I går eftermiddag efter Luddes skola och fotbpllsträning åkte Ludde och jag taxi till Bangkok och FN-huset. Där väntade Fredrik, Ha och Num. De hade fått vänta länge, för taxifärden hade tagit nästan två timmar mot beräknade en. Det blir så, när man dels inte kör motorväg, dels, eller just därför, sedan hamnar i rusningstrafik. Trots detta körde oss Num till Chinatown. Han skulle ju sedan köra Ha hem, så hon följde med i bilen och fick också en liten rundtur i Chinatown under guidning av Num. Men fy, vad de kom hem sent båda två.
I dag blev det, säkert p.g.a. den sena hemkomsten, också senare avfärd på morgonen. Det var ju ingen nackdel, om man nu bortser ifrån, att det förmodligen också innebär sen hemkomst i kväll. Då får Ludde och Gertrud och jag äta makaroner själva, för makaroner och korv har Ludde blivit lovad som omväxling till thaimaten.
Kvällen i går var en höjdare. På en restauarang i Chinatown åt vi Pekinganka, innan vi påbörjade vår promenad. Sedan hittade vi ganska snart en affär som sålde te och kryddor, och jag köpte tre sorters te till Gertrud, jasminte, som hon särskilt önskat, grönt ohlongte och en paket med 4 förpackningar vanligt svart te. En av dem tänker jag ta med mig hem.
Ludde hade fått 500 bath att köpa leksaker för, eftersom vi räknade med, att sådana skulle kunna handlas billigt just i Chinatown. Han hittade först någon slags plastskjutvapen, som behövs för nörf?-lekarna och efter lite ytterligare letande fann vi kartonger med gubbar i delar som sätts ihop, och som han fick ett par liknande, när vi var i Rosegarden. Vi fick veta, att priset var 540 bath för 6 pieces, vilket vi tolkade som att en kartong innehöll 6 delar och kostade 540 bath. Fredrik försökte pruta, och jag försökte säga, att det kunde räcka med tre. Ingenting hjälpte. Priset stod fast. 6 delar kostade 540 bath. Fredrik gav med sig, och expediten plockade ihop 6 kartonger! 6 kartonger, eller 6 gubbar, för ungefär 120 kronor! Och det är inga små gubbar! Vi kände oss alltså väldigt nöjda. Det är nog tur, att försäljaren inte förstod, hur nöjda vi var, för då skulle priset förmodligen stiga väsentligt. Innan vi köpte leksakerna, hade vi handlat väldigt stora, fina vindruvor. De trodde vi skulle vara billiga, så som vi kunde förstå, det som stod på skylten. Vi fick emellertid inte många vindruvor för den summa, som stod på skylten, och som vi trodde kunde vara ett kilopris. När vi lämnade gatan med leksaker, började jag fundera över, om det kunde vara så, att det var tjuvarnas marknad, som vi just besökt. En del av Chinatown kallas så.
Vi steg i en tuk-tuk sedan Fredrik förhandlat ner priset från 400 till 350 bath för skjuts till piren. Den turen gick i vad som upplevdes som svindlande fart och tog inte många minuter. Så där blev vi blåsta på ett par hundra bath.
Efter en kortare väntetid vid piren, där vi kunde njuta av utsikten över en del av Bangkok på andra sidan floden och de upplysta flodbåtarna och de mörka pråmarna, kom båten, som skulle ta oss hem. Det visade sig vara en ganska stor, öppen båt, som hade stationer utmed floden och slutligen släppte av oss vid ändhållplatsen. Den turen rekommenderas varmt till alla er, som kommer på besök till Bangkok. Det är vackert att se Bangkok med alla upplysta tempel och palats från floden. Från piren, där båten lade till, blev det taxi hem och sedan omedelbart sänggående, eftersom klockan hunnit bli halv 10.
Malin har i dag på morgonen visat, att hon kan vända sig själv. Hon står väldigt gärna, som det känns, visserligen ostadigt, men med mycket lite stöd. Att sitta tycks emellertid inte vara lika roligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar