Vägspärrar, fotbollscup, trafficjam, 5-årskalas och celebrating learning

I lördags morse bar det av till en annan internationell skola i närheten, Harrods, där läsårets fotboll avslutades med en tävling mellan ett antal skolor. Att ta sig dit var en utmaning men ändå inte så svårt, som man skulle kunna föreställa sig. Avspärrningarna var många, men det var bara att ta en annan väg, så när GPSen sa vänster, fick det ofta bli höger och vice versa. Men fram kom vi så småningom och fick se Luddes lag vinna. De spelade tre matcher, och i de två inledande gjorde Ludde hat trick. Han spelade i hockeyunderställ med fotbollsmunderingen över. Under de inledande matcherna på morgonen/förmiddagen var det kanske bra, att han var varmt klädd, men när de spelade finalen, hade det blivit varmt, och understället behövdes knappast. Men han påstod sig inte ha tid att ta av det. Hur som helst, så är han en duktig fotbollsspelare. I fjor hade hans lag förlorat mot just den skola, som de i år vann över i finalen, så den här vinsten satt naturligtvis bra.
På kvällen var det trafficjam på ISB, en årligen återkommande välgörenhetskonsert till förmån för arbetet mot trafficking. En duktig flicka med nästan svenskt namn men från Kanada, var huvudattraktionen, men även några av skolans elever framträdde. Konserten ägde rum i den ena av skolans teatersalonger. Ja, jag skrev den ena. Skolan har två stora teatersalongen, två bibliotek, två simbassänger osv.
Efter en innehållsrik lördag, blev det så söndag och dags att gå på 5-årskalas hos Vincent. Vincent är son till Frekriks kollega Ha, som f n är i Afrika men har familjen kvar här. Ha hade inte kunnat komma hem, men barnens belgiske farfar var på besök. De små gästerna var av många nationaliteter och hudfärger. Många av dem badade i poolen liksom Malin och Fredrik. Ludde, som inte varit helt med på att gå på 5-årskalas,  blev kastad i poolen med kläderna på och hade sedan uppenbart roligt tillsammans med ett par jämnåriga flickor.
Det blev söndagkväll, och det blev måndagmorgon, och det blev tid för alla att åka golfbil (inte Ludde, han cyklade) till skolan för celebrating of learning. Det fick jag vara med om i fjor också, och jag kan inte nog uppskatta alla dessa engagerade lärare som initierar och deltar i alla dessa aktiviteter. Sedan ska det nog sägas också, att det inte bara är lärare, som är engagerade. Även föräldrar engagerar sig på ett sätt, som vi inte är vana vid hemma. Men just celebraiting of learning är så roligt för att lärarna är med i aktiviteterna. Det var olika idrottsaktiviteter, där lärarna ingick i sina klasslag. Bortsett från floorhockeyn var reglerna vid de olika lagtävlingarna inte så lätta att förstå sig på, men ungarna kunde dem uppenbarligen, och både de och vi hade roligt.

Föreläsning på ISB och foot and hand spa

I dag blev det till att stiga upp tidigt. Klockan 7.20 var det föreläsning om att skriva för föräldrar, mödrar, på ISB. Det var en intressant föreläsning om hur man som förälder och lärare kan uppmuntra barnen att skriva. Senare på dagen skulle skolans lärare i omgångar få samma föreläsning.
Termometern visade på 16 grader, när vi gav oss iväg i golfbilen,  och inte ens jag kunde påstå, att det var skönt utan svepte liksom Gertrud in mig i en sjal. Det enda par långbyxor, som jag har med mig hit, hade varit lämpliga att klä sig i, men det hade jag inte tänkt på.
Efter föreläsningen gick vi förbi Luddes klassrum och hälsade på klassen och läraren och fick veta, att Ludde glömt sina fotbollskläder. Sedan visade Gertrud mig ett nybyggt bibliotek, innan vi gick vidare till det gamla, som nu är låg och mellanstadiets, och där bibliotekarien just fick besök av en förskoleklass, som han hade sångstund med. Mysigt.
Efter en runda hem för att hämta fotbollskläderna blev jag skjutsad till Panipa för hand och foot spa. Fotvården kan ju inte liknas vid Irenes, men fin blir man. Både händer och fötter blir ordentligt tvättade och pealade och sedan insmorda med grisskär kräm upp till knän och armbågar och inplastade. Sedan ska den grisskära krämen så småningom tvättas av och de dessförinnan välansade naglarna lackeras. 950 Baht och 20 i dricks fattigare går jag ut i behaglig sommarvärme, lagom att promenera hem i. 24 grader var behaglig promenadtemperatur, men poolen lockade inte i dag. Vi får väl se hur det blir imorgon. Nu är det kväll och läggdags.

Undantagstillstånd, socialt umgänge och studier.Utöver dessa so

I går kväll hörde vi på svenska nyheter, lunchekot, att undantagstillstånd proklamerats i Bangkok och kringliggande kommuner, och Nonthaburi, dvs där vi bor, nämndes. När Fredrik lite senare kollat den information, som UNsecurity gått ut med, menade han, att undantagstillstånd i den mening, som vi uppfattar det, var det nog inte, utan mer större militära befogenheter. Och nu är frågan, vem som utfärdat de befogenheterna. Är det kungen, så kommer de att respekteras.
I dag har Fredrik kört till jobbet som vanligt, Ludde är i skolan och Gertrud har just kört iväg med Malin till dagis.
I går träffade vi återigen svenskorna i bokklubben Selma. Denna gång var det vid en gemensam lunch på en liten restaurang utanför gaten, dvs utanför det inhägnade området Nichada Thany, men på golfbilsavstånd. Selmorna bestämde sig nu för att träffas vid en sådan lunch en gång i veckan, varje torsdag. En gång i månaden har de bokklubb, och en gång i månaden deltar åtminstone Gertrud i de nordiska kvinnornas Pokenon, som är ett sällskapsspel, som jag uppfattat påminner dels om bingo, dels om våra paketspel med tärning. Utöver dessa privata sociala aktiviteter, krävs ett stort föräldraengagemang i skolan med medverkan vid diverse aktiviteter. Och så finns ju SVEA inne i Bangkok.
I går laddade Gertrud ner information om studierna i trafficking. Redan ganska tidigt i februari ska en inlämningsuppgift vara klar, och i denna datoriserada värld ska det sedan chattas i stället för att genomgås vid ett seminarium. I eftermiddag, när kompisarna Malin och Julia hämtats från dagis, ska vi fika hemma hos studiekompisen Ulrika. Hon är mamma till Julia, som är 4 månade äldre än Malin och bästa kompisen.

Helg med marknader

Efter en helg med marknader och ett besök på ön Ko Kret är det vardag igen. Ludde är i skolan, Fredrik har kört till jobbet och rapporter har kommit, att nu verkar det som att folk arbetar som vanligt och det tar alltså tid att transportera sig. Malin har gått till lekplatsen med Puh för att gunga. På dagis är hon bara tisdag, onsdag och torsdag, men det ska utökas med måndag.
Marknader var det.
För snart två år sedan var Gertrud och jag på den berömda marknaden Katuchak för att försöka hitta möbler, som Fredrik sett. Vi gick och gick och gick, men inte hittade vi några möbler. Och varmt var det. Och trångt. I lördags besökte vi Katuchak igen, nu i sällskap med både Fredrik och Malin. Och nu såg vi möbler. Men nu skulle inga möbler inhandlas. Däremot köpte jag lite presenter. Två klänningar till Malin ligger nu i tvättmaskinen för att tvättas innan hon får använda dem. Medan Gertrud, Malin och jag tittade på barnkläder, hittade Fredrik en servering i ståndet bredvid och beställde paella som lunch till oss.
På kvällen var det marknad i Nichada Thani, invigning av en marknadsplats, där det enligt planerna ska bli marknad varannan helg framöver. Där träffade vi många bekanta. Alla tycktes vara där. En av de svenskar, som vi träffade var fadern till en pojke, några år äldre än Ludde, som gjorde upp med Gertrud om att hon skulle ge sonen stödundervisning i svenska. I ett stånd satt en författare och signerade böcker, som jag köpte, dels till barnbarnen, dels till Jasmines barn. I det samtal som utspann sig mellan författaren och Gertrud framkom, att han gärna skulle vilja ha sina böcker översatta till svenska och såg fram emot ett samarbete. På hemvägen funderar Gertrud över, om det inte kunde vara så, att den son, som han refererade till som medförfattare till en av böckerna, går i Luddes klass. Detta bekräftades av Ludde, när han fick boken.
I går, söndag, var det utflykt med båt till ön Ko Kret, som ligger mitt i floden och är ett populärt utflyktsmål, som familjen Carleson inte tidigare besökt. Det var en rolig utflykt. På vägen dit fick vi kontakt med en annan svensk familj, som med gäster också var på väg dit. Gertrud försökte sedan med sina thaikunskaper skaffa oss en båt, som skulle göra en tur runt ön med oss, men trots hjälp av ett par engelsktalande thailändska studenter, lyckades det inte. Vi bestämde oss då för en promenad på ön. Där var marknad, och Ludde hittade vapen och Malin en fågel som lät och flaxade med vingarna, när hon körde det framför sig. Rätt som det var kom vi fram till en brygga, och där fick vi stiga i en longtailbåt. Tänk er mig, som inte kan gå ner på huk i vanliga fall och inte sitta på en låg stol, krångla mig ner i båten och sedan sitta på en dyna med benen utsträckta framför mig och sedan krångla mig upp från denna ställning och upp ur båten. Det var säkert en syn för Gudar. Färden gick i vad som jag uppfattade som rasande fart, först ett stycke på väg, sedan snett över floden för att hämta en plastkasse med förnödenheter till någon, som bodde på ön, så snett över floden för att avlämna det upphämtade, och så vidare. Nästa stopp var för bränslepåfyllning. Det försökte jag dokumentera och hoppas, att jag lyckades med det. Jag vet inte, om man ens för 60, 70 år sedan kunde ha liknande bränslepåfyllningsdepåer hemma i Sverige.
Efter utflykten till och runt Ko Kret, körde vi till favoritrestaurangen River Tree House för en sen lunch. Att äta på restaurang här kostar mindre än att laga europeisk mat hemma. Det är otroligt. Fredrik ville, att Ludde och jag skulle gissa, vad notan var på. Jag gjorde ett överslag och kom fram till 3000 Baht. Icke. 1600 nånting var det, dvs mellan 300 och 400 kronor för en festmåltid med flera rätter och glass till efterrätt för 4 personer plus Malin. Och gott. Och så mycket, att vi dels fick resterna med oss hem, dels inte orkade med mer än te och smörgås på kvällen. Dagen innan hade jag kollat priser på Villa, den västerländska affären här i Nichada Thani, och kan inte annat än hålla med om, att en lunch eller middag, tillagad här hemma med västerländska råvaror inköpta där, förmodligen blivit dyrare. Och då kommer jag ju osökt att tänka på Janssons frestelsen med potatis för 89 kronor kilot.
Nu tror jag, att Malin snart kommer hem från sin och Puhs lekplatsutlykt, och jag tror, att Gertrud behöver den här datorn för att beställa kurslitteratur. Hon ska på distans läsa dels om trafficking, dels konflikthantering, 15 poäng vardera, vilket betyder heltidsstudier i vår, först det ena, sedan det andra. Traffickingkursen ska också läsas av en av de andra svenskorna, så de ska kunna kompisläsa.

 

De fast boende här går omkring och fryser. Fast Gertrud erkänner, att hon egentligen tycker, att temperaturen är behaglig. Jag badar. De senaste dagarna har jag besökt 50 meters bassängen som sköts av Nichada Club. Där är gott om plats, även på eftermiddagen, när skolan slutat och sim och dykundervisning startar.
Fredrik arbetar på kontoret igen, men nya oroligheter väntas. Ett märkligt sätt att kräva demokrati på, kan det tyckas.
Vår amatördiagnos, dengifeber, på Fredriks illamående, förkastades av sjuksköterskan på FN. Hon menade, att det var matförgiftning och gav honom antibiotika. Och han har blivit bättre, eller kanske rent av bra, nu. Efter att ha ätit ovanligt starkt kryddad mat och bitit i chilin, som jag vet ska undvikas, i samband med mitt poolbesök i förrgår, blev i stället jag magsjuk, dvs fick diarre. Den botades förutom med mina egna piller med Puhs mat. Hon gör specialkycklingris, som stoppar diarreer.
Nu städas julen ut här. I går plundrade Puh granen och plockade isär den, så nu förvaras den i sin låda i förrådet till nästa jul. Inga barr att sopa och dammsuga bort de närmaste veckorna, men heller ingen grandoft.
Häromkvällen var jag med på svenskornas bokklubb. Vi var 8 stycken med mig, och det är, så vitt jag förstår, så många, som de brukar vara. Den här gången saknades en, som var hemrest pga dödsfall i familjen hemma i Sverige, men så var ju jag där i stället. Jag recenserade och rekommenderade den bok av Alice Munroe, som jag fått i julklapp av Ulf och Anja, och genast ville en av de andra låna den. Själv fick jag låna Sara Kadefors Borta bra, som jag har sträckläst. Den kan jag också verkligen rekommendera. Jag kunde ju inte släppa den.
De har verkligen skaffat sig ett socialt liv här nu, och svenskkolonin har växt. I sommar kommer de två svenska familjer, som bott här längst, att flytta, och då blir familjen Carleson den svenska familj, som varit här längst, i två och ett halvt år då. Också en av Luddes bästa kompisar flyttar hem till Danmark. Ja, det är ett annorlunda liv, där man får vänja sig vid ständiga uppbrott och förändringar. Men de tycks ha anpassat sig till det nu.
Ludde är i skolan, och Malin är på dagis, och nu tänker jag höra med Gertrud, om hon vill följa med till poolen, och stanna där en stund i väntan på att Malin ska hämtas från dagis. Dagiset ligger på andra sidan den stora poolen, alldeles utanför den västra gaten, medan vi bor nästan vid den östra, så golfbilen får köra i princip genom hela Nichada Thani, när Malin ska till dagis. Luddes skola, däremot ligger mitt i samhället, mitt för den centrala gaten, och Ludde cyklar till skolan.
Ser att det är tid för lunch, så vi ska kanske äta, innan vi kör. Men nu går jag och hör med Gertrud.  

Efter fem härliga dagar i Khanom i södra Thailand är vi tillbaka i Nichada. Naturen i Khanom fick mig att tänka på Sri Lanka och Nya Zeeland. Samma djungelliknande grönska. Och så havet med både sandstrand och klippor och självlysande plankton. Hotellet vi bodde på var ett litet familjehotell med några rum eller lägenheter i ett hus och så ca 10 bungalows, varav vi bodde i en högt uppe på berget med en vidunderlig utsikt, en lång slingrande gång och 52 trappsteg ner till hotellets reception och restaurang och ytterligare några trappsteg och restaurangterasser ner till stranden. Utanför vårt lilla hus hade vi tre pooler, en normalt bad och simbar pool, en helt ljuvlig liten pool med 50 till 60 cm djup och en liten ö i mitten och en bubbelpool, som jag inte kunde ta mig ner i pga att men i det här landet inte tänker på folk som inte är lika rörliga som barn och ungdomar och steget från marken ner i poolen alltså var alldeles för högt för mig. Men det gjorde mig ingenting. De båda andra poolerna och stranden och det i och för sig stormiga havet räckte för mig.
De tänkta utflykterna decimerades till följd av att Fredrik blev sjuk. Vi tror oss nu veta, att han drabbats av dengifeber, eller hur det nu stavas. Men Gertrud och Ludde gjorde en uppskattad båtutflykt, då de både fick se delfiner, både grå och rosa, paddla kajak och klättra upp till ett tempel.
Vi åt gott och njöt i fulla drag även om det både stormade och regnade. Gertrud fick avbryta massage pga regnet och kom som en dränkt katt och frös i den 30 gradiga värmen. När hon efter ett andra försök fått nästan hela massagen frös hon, så att hon kände sig tvungen att köpa en sjal och svepa den om sig.
De tycks ha blivit thailändare, liksom killen som hjälpte mig till taxin, när jag kom klockan halv sex på morgonen. Han var klädd i täckjacka och frös så han huttrade och kunde inte förstå, att jag inte hade något ytterplagg, och att jag hade rest från en plats, som bara hade två plusgrader.
Oroligheterna i Bangkok gör att Fredrik fått besked att FNkontoret är stängt i morgon och att personalen tills vidare förväntas arbeta hemifrån. Ludde och Fredrik har varit och bunkrat upp de förnödenheter, som vi anser oss behöva de närmaste dagarna, och nu har hela familjen Carleson gått och lagt sig, och jag säger också god natt.

I Nichada igen. De hade vinter, när jag kom i fredags. Killen som tog hand om mig och mina väskor och skaffade mig taxin på flygplatsen var klädd i täckjacka och frös, så han skakade tänder. Termometern visade 19 grader klockan 6 på morgonen. När jag berättade, att jag åkt från Sverige, där vi hade 2 grader, förfasade sig både han och övriga taxiservicekillar. Chauffören, som körde mig, var inte så talför men körde effektivt och tog sig in bakvägen till Nichada Thany. Eftersom jag bara sovit en timme på planet, var jag rätt slut. Footmassage och aromamassage var beställd och jag blev smärtsamt medveten om mina muskler. Motmedlet lär vara mer massage.

Gårdagens bad i Raintrees pool var som ett dopp i en svensk bassäng en sommardag, dvs kallare än vanligt men ändå riktigt skönt, där solen hunnit värma vattnet lite.

I dag har vi gjort en fin och intressant utflykt till Ancient Siam, en otroligt stor hembygdspark, ett Skansen i kubik eller ännu större, där jag i sällskap ömsom med Ludde, ömsom med Gertrud körde golfbil, medan de andra cyklade. Det var en fin upplevelse.

När vi kom hem, hämtade Fredrik mat från Nichada Club, och vi åt en festmåltid dukad på vit duk. Lite vemodigt var det, särskilt när musiken, som Gertrud satt ihop till guldbröllopsdagen och som inleddes med vår bröllopsvals Fascination, spelades. För 53 år sedan vigdes Knut och jag, och för två år sedan döptes Malin trettonafton.

Nu har Ludde gått iväg till sleep over hos Zack, Malin sover, och Fredrik, som räknar med att köra tidigare än vanligt till kontoret i morgon och hoppas kunna ta sig dit, har också gått upp. Gertrud sitter med en dator och jag med en och håller kommunikationen med släkt och vänner i gång.

Men nu går jag också och knyter mig. Klockan närmar sig nio. God natt.