fredrik fick kontakt med ett par trevliga jämnåriga. De fick också nyttig information, bl a om relationer till maider. Marias familj har en maid som bor hos dem, en live-in-maid, som var med här, men som inte skulle äta tillsammans med oss, och som inte fick någonting alls, vilket kändes väldigt konstigt. Hon sysselsatte sig hela tiden med barnen. Men det är tydligen så det ska vara.

I går kväll var det konsert på Luddes skola för att fira skolans 60-års jubileum. Utklädda barn släppte vid olika stationer in oss och vidare, sedan vi fått trycka på knappar eller trampa på plattor i golvet. Konserten hölls på skolans stora gräsplan, där en scen iordningsställts och bord ställts fram under tältdukstak. Mat fanns att köpa. Konserten inleddes med sång av skolkör och någon solosång. Därefter blev det musik från olika perioder av skolans historia, bl a både Beatles och Michael Jackson. Vi träffade och pratade med både Fredriks kollega, Ha, och Zacks familj. Zack är Luddes klasskamrat och bor på samma våning i Danicha Garden, som vi gjorde första veckan. Hans pappa är musiklärare på skolan, och mamman är psykoterapeut (!). De är amerikaner. Zack är en trevlig pojke, som tidigare på dagen spontant kommit för att leka med Ludde. Då spelade Fredrik ett kortspel med dem, och vi upplevde, att Ludde förstod engelskan bra och kunde prata med Zack och Fredrik på engelska. Annars har det verkat, som om han är lite blyg för att prata.

Nu kom Gertrud hem från sin massage, så nu blir det lunch för oss.
Vi hörs, eller syns, en annan dag igen.

Barnvakt

Ensam hemma med Malin medan hennes mamma dels får massage, dels skulle uträtta ett par ärenden, Malin verkar inte allt för störd av sin vaccination i dag. Hon var hungrig för en stund sedan,och då fick hon nöja sig med flaska, men den tar hon utan vidare. Jag har velat, att vi skulle vara återhållsamma med flaskmatning så länge det finns tillgång på bröstmjölk. Men ett par gånger har vi fått använda oss av flaskan ändå, och det har gått bra. Hon tar den och äter med god aptit, men den har inte blivit någon favorit som gör att hon ratar bröstet.  Hon pratar, dvs jollrar, mycket nu, och hon skrattar också mycket. Och det vekar som om hon medvetet tar efter saker.

Nu kom först veckans vattenleverens och sedan Gertrud, som har stämt träff med en eventuell maid i kväll. Jag hoppas, att det kan bli någonting av det, att de tre dagar i veckan, som Gertrud kan tänka sig ha hjälp, kan vara någonting, som de kan komma överens om, och att de kan trivas tillsammans. Alla menar ju, att det ska finnas en maid i huset.

Gertrud hade också beställt massage till mig i nästa vecka. Skrattande avslöjade hon, att hon beställt hot-stone-massage, någonting hon själv skulle vilja ha men tyckte att jag kunde prova först. Själv har hon fått sport-deep-tissue-massage i dag och är mycket nöjd med den. I Khao-Lak fick jag thaimassage. Den består mer av streching än av traditionell massage, och massören använder hela sin kropp och all kraft, verkar det som, för att tänja stels muskler. Det kändes i vilket fall som helst väldigt bra. Och så är det ju så billigt här.....

I Khao Lak gavs massagen utomhus, och de båda flickorna som masserade hade fullt upp hela dagarna.
I Khao Lak, ja, där träffade jag svenskar, som var i Thailand för 6:e respektive 9:e gången. Och jag har förståelse för dem, som återvänder hit gång på gång. Och vad det beträffar, så har vi ju återvänt till Österrike och skidbackarna gång på gång i väldigt många år. Det är på något sätt, som om det är olika kulturer. Åker man på skidsemester, så anammar man den kulturen, medan den som åker på badsemester eller husvagnssemester är en del av dessa kulturer. Hur som helst, så träffade jag trevliga svenskar, som visste mycket om att semestra i Thailand, och som rådde mig att strunta i den tempelutfärd som jag ville åka på men hade svårt att få till. Sådant kan du få mycket av i och omkring Bankok, sa de, så ta vara på baden här nu. De berättade också, att vattnet var det bästa på den sidan av landet, där vi var, men att de tyckte mycket om Hua Hin, som ligger mycket närmre Bankok men i en bukt, där vattnet inte håller samma höga kvalitet som i Pukhettrakten, även om man säkert inte skulle uppfatta det som dåligt. De två småländska par, som var i Thailand för 6:e gången, menade, att Sunset Resort i Khao Lak, hade blivit deras favorit. Ja, jag fick alltså lära mig en del av mer erfarna Thailandsturister.

I söndags kväll var jag tillsammans med de här tre svenska paren med om något riktigt trevligt och stämningsfullt. Ett grannhotell hade fest med buffé och underhållning på stranden, och kvällen avslutades med att vi sände upp lyktor, som svävade ut över havet. Det var mycket vackert och stämningsfullt. Vi njöt alla av stämningen och var glada över att ha fått uppleva detta, som vi först, när vi såg hur man hela dagen förberedde med dukning på stranden, trodde skulle bli ett bröllop, men som sedan visade sig bli en fest, som vi alla fick delta i.

Nu har Ludde kommit hem från skolan, så nu tror jag, att vi ska förbereda oss för dagens simtur i poolen.

Semester i Khao Lak

Är nu åter i Nichada Thany efter fem dagars semester i Khao Lak. Bodde på ett hotell alldeles i början av Khao Lak från Phuket räknat. Hotellet, Sunset Resort, är ett inte alltför stort 3-stjärnigt hotell, som trots en oändlighet med trappor snabbt blev en favorit. Receptionsbyggnaden har en våning under receptionen och en över, och så finns det ett par andra hus, varav det ena ligger med sin översta våning i linje med receptionsbyggnadens undre och den nedersta våningen ligger på samma nivå som stranden. Där bodde jag i ett rymligt rum med egen uteplats, en gräsmatta utanför och därbortom sandstranden och vågorna. I strandkanten ligger också hotellets matsal, en paviljong med tak men utan väggar. Helt underbart att sitta där och titta ut över havet och lyssna till vågornas brus. Att ha nära både till vattnet och matsalen var perfekt. Receptionen besöks inte så ofta, så de hemska trapporna led jag inte av.

Havet inbjöd inte så mycket till simning, men väl till plaskande i det härligt varma vattnet. Jag roade mig ofta med att stå på bottnen och låta vågorna föra mig in mot stranden. Det gjorde de ofta ett par meter, bara jag lyfte fötterna från bottnen. Det ökade min förståelse för kraften i de vågor, som vållade så stor förstörelse just på den här stranden för 7 år sedan (det var det väl?).

Nu är det sent, och alla har gått till sängs här, så jag får berätta mer i morgon. Malin har blivit vaccinerad i dag, så vi är rädda för, att det kan bli en jobbig natt.
God Natt!

Celsius, Fahrenheit och semester

Gårdagens kotlettrad sattes in i ugnen i 200 graders värme tillsammans med en form med potatis och grönsaker. Vi gick till poolen och kom tillbaka efter en timme, då jag trodde, att maten skulle vara färdig. Så icke. Morotsbiten som jag provsmakade var hård, som om den överhuvudtaget inte varit varken på stekpannan eller i ugnen, och med steken var det likadant. Ja, den var ju inte hård, men väl blek. Då gick det upp för mig, att ugnens gradtal angavs i Fahrenheitsgrader. Jag vred upp vredet först till 500 grader och upptäckte att därefter stod "broil", så jag satsade på det. Efter ytterligare gott och väl en halv timme kunde vi äta.

Malin har upptäckt sina fötter!

I morgon åker jag iväg till Kao Lak på semester, så nu dröjer det några dagar, innan jag hör ifrån mig.

Förresten så var ormen en giftig kobra, så här har varit livligt värre i dag, Vad som gjorts är oklart för mig, men folk har här varit. Utanför trädgårdsmuren, där vi såg ormen, är regnskogsvegetation, så jag antar att ormen bor där.

God natt!

Makabuchaday, Central Plaza, maid? och djur

 I trädgården finns ett djur som vi sett på muren en "råttekorre", alltså, ett litet djur som ser ut som en korsning mellan råtta och ekorre, dvs mest råtta men med tunn ekorrsvans, och ett djur som ser ut som en ekorre men mer grå än våra, och så en ödla.

Ekorre finns här och de hoppar från träd till palm och till elledningar, men att fånga dem på bild är inte så lätt.

Råttekorren har försökt fångas många gånger och äntligen! Är det någon som vet vad det här är för ett djur, så berätta det för oss.

Gårdagen var helgdag här, Makabuchaday, den dag då Budda förutspådde sin död för sina lärjungar. Fredrik var ledig, men affärer var öppna, så vi gjorde allesammans ett besök i det varuhus strax utanför Nichada thany, dit vi kan köra med golfbilen. Det är ett varuhus i Hansacompanistil men några gånger större, dvs framför allt några våningar högre. Fredrik skulle ha någon slags elekronisk utrustning, så det köpte han, och så åt vi glass och tittade på och jämförde priser på musikinstrument och kameror. Fredrik är mycket bestämd med att jag ska ha en bättre kamera, men vi hann inte med inköpet i går. Men de är verkligen prisvärda. Likaså musikinstrumenten. Så nu står inte bara trumsetet utan också ett elpiano på önskelistan.

Nu tycker jag, att jag skriver så mycket om olika inköp, att man kan få intryck av att livet här mest handlar om att köpa och är en stor köpfest. Men vi måste komma ihåg, att vi kom hit till ett tomt hus, där den första prioriteringen var att få sängar. Den första dagen köptes också ett balkongbord i plåt och 4 plaststolar, så att vi kunde äta sittande på stolar vid bord. Sedan har några thailändska möbler, Ikeasoffor och -matbord med stolar, skrivbord. och TV införskaffats, men bl a musikintrumenten fattas alltså fortfarande. Huset är stort, och på önskelistan står fler thailändska kompletteringar också.

I tisdags kväll fick vi besök av ett par flickor, av vilka den ena fungerade som någon slags förmedlare, och den andra ville ha anställning som maid. Det diskuterades arbetsvillkor, och Gertrud skulle ringa på kvällen för att bekräfta. När hon ringde lite för sent,svarade ingen, så hon smsade lite andra villkor än dem som hade diskuterats. Hon vill ju inte ha maiden här varje dag och hade kommit fram till en kompromiss mellan vad hon kunde tänka sig och vad vi antog att den mycket dåligt engelsktalande flickan tänkte sig. Hon fick inget svar, och ingen maid dök upp varken i går eller i dag. Eftersom Gertrud är så tveksam till att ha maid, så sörjer hon ju inte detta. Men på lördag åker jag på 5 dagars semester till Kao Lak, så då kanske hon kommer att uppleva, att en maid kan vara bra att ha. Hennes kompromiss gick ut på 3 dagar i veckan, och det är bara att hoppas på, att någon nappar på det.

Dagens stora äventyr har varit ormen, som vi såg ringla på muren utanför huset. den var smal tunn, eller vad man ska säga, som en mager ål, ca en meter lång, mest grå men gul framför allt på magen. Vi googlade på thailändska ormar och kom fram till att det kan vara en giftig orm. Behovet att lära mer om djur i Thailand växer. Andra djur som vi sett på muren är en "råttekorre",alltså , ett litet djur som ser ut som en korsning mellan råtta och ekorre, dvs mest råtta men med tunn ekorrsvans, och ett djur som ser ut som en ekorre men mer grå än våra, och så en ödla.

Monocled Cobra

ISB, Internationel School Bangkok

Internationel food week blev anledningen till besök i Luddes klass i går. Föräldrar bjuder under dessa dagar på mat från barnens hemländer. I går bjöds det på sushi, danska smörrebröd och chokladbollar, schweizisk ost och chokladfondu samt svensk blåbärsoppa. Den senare uppskattades inte av så många, så vi fick lite till mellanmål sedan. Gertrud berättade för barnen, som redan fått veta, att Schweiz är ett kallt land, att Sverige är ännu kallare, och att anledningen till att vi bjöd på blåbärssoppa var, att det varit Vasalopp i helgen, och vad det är; världens längsta längdåkningslopp på skidor.

Skolan är fantastisk. När jag arbetade på Latinskolan i slutet av 60-talet och början av 70-talet hade den skolan ungefär 1000 elever i byggnader och skolgård på bråkdelen av den plats, som ISB har till sitt förfogande. I klassrummet kunde vi känna igen oss från svenska klassrum, men i biblioteket blev jag mäkta imponerad: ljust, luftigt, indelat i avdelningar för olika aktiviteter som t.ex. ett stort, avskilt datarum, treornas bokhyllor, som just nu hade dinosaurietema, och sittgrupper. Innanför dörren fanns en receptionsdisk som på ett stort vanligt kommunalt bibliotek.

Utemiljön ska vi bara inte prata om. Den är vacker och påkostad, och utrymmena för idrottsaktiviteter innefattar banor för olika spel, löparbanor och swimmingpool. Gertrud beskrev för en av sina väninnor
skolans storlek som alla skolorna på Heleneholm, dvs låg-, mellan- och högstadium, gymnasium, lärarhögskola, musikhögskola samt idrottsplatsen och parken. Jag tror att det kan vara en ganska adekvat beskrivning av skolområdets storlek. Och där går 1000 elever.

Efter skolan hade vi stämt träff med Ludde vid den centrala swimmingpoolen, en fin 50-metersbassäng. Dit kom Ludde glädjestrålande med en fin pokal, vandringpriset till veckans bästa spelare i den mexikanska fotbollen, som Ludde deltog i för första gången. Så han har blivit kung i båda de after-school-aktiviteter, som han deltar i. I floor-hockeyn vann ju hans lag, och han gjorde alla målen utom ett, så även där fick han beröm. Jag önskar bara, att han ville ta tillvara mitt erbjudande om att stå för kostnaden för ett par simlektioner, så han får in en ordentlig crawlteknik.
Men det är inte lika intressant. Roligare är att dyka och göra volter från svikten. I detta är han lik sin morfar, som imponerade på mig genom att dyka vid badet i Eljaröd, men som verkligen inte var någon simmare.  

Golfbil, scooter och cykel

I väntan på att blåbärssoppan ska bli kall, hinner jag med en kortfattad repport om lördagens och söndagens stora inköp.

Man transporterar sig med golfbil här, och innan vi kom, hade Fredrik hyrt en för två veckor och gjort en överenskommelse om att köpa en bil på marknaden i Nichada den 3 mars. Så skedde också. Men eftersom Fredrik tyckte att bilen var dyrare än han räknat med och inte lyckades pruta på annat sätt än att få en extra grej,så blev det någonting som kallas scooter och är en stor, eldriven sparkcykel till Ludde. Dagen efter inköptes den vanliga cykel, som Ludde ska använda för att ta sig till skolan. Alla fordonen är nu invigda. Med scootern kan man, läs Ludwig, ta sig fram här i regnträdsområdet, t.ex. till den gemensamma poolen, dit man annars promenerar på två minuter närmsta vägen. Till och från skolan har Ludde cyklat i dag. Golfbilen har bl.a. använts för inköp i affärer alldeles utanför området Nichada Thany. Den hyrda golfbilen fick inte köras utanför området, så det är en stor fördel att nu ha en egen golfbil. Den kan dock inte köras några längre sträckor, så för andra inköp eller besök längre borta, är vi fortfarande beroende av taxi.

Om någon nu undrar, varför jag gör blåbärssoppa, så handlar det om att Ludde har internationell matvecka i skolan och det ska bjudas på mat från olika håll i världen. Med tanke på Vasaloppet, som gick av stapeln i går, så bestämde vi oss för att offra den medhavda blåbärssoppan till detta evanemang.

Chatuchak

Söndagens besök på chatuchaks helgmarknad blev en något förvirrad tillställning. Förra lördagen hade Fredrik, som vi trodde, besökt marknaden och köpt lite möbler, som Gertrud och jag nu trodde, att vi skulle kunna komplettera. Efter taxifärd till marknaden släpptes vi av på en gata med en otrolig kommers såväl på det som väl skulle föreställa trottoar som bakom denna, Vinkelrät mot gatan, som vi kommit på, gick marknadsgator, vars slut inte kunde ses. Vi tog oss in, trängdes, hittade en orienteringskarta och försökte utifrån den leta oss fram till möbelförsäljare. Först gick vi långt åt ett håll, uppvaktades av en engelsktalande restauranginkastare och utnyttjade honom för att fråga efter sektion två, där vi trodde, att vi skulle hitta möbler. Det var långt åt andra hållet, för långt för mig, tyckte han, men det trodde inte vi, så vi traskade på åt det anvisade hållet. Långt om länge kom vi till sektion två, men varken möbler eller lampor hittade vi. Då tröttnade vi,

En taxi hem, tänkte vi, och gick fram till en av många taxibilar på gatan. Eftersom taxichauffören inte förstod oss, kom en hjälpsam thailändska och förklarade för honom, att vi ville åka till Nichada. För att köra dit, ville han ha 200 bath. Resan till marknaden hade kostat 120 inklusive dricks. Då gick vi ur bilen igen. Nästa taxichaufför visste inte var Nichada låg och kunde inte köra oss dit för den skull, eller ville inte. Inte heller den tredje vi försökte med, ville köra oss. En tuk-tuk kunde vi få åka med, men det ansåg vi inte möjligt. Så småningom, jag tror på femte försöket, hittade vi en taxichaufför, som var villig att köra oss hem, och som slog på taxametern, och som körde oss hem för ungefär samma kostnad, som vi haft för att åka i motsatt riktning.

Väl hemma träffade vi på Fredrik och barnen vid poolen, som ligger alldeles vid områdets infart. Fredrik blev förvånad, när vi berättade, att vi inte hittat någonting. Men så fick vi veta, att när han genom vakten beställt taxin (så måste man alltid göra), hade han sagt, att han ville köpa möbler. Han hade då blivit avsläppt vid en trevåningsbyggnad med enorma utrymmen. Vi blev ju däremot avsläppta på gatan utan någon byggnad i sikte men med marknadsstånd på ett område många gånger större än Kiviks marknad och i en hetta som inte den hetaste marknadsdag i juli i Kivik kan mäta sig med. Den enorma marknaden är alltså dubbelt så enorm som både Fredrik och vi upplevde den, om nu någonting kan vara dubbelt så enormt. Klart är i alla fall, att ska det bli fler thaimöbler från Chatuchak, ska vakten, som beställer taxin, få veta, att det är möbler det handlar om, så att taxichauffören kör till rätt ställe

Om att anställa tjänstefolk

Sedan Gertrud kört iväg med golfbilen och Ludde till skolan och Fredrik blivit hämtad, studerade jag informationen om vad som gäller vid anställande av hjälp i hemmet. Den informationen finns i en tjock bok, som Fredrik lagt framför mig. Att ha en maid anses självklart, men tveksamt i den här familjen. Dock har det visat sig att mornarna är stressiga (liksom de ju faktiskt är i alla barnfamiljer även hemma). Nu är det så, att jag fixar frukosten och sedan tar hand om Malin, när de andra ger sig av, och när jag åker hem, skulle det ju naturligtvis underlätta, om en maid gjorde detta. Denna maid skulle i så fall börja arbeta redan klockan  6 eller i alla fall kvart över, och om man kan få ihop detta med att hon inte bor här, blir i så fall en senare fråga. Maids room, som finns i huset med egen toalett och egen ingång, vill Gertrud helst inte använda till inneboende maid, och Ludde tycker, att det kan bli ett utmärkt trumrum. Han är nämligen lovad ett trumset.

Chauffören, som varje morgon kör Fredrik och kollegan, Ha, till kontoret, hade Fredrik hoppats kunna engagera som privatchaufför även för familjens övriga behov, men det blir för dyrt. Diskussionerna fortsätter. Att anställa hjälp i hemmet är ju ett sätt att bidra till den thailändska befolkningens försörjning, och samtidigt är det främmande för en svensk yrkesarbetande men föräldraledig kvinna att inte själv sköta hem och barn. Ja, ja, vi får se hur det utvecklar sig. Lönen för en hemhjälp, som kan vara kombinerad maid/cook/child minder eller nanny, eller annat mindre aktuellt, ska ligga mellan 8.000 - 13.000 bath/månad + en extra månadslön exempelvis vid nyår och lite annat extra, samt att gäster ger antingen pengar eller gåvor för det extra arbete, som de åsamkar maiden. Bathsumman delas lämpligen med 5, eller som Fredrik och Ludwig gör, dubbla och ta bort en nolla, för att få fram summan i svenska kronor.

Diskussionen fortsätter, så vi får väl så småningom veta, hur det hela utvecklas.

Bangkoks imponerande sjukhus

Gårdagens utflykt till centrala Bangkok innehöll besök på det sjukhus, som familjen Carleson ska tillhöra. En fantastisk upplevelse.
 Chauffören släppte av oss utanför något, som närmast liknade en hotellentré. Tillsammans med vår guide, Tai, gjorde vi entré i något som ännu mer  än entrén gav intryck av hotell. Vid en receptionsdisk meddelade Tai, att vi var där och satte sig att vänta medan Gertrud och jag uppsökte damrummet för att byta på och amma Malin. Vi togs sedan omhand av en mycket kunnig informatör, en kvinna som var indonesiska men hade en farmaceutisk utbildning från USA och hade bott ett år i Europa. Hon informerade sig om, vilka kliniker som var aktuella för familjen, och så tog vi hiss upp till våningarna 2, 3, och 4. På barnkliniken fick vi veta, att sjukhuset hade en av de allra bästa barnkardiologerna i världen, vilket redan Malins cardiolog hemma i Malmö hade berättat.
De olika våningsplanens korridorer gav mer sjukhuslik upplevelse, men t.ex. just på barnkliniken fanns ett väntrum, som vi inte sett maken till hemma.
En nyuppförd byggnad innehåller ortopedkliniken, och dit tog vi oss genom en passage som sammanband husen några våningar upp. I den byggnaden fanns också en underbart vacker vinterträdgård i anslutning till restaurang och olika mindre rum för mera avslappnad väntan. Där, fick vi veta, kunde man befinna sig, sedan  man lämnat sitt telefonnummer på det ställe dit man skulle men ev. fick vänta längre än beräknat, och så blev man kallad per telefon, när ens tur närmade sig. Även på ortopeden har man läkare som platsar bland världens främsta. Ryggspecialisten, som vår guide rekommenderade, var specialistutbildad i Tyskland.
Vi undrade, om det fanns fler sjukhus i Bangkok och fick veta, att det fanns det, men att detta var ett av de internationella.
Jag frågade också om universitet, eftersom Tai nämnde något om ett universitet, som vi kunde se från bilen. Vi fick då veta, att det fanns 6 eller 7 universitet.
Nu är det lunchdags. Efter en och en halv vecka, då vi huvudsakligen levt på hämtmat i form av nudlar . sushi och annat thailändskt, åt vi i går härligt goda fläskkotletter med ris, majs och överblivna hämtsåser, och i dag består lunchen av hemmagjord tonfisksallad.

Huset möblerat.

Nu har vi internet igen. Och inte nog med det. Vi har både TV och möbler också. Det har varit full rulle hela dagen här. En stor lastbil kom från IKEA med möbler och 6 killar och en flicka som i 4 timmar skruvade ihop möbler, samtidigt som en TV-kille drog ledning för kabelTV, vilket var nödvändigt för att TV-uttag inte fanns på den vägg, där TV:n skulle placeras, och, visade det sig sedan, det inte heller fanns eluttag där, så i morgon måste en elektriker komma och dra en sådan ledning genom ett förråd under trappan till TV:n. Fast det är inte sant, att det visade sig i dag, att det inte fanns eluttag på rätt vägg. Vi hade faktiskt upptäckt det i går och då också kommit på lösningen. Just när IKEA-folket dragit iväg med sina tomkartonger och lite gamla (sedan i lördags) sådana, som vi bad dem ta med sig, kom datakillen för att kontrollera intranätet, eller koppla in oss, och så kom en kille och fixade luftkonditioneringen i Luddes rum, och sedan kom en så´n där vattenbehållare, som finns i vissa offentliga miljöer och kontor.

Beträffande luftkonditioneringen så var det så, att vi hade inte förstått, att dörrar måste vara stängda, för att den skulle fungera, men nu fick vi lära oss det.

Vad det gäller vattenbehållaren, så är det så, att dricksvatten måste köpas på flaskor, och då blir det både billigare och är bekvämare att varje vecka få en stor dunk levererad.

Och så huset, ja. Det är stort och fint och nu också trivsamt möblerat med IKEA-möbler med lite inslag av Fredriks fynd från marknaden i lördags. Den marknaden har Gertrud och jag för avsikt att besöka på lördag. Det ska bli spännande.

När dagens myckna arbete med inredning var avklarat gick Ludde, Malin, Gertrud och jag till områdets pool. Raintree-området består av ett antal villor (15 - 20) grupperade kring poolen. Att bada där är som att återuppleva min barndoms och ungdoms somrar vid Eljarödsbadet. Fast vatentemperaturen är förstås inte jämförbar. I bassängen simmar vi tillsammans med vackra citrongula blommor, som faller från träd vid sidan om bassängen. Vad det är för träd och blommor vet jag inte, men kanske kan någon med bättre botaniska kunskaper än jag berätta för mig, vad det kan vara för blommor.

Varför i all sin dar har jag nu ett extra stycke med en upprepning av text efter det, som jag håller på att skriva? Och inte går det att deleta det, och inte finns det piltangenter, som jag är van vid, på den här datorn, så det får väl följa med.

Det är snart läggdags här. Men jag tänkte ta en kopp te, innan jag kryper till kojs. Vi stiger upp klockan 6. Ludde ska nämligen vara i skolan klockan 7, och då blir också Fredrik hämtad. Om Luddes skola får jag berätta mer en annan dag.

Flytt till nya huset

En transport från IKEA, som skulle komma mellan 9 och 12, kom redan ett par minuter i 9, vilket fick mig att kommentera till Fredrik: Det här är inte Spanien, det är Thailand. Vi hade nämligen ännu inte kommit till huset, så de fick vänta ett par minuter. Fredrik parkerade golfbilen bakom IKEA-bilen och lastade ur de resväskor vi i den omgången kört dit och lämnade sedan mig där att dirigera IKEA-killarna. De slet som djur med att bära dubbelsängar och madrasser m.m. upp på andra våningen i värmen.

Fredrik har åkt iväg till en marknad sedan han först sett till att vi får vara kvar i lägenheten till i kväll. På marknaden har han hittat en del nödvändiga prylar,men matbord och soffa fattas fortfarande, så nu får det bli en tur till IKEA till.

I går var LUdde och hans föräldrar på introduktion i skolan. Alla är mycket nöjda och det blev bestämt, att Ludde ska gå i tredje klass. På samma loftgång, som vi har bott denhär veckan har han ju redan här om dagen träffat en kompis, och i går träffade han en till. De leker nu.

I eftermiddag har skolan ett jippo, en internationell matmarknad, och dit är det viktigt att gå för att knyta kontakter. Klockan ett ska en snickare komma för att sätta ihop IKEA-sängarna, och honom får jag väl passa. När han blivit färdig med sitt jobb, kan jag också gå till skolan. Jag har ju en thaitelefon, så Fredrik och jag kan ringa varandra. Jag ska kunna ringa hem till Sverige också för 5 bath, 1 krona, i minuten till fast telefoni. Till mobiltelefoner är det dyrare.

När det gäller kontakten med Sverige kommer vi ändå huvudsakligen att använda datorn och blogga, maila och skypa. Men de första dagarna i nya huset kommer vi att sakna internetanslutning, så nu dröjer det kanske några dagar, innan jag hör av mig.

Huset

Mäklaren kom i förmiddags med kontrakt och nycklar till huset, som vi sedan promenerade till. Det är helt enkelt fantastiskt. Ett vardagsrum med höga fönster och takhöjd upp i nock, toppmodernt kök och 4 sovrum, av vilka de två största är stora som våra vardagsrum och Luddes som ett vardagsum i en vanlig lägenhet, kanske som ett av rummen på Möllevångsgatan, medan Malins sovrum är mer normalstort. I huset men med egen ingång finns maidens lilla bostad, som Ludde tycker är skamligt liten. Tvätten skötes utomhus under tak utanför köket. Tomten är mycket liten men växtligheten prunkande. De kommer att trivas där.
De på IKEA inhandlade möblerna ska levereras på lördag förmiddag, och i morgon ska Gertrud och Fredrik titta på fler möbler, nu i thailändska affärer.

I morgon är en viktig dag för Ludde, som ska till skolan, där man ska testa hans kunskaper för att se i vilken klass han ska placeras. Han borde sova men kom nyss och förklarade, att han inte kunde somna. Nu gick Gertrud tillbaka till sängen med honom, och jag tänker gå till min.

God natt!

Onsdag med Ludde

Medan resten av familjen haft en heldag på IKEA och ännu inte kommit hem, trots att klockan snart är 21, så har Ludde och jag haft en heldag för oss själva, huvudsakligen vid poolen. Nu är vi duktigt trötta efter aktiviteterna i poolen och utevistelsen i värmen. Ludde har självmant gått till sängs, och jag väntar på att resten av familjen ska komma hem. Vi hade telefonkontakt för snart två timmar sedan, och då var de vid kassorna.

Anledningen till dagens IKEA-besök är, att hyreskontraktet för huset nu är klart och ska skrivas under i morgon förmiddag. Inflyttning ska det bli på fredag. Nu är jag nyfiken på vad de handlat, hur mycket de har med sig hem, och vad som eventuellt kan levereras på fredag.

I går fick vi ju kontakt med en grannfamilj genom att 10-årige Ben ringde på dörren och ville leka med Ludde. I dag vid poolen träffade vi fler trevliga människor med barn.

Nu kom Gertrud, Fredrik och Malin, så nu säger jag God Natt och lyssnar med dem vad de klarat av.

Äventyret har börjat.Förrsta dagen i Bangkok

Söndag kväll checkade vi in alla våra 5 stora resväskor och 3 special lugguages på Kastrup och gick ombord på planet till Bangkok. Incheckningspersonal och kabinpersonal var otroligt tillmötesgående. Gertrud hade inte fått den babykorg till Malin, som hade beställts, men vi fick de två tomma säten som fanns, så både Ludde och Malin kunde sova liggande. 

Framme i Bangkok började det stora äventyret. Innan vi åkte hade storebror Johan, som visste hur en bärschal skulle knytas, hjälpt Gertrud med detta. När vi skulle gå av planet hade vi svårigheter att göra om det konststycket, så Malin fick ligga lite halvdant i schalen, och vi gick allra sist av planet. När vi sedan så småningom kom fram till bagagebandet hade vårt bagage tagits av bandet och hjälp stod och väntade på oss. Väskorna placerades på bagagevagnar och Malin i sin egen vagn, och vi fick hjälp att köra alltsammans ut till den väntande Fredrik. Honom skulle jag enligt överenskommelse ringa, men min telefon fungerade inte, så vi fick hjälp av den thailändska personalen att komma i kontakt med honom. Och så kunde vi sätta oss i en stor taxi och åka till Nichada tany. Taxifärden tog någon timme eller mer mest på motorväg, varifrån vi kunde se såväl skyskrapor som palatsliknande villor och slumbostäder och vägkorsningar i flera plan. 

Nichada tany är en s.k. gated community, enligt Fredrik jämförbar med Beverly Hills. Vi bor de första dagarna i en lägenhet i fyra ½plan med fyra sovrum, kök och vardagsrum och badrum till varje sovrum.

Lägenheten är möblerad och städas varje dag, som på hotell. När vi körde hit, körde vi förbi Luddes skola, en amerikansk ISB-skola med otroligt stora planer för idrott.

I dag har Gertrud och jag och Malin fått en guidad tur bl.a. till ett köpcentrum, där jag gjorde mitt första thailändska inköp, en Nokiatelefon med thailändskt nummer, eftersom min telefon inte fungerar här. Under tiden åkte Ludde och Fredrik omkring i den hyrda golfbilen och besökte swimmingpoolen. Vi (Gertrud och jag) åkte förbi huset, som ska bli bostaden fr.o.m slutet av den här veckan. 

I eftermiddags ringde en 10-årig pojke på dörren och ville leka med Ludde. Han heter Ben, bor på samma loftgång och kommer från Nya Zeeland. Ludde lekte med honom i nästan ett par timmar, vilket gladde oss mycket. Ludde verkade nöjd med att de förstod varandra, även om han inte tyckte, att han kunde säga så mycket själv. Men att leka med Ben blir ju en bra träning i engelska innan han på måndag ska börja skolan.

Nu är det sen läggdags och även jag, som fick en eftermiddagslur medan familjen Carleson var på läkarbesök, känner mig färdig för sängen. I morgon är det meningen att Gertrud, Fredrik och Malin ska titta på och kanske köpa möbler, i alla fall sängar på IKEA, så att det finns till inflyttningen i huset, och då går Ludde och jag till poolen, som jag ju inte har provat än.

God natt!