Helg med marknader

Efter en helg med marknader och ett besök på ön Ko Kret är det vardag igen. Ludde är i skolan, Fredrik har kört till jobbet och rapporter har kommit, att nu verkar det som att folk arbetar som vanligt och det tar alltså tid att transportera sig. Malin har gått till lekplatsen med Puh för att gunga. På dagis är hon bara tisdag, onsdag och torsdag, men det ska utökas med måndag.
Marknader var det.
För snart två år sedan var Gertrud och jag på den berömda marknaden Katuchak för att försöka hitta möbler, som Fredrik sett. Vi gick och gick och gick, men inte hittade vi några möbler. Och varmt var det. Och trångt. I lördags besökte vi Katuchak igen, nu i sällskap med både Fredrik och Malin. Och nu såg vi möbler. Men nu skulle inga möbler inhandlas. Däremot köpte jag lite presenter. Två klänningar till Malin ligger nu i tvättmaskinen för att tvättas innan hon får använda dem. Medan Gertrud, Malin och jag tittade på barnkläder, hittade Fredrik en servering i ståndet bredvid och beställde paella som lunch till oss.
På kvällen var det marknad i Nichada Thani, invigning av en marknadsplats, där det enligt planerna ska bli marknad varannan helg framöver. Där träffade vi många bekanta. Alla tycktes vara där. En av de svenskar, som vi träffade var fadern till en pojke, några år äldre än Ludde, som gjorde upp med Gertrud om att hon skulle ge sonen stödundervisning i svenska. I ett stånd satt en författare och signerade böcker, som jag köpte, dels till barnbarnen, dels till Jasmines barn. I det samtal som utspann sig mellan författaren och Gertrud framkom, att han gärna skulle vilja ha sina böcker översatta till svenska och såg fram emot ett samarbete. På hemvägen funderar Gertrud över, om det inte kunde vara så, att den son, som han refererade till som medförfattare till en av böckerna, går i Luddes klass. Detta bekräftades av Ludde, när han fick boken.
I går, söndag, var det utflykt med båt till ön Ko Kret, som ligger mitt i floden och är ett populärt utflyktsmål, som familjen Carleson inte tidigare besökt. Det var en rolig utflykt. På vägen dit fick vi kontakt med en annan svensk familj, som med gäster också var på väg dit. Gertrud försökte sedan med sina thaikunskaper skaffa oss en båt, som skulle göra en tur runt ön med oss, men trots hjälp av ett par engelsktalande thailändska studenter, lyckades det inte. Vi bestämde oss då för en promenad på ön. Där var marknad, och Ludde hittade vapen och Malin en fågel som lät och flaxade med vingarna, när hon körde det framför sig. Rätt som det var kom vi fram till en brygga, och där fick vi stiga i en longtailbåt. Tänk er mig, som inte kan gå ner på huk i vanliga fall och inte sitta på en låg stol, krångla mig ner i båten och sedan sitta på en dyna med benen utsträckta framför mig och sedan krångla mig upp från denna ställning och upp ur båten. Det var säkert en syn för Gudar. Färden gick i vad som jag uppfattade som rasande fart, först ett stycke på väg, sedan snett över floden för att hämta en plastkasse med förnödenheter till någon, som bodde på ön, så snett över floden för att avlämna det upphämtade, och så vidare. Nästa stopp var för bränslepåfyllning. Det försökte jag dokumentera och hoppas, att jag lyckades med det. Jag vet inte, om man ens för 60, 70 år sedan kunde ha liknande bränslepåfyllningsdepåer hemma i Sverige.
Efter utflykten till och runt Ko Kret, körde vi till favoritrestaurangen River Tree House för en sen lunch. Att äta på restaurang här kostar mindre än att laga europeisk mat hemma. Det är otroligt. Fredrik ville, att Ludde och jag skulle gissa, vad notan var på. Jag gjorde ett överslag och kom fram till 3000 Baht. Icke. 1600 nånting var det, dvs mellan 300 och 400 kronor för en festmåltid med flera rätter och glass till efterrätt för 4 personer plus Malin. Och gott. Och så mycket, att vi dels fick resterna med oss hem, dels inte orkade med mer än te och smörgås på kvällen. Dagen innan hade jag kollat priser på Villa, den västerländska affären här i Nichada Thani, och kan inte annat än hålla med om, att en lunch eller middag, tillagad här hemma med västerländska råvaror inköpta där, förmodligen blivit dyrare. Och då kommer jag ju osökt att tänka på Janssons frestelsen med potatis för 89 kronor kilot.
Nu tror jag, att Malin snart kommer hem från sin och Puhs lekplatsutlykt, och jag tror, att Gertrud behöver den här datorn för att beställa kurslitteratur. Hon ska på distans läsa dels om trafficking, dels konflikthantering, 15 poäng vardera, vilket betyder heltidsstudier i vår, först det ena, sedan det andra. Traffickingkursen ska också läsas av en av de andra svenskorna, så de ska kunna kompisläsa.