Chatuchak

Söndagens besök på chatuchaks helgmarknad blev en något förvirrad tillställning. Förra lördagen hade Fredrik, som vi trodde, besökt marknaden och köpt lite möbler, som Gertrud och jag nu trodde, att vi skulle kunna komplettera. Efter taxifärd till marknaden släpptes vi av på en gata med en otrolig kommers såväl på det som väl skulle föreställa trottoar som bakom denna, Vinkelrät mot gatan, som vi kommit på, gick marknadsgator, vars slut inte kunde ses. Vi tog oss in, trängdes, hittade en orienteringskarta och försökte utifrån den leta oss fram till möbelförsäljare. Först gick vi långt åt ett håll, uppvaktades av en engelsktalande restauranginkastare och utnyttjade honom för att fråga efter sektion två, där vi trodde, att vi skulle hitta möbler. Det var långt åt andra hållet, för långt för mig, tyckte han, men det trodde inte vi, så vi traskade på åt det anvisade hållet. Långt om länge kom vi till sektion två, men varken möbler eller lampor hittade vi. Då tröttnade vi,

En taxi hem, tänkte vi, och gick fram till en av många taxibilar på gatan. Eftersom taxichauffören inte förstod oss, kom en hjälpsam thailändska och förklarade för honom, att vi ville åka till Nichada. För att köra dit, ville han ha 200 bath. Resan till marknaden hade kostat 120 inklusive dricks. Då gick vi ur bilen igen. Nästa taxichaufför visste inte var Nichada låg och kunde inte köra oss dit för den skull, eller ville inte. Inte heller den tredje vi försökte med, ville köra oss. En tuk-tuk kunde vi få åka med, men det ansåg vi inte möjligt. Så småningom, jag tror på femte försöket, hittade vi en taxichaufför, som var villig att köra oss hem, och som slog på taxametern, och som körde oss hem för ungefär samma kostnad, som vi haft för att åka i motsatt riktning.

Väl hemma träffade vi på Fredrik och barnen vid poolen, som ligger alldeles vid områdets infart. Fredrik blev förvånad, när vi berättade, att vi inte hittat någonting. Men så fick vi veta, att när han genom vakten beställt taxin (så måste man alltid göra), hade han sagt, att han ville köpa möbler. Han hade då blivit avsläppt vid en trevåningsbyggnad med enorma utrymmen. Vi blev ju däremot avsläppta på gatan utan någon byggnad i sikte men med marknadsstånd på ett område många gånger större än Kiviks marknad och i en hetta som inte den hetaste marknadsdag i juli i Kivik kan mäta sig med. Den enorma marknaden är alltså dubbelt så enorm som både Fredrik och vi upplevde den, om nu någonting kan vara dubbelt så enormt. Klart är i alla fall, att ska det bli fler thaimöbler från Chatuchak, ska vakten, som beställer taxin, få veta, att det är möbler det handlar om, så att taxichauffören kör till rätt ställe