Efter att klockan 8.20 blivit upphämtad utanför FN av en minibuss full med människor av olika nationaliteter, danskar, tyskar, israeler m.m., blev det en guidad tur i palatset och Wat Phra Kaeo (tmplet med den dyrbaraste buddastatyn). Därifrån for vi till en ädelstensbearbetning, där vi av guiden lämnades till ställets personal, som hade förhoppningar om att vi skulle köpa smycken och sedan stod för taxiresa därifrån till respektive hotell, eller vart man nu ville fortsätta dagen. Jag valde att åka till klädmarknaden, Pratunammarknaden, som vi hade sett lite grann av, förra veckan när vi åkte till skräddaren. Där traskade jag omkring ett bra tag och hittade två blusar och en bomullsjacka. Det fanns likheter med gränsmarknaden i Polen, där vi mitt i vintern provade utomhus, men här var det inte tal om att prova i värmen, här mättes det bara, och sedan förklarades det på ett obegripligt språk, att just den blusen kom att passa madame. Eftersom kostnaden för plaggen är så liten, att halva reapriser är mer, så chansade jag. Och si: bara de inte krymper, så klarar det sig.
När jag tröttnat på att gå på marknaden, gick jag till en indisk restaurang och åt kyckling. Sedan hade jag tänkt ta en taxi hem. Detta visade sig vara lättare sagt än gjort. Jag frågade den ena efter den andra, som antingen inte visste, var Nichada Thany låg, eller inte ville köra dit, eller, som den siste jag frågade, ville ha 400 Baht och inte ville köra på taxametern, som skulle visat mindre än 200. Jag gav upp och gick till ett hotell för att be om hjälp. Där blev jag först motad i dörren och tillfrågad om mitt rumsnummer men sedan mycket väl bemött och rådd att i stället ta en taxi till FN-byggnaden och åka med Fredrik, dvs Num, hem. Jag drack en kopp te i hotellets bar, ringde Fredrik och meddelade, att jag kom att vara där klockan 17 och bad sedan conceriern (rätt stavat?) och piccolon om hjälp att skaffa en taxi. Då hade jag kommit på, att det skulle vara roligt att åka tuk-tuk. Men när jag sa det, blev de helt bestörta och förklarade, att det inte var bra. Taxi skulle vara bättre. Med tanke på hur lång färden var, förstår jag, att de hade rätt. Jag kom till FN strax efter halv fem och hade tid att gå runt och fotografera lite och titta på folklivet där. FN-tjänstemän kom ut genom de låsta grindarna den ene efter den andre. Någon hade bil som väntade, andra satte sig på en väntande motorcykel, och många ställde sig helt enkelt på gatan och försökte få en taxi att köra dem dit de skulle till det pris, som de var villiga att betala. Num kom strax innan Fredrik och Ha kom ut genom grinden, så vi hade bara att stiga in i vår väntande bil. Servisen med en lejd chaufför är nog ovärderlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar