Sista dagen i Bangkok följde jag med på en bussutflykt arrangerad av mödrar till ISB-barn. Mycket trevligt. Jim Thompson var amerikan, skickades till Bangkok som militär officer och förälskade sig i Thailand och stannade kvar efter att han slutat sin tjänstgöring. Sidenväveri fångade hans uppmärksamhet, och han har i hög grad bidragit till att sidenindustrin blivit så betydande. Han flyttade gamla hus till den plats, där de nu alltjämt står och anlade en underbar trädgård och samlade antikviteter och konst, som vi i dag har fått beundra vid en rundvandring.
Nu väntar sista eftermiddagen här med Gertrud och barnen, och det känns vemodigt. Det är ju egentligen inte så länge till den 10 juni, när de kommer hem, men det känns länge. Nu kom Ludde hem, och det är dags för sista mellanmålet tillsammans med honom. Sedan får det bli en simtur också, innan jag stänger resväskan och återvänder till det kalla Sverige.
Det har varit en fantastisk tid. Tänk att få vara med sina barnbarn under en så viktig del av deras liv. Nu hoppas jag bara, att det kommer att gå bra här, och Gertrud blir bra i ryggen. De bor i en fantastisk miljö, Luddes skola är otroligt fin och allt eftersom utvecklas också sociala kontakter.
Vi ses igen, Bangkok!
River Kwai
Thailand är inte bara sol och bad
torsdag 5 april 2012
tisdag 3 april 2012
Chinatown, tuk-tuk och flodbåt
I går eftermiddag efter Luddes skola och fotbpllsträning åkte Ludde och jag taxi till Bangkok och FN-huset. Där väntade Fredrik, Ha och Num. De hade fått vänta länge, för taxifärden hade tagit nästan två timmar mot beräknade en. Det blir så, när man dels inte kör motorväg, dels, eller just därför, sedan hamnar i rusningstrafik. Trots detta körde oss Num till Chinatown. Han skulle ju sedan köra Ha hem, så hon följde med i bilen och fick också en liten rundtur i Chinatown under guidning av Num. Men fy, vad de kom hem sent båda två.
I dag blev det, säkert p.g.a. den sena hemkomsten, också senare avfärd på morgonen. Det var ju ingen nackdel, om man nu bortser ifrån, att det förmodligen också innebär sen hemkomst i kväll. Då får Ludde och Gertrud och jag äta makaroner själva, för makaroner och korv har Ludde blivit lovad som omväxling till thaimaten.
Kvällen i går var en höjdare. På en restauarang i Chinatown åt vi Pekinganka, innan vi påbörjade vår promenad. Sedan hittade vi ganska snart en affär som sålde te och kryddor, och jag köpte tre sorters te till Gertrud, jasminte, som hon särskilt önskat, grönt ohlongte och en paket med 4 förpackningar vanligt svart te. En av dem tänker jag ta med mig hem.
Ludde hade fått 500 bath att köpa leksaker för, eftersom vi räknade med, att sådana skulle kunna handlas billigt just i Chinatown. Han hittade först någon slags plastskjutvapen, som behövs för nörf?-lekarna och efter lite ytterligare letande fann vi kartonger med gubbar i delar som sätts ihop, och som han fick ett par liknande, när vi var i Rosegarden. Vi fick veta, att priset var 540 bath för 6 pieces, vilket vi tolkade som att en kartong innehöll 6 delar och kostade 540 bath. Fredrik försökte pruta, och jag försökte säga, att det kunde räcka med tre. Ingenting hjälpte. Priset stod fast. 6 delar kostade 540 bath. Fredrik gav med sig, och expediten plockade ihop 6 kartonger! 6 kartonger, eller 6 gubbar, för ungefär 120 kronor! Och det är inga små gubbar! Vi kände oss alltså väldigt nöjda. Det är nog tur, att försäljaren inte förstod, hur nöjda vi var, för då skulle priset förmodligen stiga väsentligt. Innan vi köpte leksakerna, hade vi handlat väldigt stora, fina vindruvor. De trodde vi skulle vara billiga, så som vi kunde förstå, det som stod på skylten. Vi fick emellertid inte många vindruvor för den summa, som stod på skylten, och som vi trodde kunde vara ett kilopris. När vi lämnade gatan med leksaker, började jag fundera över, om det kunde vara så, att det var tjuvarnas marknad, som vi just besökt. En del av Chinatown kallas så.
Vi steg i en tuk-tuk sedan Fredrik förhandlat ner priset från 400 till 350 bath för skjuts till piren. Den turen gick i vad som upplevdes som svindlande fart och tog inte många minuter. Så där blev vi blåsta på ett par hundra bath.
Efter en kortare väntetid vid piren, där vi kunde njuta av utsikten över en del av Bangkok på andra sidan floden och de upplysta flodbåtarna och de mörka pråmarna, kom båten, som skulle ta oss hem. Det visade sig vara en ganska stor, öppen båt, som hade stationer utmed floden och slutligen släppte av oss vid ändhållplatsen. Den turen rekommenderas varmt till alla er, som kommer på besök till Bangkok. Det är vackert att se Bangkok med alla upplysta tempel och palats från floden. Från piren, där båten lade till, blev det taxi hem och sedan omedelbart sänggående, eftersom klockan hunnit bli halv 10.
Malin har i dag på morgonen visat, att hon kan vända sig själv. Hon står väldigt gärna, som det känns, visserligen ostadigt, men med mycket lite stöd. Att sitta tycks emellertid inte vara lika roligt.
I dag blev det, säkert p.g.a. den sena hemkomsten, också senare avfärd på morgonen. Det var ju ingen nackdel, om man nu bortser ifrån, att det förmodligen också innebär sen hemkomst i kväll. Då får Ludde och Gertrud och jag äta makaroner själva, för makaroner och korv har Ludde blivit lovad som omväxling till thaimaten.
Kvällen i går var en höjdare. På en restauarang i Chinatown åt vi Pekinganka, innan vi påbörjade vår promenad. Sedan hittade vi ganska snart en affär som sålde te och kryddor, och jag köpte tre sorters te till Gertrud, jasminte, som hon särskilt önskat, grönt ohlongte och en paket med 4 förpackningar vanligt svart te. En av dem tänker jag ta med mig hem.
Ludde hade fått 500 bath att köpa leksaker för, eftersom vi räknade med, att sådana skulle kunna handlas billigt just i Chinatown. Han hittade först någon slags plastskjutvapen, som behövs för nörf?-lekarna och efter lite ytterligare letande fann vi kartonger med gubbar i delar som sätts ihop, och som han fick ett par liknande, när vi var i Rosegarden. Vi fick veta, att priset var 540 bath för 6 pieces, vilket vi tolkade som att en kartong innehöll 6 delar och kostade 540 bath. Fredrik försökte pruta, och jag försökte säga, att det kunde räcka med tre. Ingenting hjälpte. Priset stod fast. 6 delar kostade 540 bath. Fredrik gav med sig, och expediten plockade ihop 6 kartonger! 6 kartonger, eller 6 gubbar, för ungefär 120 kronor! Och det är inga små gubbar! Vi kände oss alltså väldigt nöjda. Det är nog tur, att försäljaren inte förstod, hur nöjda vi var, för då skulle priset förmodligen stiga väsentligt. Innan vi köpte leksakerna, hade vi handlat väldigt stora, fina vindruvor. De trodde vi skulle vara billiga, så som vi kunde förstå, det som stod på skylten. Vi fick emellertid inte många vindruvor för den summa, som stod på skylten, och som vi trodde kunde vara ett kilopris. När vi lämnade gatan med leksaker, började jag fundera över, om det kunde vara så, att det var tjuvarnas marknad, som vi just besökt. En del av Chinatown kallas så.
Vi steg i en tuk-tuk sedan Fredrik förhandlat ner priset från 400 till 350 bath för skjuts till piren. Den turen gick i vad som upplevdes som svindlande fart och tog inte många minuter. Så där blev vi blåsta på ett par hundra bath.
Efter en kortare väntetid vid piren, där vi kunde njuta av utsikten över en del av Bangkok på andra sidan floden och de upplysta flodbåtarna och de mörka pråmarna, kom båten, som skulle ta oss hem. Det visade sig vara en ganska stor, öppen båt, som hade stationer utmed floden och slutligen släppte av oss vid ändhållplatsen. Den turen rekommenderas varmt till alla er, som kommer på besök till Bangkok. Det är vackert att se Bangkok med alla upplysta tempel och palats från floden. Från piren, där båten lade till, blev det taxi hem och sedan omedelbart sänggående, eftersom klockan hunnit bli halv 10.
Malin har i dag på morgonen visat, att hon kan vända sig själv. Hon står väldigt gärna, som det känns, visserligen ostadigt, men med mycket lite stöd. Att sitta tycks emellertid inte vara lika roligt.
söndag 1 april 2012
Lugnande ortopedbesked
Gertrud kom hem vid lunchtid och kunde genast amma Malin, som i två dagar levt på modersmjölkersöttning i flaska. Ortopeddoktorn hade gett henne det lugnande beskedet, att den här akuta situationen förhoppningsvis skulle lösas med den smärtlindring som hade ordinerats. Det finns ett litet diskbråck, och det finns dessutom en skada på svanskotor. Den senare skadan hoppas han ska reparera sig själv, genom att kotorna växer samman och den smärta, som skulle förväntas, om de inte gör det, därför skulle gå att undvika. Den inflammation, som uppstått vid diskbrottet lite högre upp i ländryggen har förmodligen till stor del hävts av de många voltarentabletter, som Gertrud tog, innan hon fick veta, att hon inte fick äta voltaren, och som nu fortsatt medicineras med alvedon och ipren med thailändska namn. Någon annan behandling ska inte ske nu, och förhoppningsvis ska simning ett par gånger om dagen, vilket ordinerades, ytterligare hjälpa till i läkningsprocessen. Ja, det var skönt, att det inte blir någon operation. Det betyder alltså också, att min planerade hemkomst på långfredag också blir av
.
Det känns ju onekligen lite vemodigt att lämna dem allesammans, men framför allt barnen, här, men å andra sidan har jag inte träffat Linn på två månader, så nu får jag hoppas, att jag kan ta igen det. Vi skypade i går. Då hade Linns docka bajsat, och hon var strängt sysselsatt med att ta hand om det. Nu hoppas jag, att vi får fira åtminstone lite påsk tillsammans. Och så är det ju katterna........... Lisen har ju måst acceptera ett intrång i sitt revir, när Lillis flyttat till Staffanstorp, och jag har varit orolig för, hur det skulle fungera och fungerar
Ett par kvarter bort härifrån ligger en grekisk restaurang, som har en fin pool. Där var vi och badade i går. Det var fint, men jag upphör inte att förvånas över brister i säkerhet vad det gäller trappor, räcken och plattor. Bassängerna är överlag vackert kakelklädda. Den här bassängen, som möjligen var 25 meter lång, hade en inbyggd barnpool men inga trappor någonstans. Vår lilla bassäng har trappor men inga räcken, och det vackra kaklet är ju glatt. Det finns dock räfflade plattor längst fram. Här har jag lärt mig gå i och ur utan hjälp, men i och ur restaurangens pool kunde jag inte ta mig utan hjälpande händer.
Ojdå, nu såg Gertrud en liten grön orm på husväggen. Jag hann inte fram med kamera men hann se den. Smal som en tjock daggmask och 40 - 50 cm lång. Snart kommer Ludde hem. Han var ju den, som identifierade kobran med en gång, så nu får vi se, om han kan identifiera den här också.Men den här gången har vi inget foto.
.
Det känns ju onekligen lite vemodigt att lämna dem allesammans, men framför allt barnen, här, men å andra sidan har jag inte träffat Linn på två månader, så nu får jag hoppas, att jag kan ta igen det. Vi skypade i går. Då hade Linns docka bajsat, och hon var strängt sysselsatt med att ta hand om det. Nu hoppas jag, att vi får fira åtminstone lite påsk tillsammans. Och så är det ju katterna........... Lisen har ju måst acceptera ett intrång i sitt revir, när Lillis flyttat till Staffanstorp, och jag har varit orolig för, hur det skulle fungera och fungerar
Ett par kvarter bort härifrån ligger en grekisk restaurang, som har en fin pool. Där var vi och badade i går. Det var fint, men jag upphör inte att förvånas över brister i säkerhet vad det gäller trappor, räcken och plattor. Bassängerna är överlag vackert kakelklädda. Den här bassängen, som möjligen var 25 meter lång, hade en inbyggd barnpool men inga trappor någonstans. Vår lilla bassäng har trappor men inga räcken, och det vackra kaklet är ju glatt. Det finns dock räfflade plattor längst fram. Här har jag lärt mig gå i och ur utan hjälp, men i och ur restaurangens pool kunde jag inte ta mig utan hjälpande händer.
Ojdå, nu såg Gertrud en liten grön orm på husväggen. Jag hann inte fram med kamera men hann se den. Smal som en tjock daggmask och 40 - 50 cm lång. Snart kommer Ludde hem. Han var ju den, som identifierade kobran med en gång, så nu får vi se, om han kan identifiera den här också.Men den här gången har vi inget foto.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)