Foot- and handspa m.m.
I dag har jag lyxat till det riktigt. Jag har varit på Panipas och fått både foot-and handspa och manikyr och pedikyr. Mitt besök där i dag påminde mig om Gertruds och mitt första besök där för fyra år sedan. Vi fick då frågan "Pallafin madame?", något som vi inte alls förstod. När jag i dag fick frågan, om jag ville ha parafinbehandling, visste jag både vad det var, och att "pallafin" var parafin. Jag ville ha det och satt sedan inpackad i plastpåsar och världens allra sötaste tossor och vantar i en kvart. Behandlingen innebar också, att jag fick en viss ersättning för footmassagen, som jag nu avstått ifrån ett par dagar. Efter den första köpte jag ett paket om fem plus en gratis, som jag sprider ut under min vistelse.
Innan jag gick till Panipas, hade jag tillbringat nästan 2½ timme vid den stora poolen, som jag den första timmen hade helt för mig själv och sedan delade med en person. Tänk er: jag hade en 50-meters bassäng för mig själv. Andra hade kanske inte förstått, att det efter fyra kalla dagar var fullt möjligt att simma i poolen igen.
Utsikten från poolområdet över sjön hade förändrats sedan jag var här i fjor. På vänster sida om sjön var ett flerfamiljshus i omkring 10 våningar färdigtställt. På höger sida fanns ett nytt flerfamiljshus till, kanske 8 våningar högt. Och mitt fram, tvärs över sjön höjer sig nu Nichada Tower, som har 22 eller möjligen 23 våningar. Från att ha varit ett samhälle med nästan bara låg bebyggelse, har Nichada nu fått flera höga hus, och folkmängden måste ha ökat avsevärt.
Efter flera dagars abstinens kunde jag inte nöja mig med simturen i stora poolen utan badade sedan med barnen i den lilla poolen på eftermiddagen.

Ja, det har alltså varit kallt i fyra dagar. Det betyder, att det varit ungefär som normal sval svensk sommar, kanske ner till 14 grader någon natt och ett par, tre grader varmare på dagen. Det har betytt, att vi inte har behövt AC, vilket i sin tur betytt, att det varit tyst inomhus. Annars susar AC:n jämt. Det har också betytt, att barnen varit ute och lekt, och vi har blivit varse, att det faktiskt bor flera barn i de ca 20 husen i Raintree Residence. Fredrik har två kollegor här, den nyinflyttade indiska familjen, som kom från Köpenhamn strax före jul, en dansk-canadensisk-eller-amerikansk familj i huset mitt emot, som nog bott här i gott och väl ett år. De fanns här i alla fall, när jag var här i fjor i januari också. Och så har nyligen en kinesisk-canadensisk kollega med familj flyttat in i compounden (jag tror det är så de här små byarna i byn kallas) intill.
Vi har i kväll besökt en liten restaurang strax utanför gaten tillsammans med den indiska familjen, Magesh (eller hur det nu ska stavas), Subriya och Varun. Jag åt en väldigt god kycklingrätt, som kostade mindre än 90 svenska kronor. Före huvudrätten, som vi valt olika, serverades två goda förrätter, en som var tacoskal, som doppades i ett par olika såser, och en som var väldigt goda kycklingvingar. Det var alltså inte thaimat, som jag har lärt mig är billigt, men ändå, tycker jag, jämfört med vad vi får betala hemma, mycket prisvärt. Och gott.
Nu kallar nog sängen. Aircondition är igång igen, och nu gäller stängda fönster.

Januari 2016
Efter en vecka i Nichada Thani har jag landat och tar mig samman och skriver lite.
Veckan började i racerfart. Jag hade knappast hunnit hit förrän semestrande svenska vänner kom på besök för lunch och middag. Middagen intogs på favoritrestaurangen River Tree Restaurant och bestod av ett antal thailändska rätter, vant utvalda av Fredrik, som sedan föreslog en underbar sorbet till dessert.
Dagen efter kom ett antal av Fredriks kollegor från Köpenhamn och Bangkok på middag, som inleddes med plockmat som Puh gjort vid köksbordet, varefter middagen avnjöts på Nichada Clubs restaurang.
Eftersom inte alla tänkta gäster kunde komma p.g.a. stressen i arbetet, fick vi överbliven mat med oss hem från restaurangen, och i onsdags kom hustrun och sonen till en nyinflyttad kollega till Fredrik och hjälpte oss att äta upp den överblivna maten.
Torsdagen blev min första pooldag, och i fredags hade vi picnic med barnen vid poolen. Barnen var den ovan nämnde sonen till Fredriks kollega, Varun, en brittisk flicka vid namn Sharlette, och så Malin. När Ludwig kom från skolan stannade han till och sa hej men fortsatte sedan till sina kompisar. Vi hade en skön eftermiddag.
I lördags ägnade vi ganska mycket tid åt reseplanering. Dels gällde det att hitta ett lämpligt hotell och transport till Koh Samet, när Malins gudmor Lena med familj kommer i slutet av den veckan, då jag åkt hem, och dels gällde samma sak för Gertruds och mina fyra dagar i Kao Lak i nästa vecka. Allt fixades och jag ser nu fram emot en minisemester i Kao Lak. Det är förvånande vad mycket man kan få för pengarna här. Fast så är Gertrud och Fredrik också duktiga på att leta och hitta.
Söndageftermiddag åkte Gertrud, Fredrik. Malin, Ludde och två av hans kompisar tillsammans med Varun och hans föräldrar till ett nyöppnat lekland med studsmattor, medan jag tillbringade eftermiddagen vid poolen och simmade 20 sträckor.
I går var jag med Gertrud på pokenonpartaj hos en av danskorna här. Pokenon är ett spel, som de skandinaviska fruarna brukar ägna sig åt en gång i månaden. Det är ett mellanting mellan kortspel, bingo och paketspelet, som vi brukar ägna oss åt nyårsafton.
I dag har vi varit hos en sömmerska och lämnat tyg, som legat här och väntat på att bli sytt, så nu ska jag få lite nytt i klädväg med mig hem. För att få användning av de nya plaggen måste jag kanske aktivera mig lite mer och på nytt sätt där hemma. Kjolar i siden är ju inte det, som jag använder mest hemma, där långbyxor blivit det, som används mest. Men här är det ju full rulle.
Och i morgon bär det av till Jim Thomsons outlet. Jag har ju besökt Jim Thomsons House, museet, två gånger, men aldrig outleten, där Gertrud handlat tyget till sina vackra gardiner i Trelleborg. Det ska bli roligt att se alla de vackra tygerna, som hon pratar om.
Ja det var det. Nu är det snart middagsdags, solen värmer och temperaturen har stigit. Gårdagens 16 grader är nu ett minne blott, och kanske kan långbyxorna få stanna i garderoben i morgon och poolen åter få besök.