Jim Thompsons hus ännu en gång.

I dag var det bestämt, att Gertrud och jag skulle åka med föräldrarna till en annan svenska till Nationalmuseum, som ingen av oss tidigare hade besökt. Vi åkte dit med den familjens chaufför, och han stannade utanför museet. Vi hade under vägen diskuterat, huruvida museet hade öppet alla dagar, något som ingen hade tänkt på att kontrollera. När vi väl höll utanför grinden hoppade Gertrud ur bilen och gick fram och läste på ett anslag, att museet hade stängt måndagar och tisdagar.

Nu gällde det att hitta en reservplan. Beslutet blev Jim Thompsons hus, som bara jag hade besökt tidigare. Förmodligen har jag berättat om det besöket i ett tidigare blogginlägg, men jag kan upprepa mig. Jim Thompson var en amerikansk arkitekt, som i andra världskrigets slutskede skickades till Asien. Han förälskade sig i Thailand och beslöt sig för att bosätta sig permanent här, Han såg till att den sedan länge försummade sidenindustrin återuppväcktes. Han gjorde också en insats genom att bevara gamla hus, som transporterades till den plats i Bangkok, där vi nu kan besöka dem. 1959 flyttade han in och när det sedan visade sig, att husen och de samlingar som fanns där hade ett stort allmänintresse, bestämde han sig för att öppna sitt hem för allmänheten och donerade husen till välgörenhet och i syfte att bevara den thailändska kulturen. I mars 1967 försvann Jim Thompson under ett besök i Malaysia, och ingen vet vad som hänt honom. 1976 instiftades The James H.W. Thompson Foundation, vars syfte är att främja Thailands rika artistiska och kulturella arv.

Efter en guidad visning åt vi en god lunch bestående av flera rätter, som vi delade på, så som det är vanligt här. Gertrud guidade  oss mera okunniga genom menyn, så att valet av rätter blev en god kombination av thailändska rätter.

Nu är vi hemma igen, Malin är badad, Ludde är på gymnastikträning, Puh dukar fram kvällsmaten och vi väntar på att Fredrik ska komma hem.

I morgon bär det av till Cha Am.

Marknad och Trafic Jam

I går var Fredrik och jag på en snabb inköpsrunda, den snabbaste Fredrik upplevt, på Central för att inhandla färgpatroner till datorn, en mus samt en kamera till mig, eftersom den kamera som köptes för ett par år sedan hör till det, som i likhet med pass och baddräkter, jag inte kan hitta.

I dag har Gertrud och jag varit på marknad. Avsikten var, att vi skulle till Chatuchak. Vi körde dit, men eftersom vi parkerade i ett hus på andra sidan gatan, JJ Mall, som är en inomhusmarknad i flera våningar, kom vi bara dit. Där var luftkonditionering och mycket behagligare än på utomhusmarknaden. Vi påminde varandra om de gånger vi varit på Chatuchak, när vi inte hittade möblerna, som vi åkt dit för att titta på och eventuellt köpa, när vi höll på att inte komma hem, eftersom det var så svårt att få tag i en taxi, eller den gången, då vi lyckades hamna precis vid en buss, som vi kunde åka med nästan hela vägen hem. I dag körde Gertrud själv. Att hon kunde ta sig fram i den förfärliga trafiken var en sak. Jag har vant mig vid att både hon och Fredrik gör det. Men sedan kunde hon backa in bilen på en minimal parkeringsplats också, och ta den därifrån sedan en parkeringsvakt flyttat på en bil, som stod parkerad utanför. Jag hade, om jag suttit bakom ratten, varken tagit mig dit eller därifrån.

I kväll var det Trafic Jam på ISB. Trafic Jam är ett årligen återkommande evenemang med syfte att informera om och samla in pengar till traffickingoffer. Skolans elever medverkade med musikaliska inslag och var också konferencierer, och en man, som arbetar som hjälparbetare och informatör, höll ett mycket intressant föredrag. Eftersom jag var här vid samma tid i fjor, var jag på Trafic Jam då också. Zacks far, Anthony, som är ansvarig för evenemanget, och jag skämtade om, att jag såg till att komma på besök, just när det var Trafic Jam.

I höstas blev det ju inget kongressdeltagande i Hua Hin, Cha am för mig, men det tar jag igen nu. På onsdag åker jag på fem dagars semester till Cha am. Mr Prayon kör mig dit, och på lördag kommer Gertrud, Fredrik och barnen dit och håmtar hem mig på söndag.

Nu har Malin somnat och killarna har slutat spela dataspel och tittar på Welcome to Sweden, Välkommen till Sverige har alltså översatts, och jag hör deras fnitter. Den är ju rolig, så nu sällar jag mig också till TVtittarna.

Tillbaka i Nichada.
Efter tva timmar i passkontrollko kom jag till Nichada Thani klockan 11 i mandagsformiddag. Stackars mr Prayong hade stigit upp klockan 5 for att hamta mig och fanns dar och sag mig nar jag kom gaende mot meetingpoint 3. Han belonades med ett rejalt arvode och svensk choklad. En delikat frukost med ett stort fruktfat vantade pa mig. Sedan lyckades jag halla mig vaken hela dagen och till och med gora laxa med Ludde trots minimalt med somn ombord pa planet. Jag kom alltsa genast in i thaitid.
Eftermiddagarna har jag i tisdags och onsdags tillbringat vid poolen. Malin har kommit dit, nar hon kommit fran dagis. Hon simmar i baddrakten, som hon arvt av kusin Linn, och hon kor med mig. Nar vi ar i den soliga sidan av poolen, ska hon till skuggan, och jag ska folja med, och sedan ska vi tillbaka. I gar blev det manga ganger fram och tillbaka.
Det ar lite svart att hitta ord utan de svenska bokstaverna, sa jag ger upp nu och hoppas fa hjalp, sa jag kan skriva pa riktig svenska. Jag vet att Ludde hjalpt mig innan, och jag tror, att det var den har datorn, som han stallde om pa nagot vis.