Från barnbarnen i Bangkok till 3-årskalas för Linn i Lund

Efter en lång resa från Bangkok via Helsingfors landade jag i Köpenhamn i tisdags kväll. Vardagen började omedelbart med socialnämndssammanträde på onsdagen och handledningsarbete på torsdagen, men tröttheten efter den långa resan och tidsomställningen har suttit i. Under permanentningen hos min frissa, Eva, somnade jag.
I lördags var det dags att fira Linn, som fyllt tre år. Klockan 11 hade tårtan hämtats hos Ramklints, och Linn ringde och undrade, när jag kom. Jag kom naturligtvis med en gång då, fullastad med paket från Bangkok och en orkidébukett i rosa och lila, som är älsklingsfärger. Även de inköpta kläderna gick i rosa och lila, liksom också den mysiga filten, som Gertrud köpt av Loisa. Ett par spel och en klippbok som inhandlades på Central i söndags gladde födelsedagsbarnet. Sedan Linn hade visat presenterna hon fått av Luca, var det dags att gå in i vardagsrummet för att äta korv och tårta. Men se, där stod en hög med presenter till. Ett par små paket och ett stort. Det stora innehöll en dockvagn, och sedan pappa Jerker monterat ihop den, var dagen räddad. Dockan, som lades i vagnen, somnade lätt och kördes in i Linns rum, för att vi inte skulle störa henne, och så kunde vi äta korv och tårta.
Farfar Knut, hade inte fått följa med på kalas, eftersom Linn varit förkyld, och vi räknar med att Knut är infektionskänslig och inte ska utsättas för onödiga risker. Dessutom är han väldigt trött och ligger i princip hela dagarna, utom i onsdags, då SPF i Skurup hade dans. Då åkte han med Mona Rickard dit, medan jag ju var på socialnämndssammanträde och Bengt Rickard, som inte heller är frisk, också fick stanna hemma. Både Mona och Knut var glada, när de kom hem, och Mona berättade att Knut både hade ätit bra och dansat tills hon hade tyckt, att det var dags att köra hem. Och Knut medgav, att hans ben då också var slut. Men en trevlig eftermiddag/kväll hade de haft.
När jag i dag tog fram bloggen upptäckte jag, att jag hade felstavningar, förmodligen inte beroende på trötthet utan på stress, för att jag har så svårt att hantera datorn i Bangkok. En felstavning vill jag nu rätta till. Det är namnet på det underbara Hotel Sigiriya. På vägen dit besökte vi fantastiska Ayurveda Villa, som liksom blev inkörsporten till den vildmark, som vi sedan levde i. För framtida Sri Lanka-resenärer är det en sak, som jag allra varmast vill rekommendera, och det är Sigiriya. Den som är lite yngre och spänstigare, än vad jag är, bestiger naturligtvis liksom Ludde och Fredrik Sigiriya Rock, som vi kunde se från hotellet.

Elefantsafari

Elefantsafarin på Sri Lanka är värd ett eget avsnitt i bloggen.
En av dagarna i Sigiria hämtades vi av vår chaufför och åkte några kilometer innan vi fick hoppa upp på flaket på en jeep, som på oländiga vägar körde oss ut i djungeln. Mestadels såg vi, att det vi körde på, skulle föreställa en väg, men ibland var det svårt att tro, att det vi körde på faktiskt var tänkt att vara en väg. Ravlundafältet bleknar i jämförelse. Plötsligt stannar jeepen. En elefant har skymtat inne i bushen. Kamera upp. Var är elefanten. Jo, där skymtar något, som kan vara en elefant. Bushen med en elefant gömd i grönskan fotograferas. Så kör jeepen vidare tills den åter stannar, när en elefant har skymtats. Detta upprepas några gånger, och ibland ser vi en hel elefant eller någon gång t o m två. Efter närmare tre timmars skumpande på jeepflaket kör vi ut på landsväg.  Och vad händer inte då. Jo, då ser vi elefanter i grupper flera gånger alldeles nära landsvägen. De är mäktiga djur, elefanterna. Och för det mesta ser de snälla ut. Bara en av elefanterna i bushen visade tydligt, att han inte gillade oss.
Hemma på hotellet igen kunde vi njuta av ron med fågelsång och cikador och en sen men god lunch på hotellet och vila de ben, som i tre timmar spjärnat mot jeepens sidor.

semester på Sri Lanka

Semestern som inleddes med nyårsfirande på Palmhotellet i Beruwala, Bentota, fortsatte med en utflykt, där vi såg och klappade havssköldpaddor på badstranden nedanför ett annat hotell. Det var häftigt. Efter tre dagar i Beruwala, då Ludde och Fredrik också hunnit med en utflykt som Gertrud och jag avstod ifrån pga att Malin verkade febrig, åkte vi vidare till ett fantastiskt hotell i Sigiria i bergen. Hotellet heter Sigiria, ligger i regnskog och har utsikt mot en klippa, som Fredrik och Ludde besteg första dagen vi var där. Jag önskar att jag hade kunnat mer om flora och fauna på Sri Lanka, eller över huvud taget, men även utan de kunskaper som jag saknar, var naturupplevelserna fantastiska. Att ligga i skuggan under ett träd, under vars krona rymdes sex solstolar, och iaktta vackra fjärilar, apor och varaner, samtidigt som cikadorna sjunger eller spelar eller vad de nu gör, det är njutbart. På väg till Sigiria hade vi bl a besökt det tempel, tandtempet, där en av Buddas tänder sägs finnas. Vi besökte också en tefabrik, där man visade hur teet torkades i den en maskinen efter den andra. Det intressantaste under vägen var ändå stoppet med information om örter och dess användning i naturmedicin. Under de tre dagar, som vi bodde i Sigiria, glodde vi också besök där batiktillverkning visade och i ett snickeri där de typiska lankesiska maskerna tillverkades.

Nyår på Sri Lanka

Efter att ha flytt från firandet av det thailändska nyåret firade vi i stället nyår på Sri Lanka.
Det var helt annorlunda än vad det sagts, att det är i Thailand. På hotellet, där vi bodde de tre första nätterna, firades bl.a. med lekar ungefär som vi gör hemma i Sverige på midsommar. Det var kuddkrig på en bom, skratt och gråttävling, dragkamp och någonting som jag skulle kalla slå katten ur tunnan och som slutade när en man slagit sönder en av tre lerkrukor och översjöljts av röd saft. Ludde och Fredrik deltog i en äggkastningstävling, som de fick lämna sedan deras ägg spräckts för att det kom på Fredriks vigselring, sedan han fångat det med vänsterhanden. Gertrud var med och gick runt stolar till musik, precis som vi brukar göra hemma, men någon större framgång hade hon inte, eftersom det fanns gott om både thailändskor, tyskor och fransyskor, som var bra på att parera sina steg. Det bjöds också på både dansuppvisning och musikunderhållning. Trevligt var det, men ville man inte vara med och deltaga eller titta på lekarna, fanns det både en pool och vågor att bada i. Många var de thailändare som firade in nyåret på hotell, och dessutom fanns det alltså ett par europeiska ressällskap på vårt hotell.

Dagen innan Sonkran och Sri Lankasemestern

Det är tyst i huset, nästan så jag tänker tip, tap, tip, tap. Malin sover, Ludde är i skolan, Pu har gått ut på sin lunch, då hon också brukar handla. Sedan hon anställdes för ett år sedan har nästan all mat inhandlats av henne utanför gaten. De första sex veckorna här i fjor var maten dyr, eftersom vi handlade i den västerländska affären inne i Nichada Thani. När Pu började handla, sjönk matkontot väsentligt.

Nu är det inte så tyst längre. Gertrud har börjat packa leksaker. Tidigt i morgon bitti bär det av till Sri Lanka för en veckas semester under sonkranlovet. Alla människor flyr värmen och firandet, om de kan. Det hade Gertrud och Fredrik inte förstått i fjor, så då var de tämligen ensamma här. Att spruta eller hälla vatten på varandra ingår i firandet, och stora vattenpistoler eller vad nu de där större vapnen kan heta, säljs i affärerna. I förrgår kom två små killar med stora vapen till polen, där vapnen fylldes, och deras krig började. Och så lär det fortgå här men förhoppningsvis inte på Sri Lanka.

Åska

I förmiddags kändes det som att vistas i en bastu här. Luftfuktigheten var hög och vinden obefintlig, så trots att temperaturen höll sig bara kring 35 grader, var det inte behagligt att vara ute. Gertrud och jag var hos Panipa och fick pedikyr och manikyr, och på hemvägen konstaterade jag, att luftdraget i golfbilen verkligen var behagligt. Vid middagstid började det blåsa och himlen mörknade allt mer. Och så bröt plötsligt ovädret ut. På Österlen upplever vi ibland riktigt kraftiga åskoväder, och det här kunde gott och väl mäta sig med dem. Jag satt ute under tak, regnet öste ner och blixtar och knallar avlöste varandra. Ibland var det som om man sköt med kanoner över huvudet på mig. Efter en timme, eller så, gick jag in och upp. Malin hade vaknat ur sin middagssömn och hon och Gertrud och jag fortsatte att uppleva ovädret tillsammans. Från skolan kom meddelande, att barnen skulle skickas hem, när ovädret bedarrat, och vid halv femtiden kom Ludde. Någon fotbollsträning kunde det inte bli på den dyvåta planen, där konstgräset enligt uppgift flyter efter ett sådant regn. Så Ludde har alltså varit hemma och umgåtts med oss. Han och Malin har lekt och busat, så Malin har jublat. Nu är det kväll, vi har skypat med morfar, Ludde har gjort läxor och för Malin är det läggdags igen.

Hjälpprojekt i Bangkoks slum.

I går fick jag äntligen göra det efterlängtade besöket i klongen, Klong någonting, där Annika bedriver sitt Hang on projekt, dvs där de vackra hängarna, som jag gärna kursar ut hemma, tillverkas av framför allt fattiga kvinnor med handikappade barn. De har genom donationer fått tillgång till en lokal, som de ställt i ordning, så att de har en lager och samlingslokal, där också undervisning kan ske. Arbetet gör kvinnorna annars i sina hem. Projektet har växt från att vara ett helt ideellt projekt till att förhoppningsvis nu ganska snart bli ett företag. Annika fortsätter sitt ideella arbete främst som organisatör och har anställt en arbetsledare, som börjar inom kort.

Efter en promenad genom klongen, där vi träffade på en kvinna, som utanför sitt hus sålde suvernirer, som vi köpte, kom vi fram till nästa projekt, som snart, lett av en annan svenska, ska starta. Det ska bli en bakskola, och Susanna håller på att iordningställa lokalen. Den lokal, där undervisningen ska ske under ledning av en svensk kille, har en anslutande lokal, där de hoppas kunna ordna utställningar, som kan locka dit folk. Susanna är frilansfotograf och har bott många år i Bangkok och har tydligen många kontakter. Men administrationen av de olika projekten kräver mycket arbete. Byråkratin verkar inte vara mindre hör ön hemma, möjligen mer komplicerad.

När jag reser hem om knappa två veckor, har jag med mig hängare igen, liksom de båda flickorna Gry och Agnes. Gry är den ena av Systrarna på Solhjulet, som drivs av Gertruds kollegor, Grys föräldrar, och där blir det av allt att döma en utställning och försäljning av de vackra hängarna.






 

Onsdag 10 april

De gästande flickorna, Gertruds kollegas dotter och hennes väninna, har just hämtats av mr Prayon för färd till inrikesflygplatsen, som ligger här i närheten, för vidare färd till södra Thailand. I måndags besökte de, och vi, backpackerkvarteren i Bangkok, där Fredrik arrangerat, en träff med en av sina yngre kollegor som, sedan vi åkt hem, tog med sig flickorna till en club, som han brukade besöka. Det hade tydligen varit en hellyckad kväll, och för oss, som åkte hem innan det blev riktig kväll, ett intressant besök i en miljö, som vi kanske inte hade besökt, om det inte hade varit för de gästande, backpackande flickornas skull.

Dagen i måndags hade börjat allt annat än backpackerlik. Ett hotell här i närheten hade annonserat om att de serverade en extremt billig lunchbuffe, och eftersom Gertrud och Fredrik letat efter det hotell, som de bodde på, när de mellanlandade i Bangkok efter sitt besök i Kambodja för snart 7 år sedan och trodde, att det var det här hotellet, så blev detta erbjudande väldigt intressant. Det visade sig, att det var just det hotellet. Så backpackerflickorna fick börja sin semester i Thailand med lunch på ett fyrstjärningt hotell. Lunchen var jättefin. Det som i min erfarenhet kommer närmast är buffeerna i Egypten, där det liksom här dukades upp mängder av sötsaker även till frukost.

Efter lunchen körde vi in till Bangkok och gjorde en härlig tur på floden med reguljär båt först i en riktning, då vi steg av i vad vi trodde var kinakvarter, men som visade sig vara fel. Chinatown låg på andra sidan floden. Här var dock en marknadsgata längs med floden, så vi kunde promenera till nästa hållplats, där vi efter läskande dryck på något som närmast verkade vara ett kulturcafe, tog båten tillbaka för att möta Nick i backpackerkvarteren. Han hade föreslagit en mötesplats, och vi fick leta ganska länge, innan vi hittade den, och fick följaktligen se en hel del av kvarteren där backpackande ungdomar vanligtvis bor vid besök i Bangkok.

Nu har Gertrud kört iväg till sin thailektion. Hon kommunicerar nu riktigt bra med Pu på en blandning av thai och engelska. Pu talade ju inte engelska, och Gertrud inte thai från början, så då användes ordboken flitigt. Nu lär de alltmer av varandra, och det går förvånansvärt bra. Malin kan några ord på thai och några svenska. I dag sa hon för första gången mormor. Gissa om hennes mormor blev glad då!

BANGKOKS BACKPACKER KVARTER
Måndagen, som var helgdag här, bjöd på en intressant utflykt till backpackerkvarteren i Bangkok.
Det blir inte mer nu, för Ludde måste göra sin extramatte på datorn. Får berätta mer i morgon.

Fotbollsmatch och besök på Siam Waterland

Efter gårdagens dramatik har vi i dag haft en innehållsrik och rolig dag.
Dramatiken i går bestod i att skolsköterskan ringde och sa, att Ludde var skadad och skulle hämtas på skolan. Han hade fallit ner från en klätterställning. Enligt uppgift hade han slagit huvudet och varit avsvimmad. Kamraterna hade hämtat en rullstol och kört honom till skolsköterskan. Hem kom han bandagerad på en hand och arm och en vrist. Han hade inte ont i huvudet, och han kunde mycket väl leka hos William, även om killarna fick veta, att det måste gå lugnt till. Klockan 18 skulle han vara hemma och äta, och då kom både Zack och William också. Efter maten skulle de leka lugnt här, och det gjorde de i en timmes tid. Sedan var det slut med det lugna, och Luddes bandage åkte av för att sedan läggas om igen, när han gick och lade sig. Huruvida han skulle kunna spela fotboll i dag diskuterades, men när det blev dags för match var det ingen tvekan. Ludde var på planen, och William, som hade en ond tå, fick stå i mål. De spelade bra men fick stryk med ett + noll, fast det heter kanske tvärt om. Hur som helst. De förlorade i dag.
Efter matchen bar det av till Siam Waterland, som efter vad jag förstått är en del av Siam City Park. Ett enormt område med attraktioner, som inte är av denna världen. När jag var liten, tyckte jag, att Tivoli var stort liksom Köpenhamns Zoo. Flera Tivoli och flera Zoo skulle rymmas inom det här området. Området med åkattraktioner gick vi igenom för att komma till vattenlandet, och av det som jag såg, var det bara en karusell, som jag skulle vilja åka, en barnkarusell med hästar och vagnar av olika slag. Den såg ganska vanlig ut, bortsett från att den var tre våningar hög och vagnarna, som man kunde åka i var ovanligt vackra, som gjorda för kungligheter. Allt annat såg jättefarligt ut.
Väl vid vattenlandet väntade flera bassänger, gjorda som små sjöar och med olika attraktioner t.ex. i form av vattenrutschkanor av olika storlek och utseende. Jag provade dem inte. Hela vårt sällskap, som bestod av William, hans mamma, Zack, Ludwig, Malin, Gertrud, Fredrik och jag, upprättade ett basläger vid den största sjön, och därifrån gjorde framför allt killarna utflykter till vattenrutschkanorna, särskilt den spiralformade. Malin kröp på bottnen, som var mycket svagt sluttande, och tyckte, att hon kunde simma. Sjön var gjord mer för plask och lek än för simning, eftersom minst 80% var mindre än 150 cm djup och bara en liten hörna mer än 180. Men det var skönt i vattnet. Rätt som det var blev det vattengympa, och ett par hundra människor gympade under ledning av tre ungdomar på en uppblåsbar flotte. Då höll jag mig strax utanför skylten 150cm, eftersom jag lärt mig, att att axlarna ska vara i vattnet.
En av sten uppbyggd vägg med vattenfall fick mig att tänka på sköna bad i Gasteinertahl. Jag minns inte nu, om det är i Bad Gastein eller i Bad Hofgastein, som det finns ett vattenfall utomhus, som man kan duscha under. Klart är i alla fall, att här fanns inga snöklädda alper och ingen mörk stjärnhimmel. I stället omgärdades vi av gröna palmer och från himlen värmde solen upp luften till 38 grader.
Mina nyinköpta flipflops måste lämnas där en rand i plattläggningen markerade att stranden började, och eftersom där ställdes många skor, skulle det ju kunna vara svårt att hitta sina. Då var det inte så dumt att ha lila skor. De syntes.
Nu är vi trötta och sängen kallar. Ludde har åkt iväg till William för sleep over där, Gertrud nattar Malin, och Fredrik kom nyss hem efter att ha skjutsat Ludde och sitter nu framför sin dator. Jag antar att sängen snart kallar på honom också. Vi har ju varit ute hela dagen. Nu går jag i alla fall upp. God natt.
 

Sedan ett par dagar är jag tillbaka i Nichada
thani, dvs förorten, där Gertrud, Fredrik, Ludwig och Malin bor sedan gott och väl ett år nu. De har acklimatiserat sig och skapat ett trivsamt hem med en blandning av IKEA och thaimöbler och lite tavlor och prydnadssaker hemifrån i det stora hus i american style. som de hyr. Umgänge, både internationellt och skandinaviskt-svenskt har de också nu, så livet liknar all mer deras liv i Bunkeflostrand. Gott om aktiviteter utgår också från skolan, som ju är mycket central här. I dag, i morse, var Gertrud, Malin och jag i skolan och följde Luddes klass i de aktiviteter som ägde rum med anledning av att lärande celebrerades med olika idrottsaktiviteter. Någon av de aktiviteterna, vanlig fotboll, förstod vi oss på, medan vi inte alls förstod hur andra fungerade. Men barnen kunde uppenbarligen reglerna och sprang omkring med bollar, frisbys och klubbor och bandybollar och puckar och tävlade. Klubborna, bandybollarna och puckarna användes till att slå ner käglor för det andra laget, och just den grenen vann Luddes lag tre gånger i rad.
Efter två timmar i skolan var det dags för oss att köra hem och ge Malin lite mat innan vi åkte iväg till Central, som är ett stort varuhus på golfbilsavstånd. Där inhandlades skor till Malin och ett par flipflop till mig, eftersom jag förstört mina sandaler för att jag gått med våta fötter i dem från poolen. När vi kom hem var inte bara Malin, som somnat i bilen, utan också Gertrud och jag färdiga för middagsvila. Värmen tar på krafterna. Eftermiddagen innehöll för min del två besök i poolen, först ganska länge ensam, och sedan tillsammans med Malin, medan Gertrud skjutsade Ludde till fotbollsträning.
Poolen, ja. Min vistelse här inleddes i måndags med ett dopp, ganska långt, i det badkarsvarma vattnet.
I tisdags sov jag mest hela dagen, känns det som, men på eftermiddagen tränade Ludde australiensk fotboll, så då var jag på skolan och tittade på den träningen.
I går fick både Ludde, Gertrud och jag footmassage. Det är underbart skönt och avslappnande att liggande i en massagefåtölj i ett mörkt rum med soft music bli masserad inte bara på hela benen utan också på händer, armar, huvud, hals och axlar. Foot har här en vid betydelse.
Nu närmar sig dagen sitt slut. Vi har skypat med morfar, barnen är i säng, och det är läggdags även för mig. I morgon väntar en ny varm dag med över 40 graders värme. I natt ska det, säger Fredrik, bara vara 27 grader. God natt.