Highlights: Taxibåt till Bangkok, first class movie och skybar

Sista dagen på denna Bangkokvistelse blev en riktig fullträff. Ludde hade en läxa, som vi tyckte delvis kunde göras under den färd med båt till stan (Bangkok), som jag tycker så mycket om. Alltså: Puh kom och tog hand om Malin, Fredrik körde mig, Gertrud och Ludwig till piren och sedan vidare till ett av Bangkoks stora varuhus, där han skulle köpa en kaffebryggare till sitt kontor, vilket han inte lyckades med. Men han hittade däremot en bok, Private dancer, som gjorde, att jag kunde ta den lånade bok, som jag börjat läsa, med mig hem, och Gertrud kunde lämna tillbaka en ny bok. Private dancer är en otroligt bra, spännande och informativ bok om det liv, som jag inte sett någonting av, men som många turister upplever på barerna i nöjeskvarteren.

Ludde, Gertrud och jag fotograferade och njöt, åtminstone Gertrud och jag, av båtfärden, steg av och tog skytrain till Siam World, där vi var tillsammans med Knut och såg, eller gick i, det fantastiska akvariet. På Central träffade vi Fredrik, som köpt First class moviebiljetter till Gertrud och mig, medan han själv och Ludde lockades mer av en actionfilm i en av de vanliga biosalongerna. Gertrud och jag såg en spännande film om hur britterna knäckte en omöjlig tysk kod under andra världskriget.
Innan filmen började, bjöds vi på te och en liten buffé. Därefter sjönk vi ner i de härligaste relaxfåtöljer med täcke och fick popkorn och dricka. Efter filmen åt vi alla en fin buffé på en restaurang, innan vi åkte många våningar upp (54 tror jag) och Gertrud och jag gick ytterligare en våning upp till skybaren, dit Ludde inte hade tillträde. Där sjönk vi ner i nya fåtöljer med utsikt över Bangkok och Gertrud beställde drinkar, mocktails har jag nu lärt mig att de alkoholfria heter. När vi druckit våra drinkar och tyckte att vi njutit tillräckligt av utsikten gick vi ner (åkte) och träffade Fredrik och Ludde i garaget. De hade under tiden vi var i skybaren tittat på karamelltillverkning, och jag fick en burk karameller som suvernir, sedan alla först fått smaka på de polkagrisliknande små godisarna.

Ja, dagen var en fullträff, och jag kan bara tacka för att jag fick uppleva allt detta fina.

När vi kom hem, hade Malin somnat, så jag fick inte ta farväl av henne. När jag åkte iväg klockan halv sex i går morse, hade hon inte vaknat. Så nu hoppas jag, att jag lyckas skypa med dem i dag, så jag får säga hej till henne.

Ja, nu är FN-Mormor hemma och tar en paus i bloggandet. Om det blir fler turer till Bangkok vet vi i skrivande stund inte. Kanske återkommer FN-Mormor från någon annan stans i världen.

Manikyr på Panipas

En sista lyxbehandling före hemresan har i dag varit manikyr hos Panipa. Och det blev en blow the hair också, eftersom en flicka frågade mig, när jag satt med händerna under behandling, om hon skulle blåsa mitt hår, och eftersom jag kom dit med nytvättat, vått hår, tackade jag ja till det, så nu är jag riktigt fin inför åkturen in till stan. Under tiden jag var hos Panipa, gick Fredrik till Bamboo för fotmassage. Det blev emellertid huvud, nack och skuldermassage i stället och han kom sedan ut och sa, att han hade blivit torterad, men att det också varit skönt. Det hördes som min onsdagsmassage, som var tortyr över hela kroppen men ändå skönt, framför allt vid nästa massagetillfälle.

Nu väntar jag bara på att Ludde ska skriva ut den uppgift, som han har i läxa, och där dagens besök i Bangkok ska vara en del.

Under tiden vi väntar, har det uppdagats, att det är ett getingbo i Luddes garderob, så nu har Fredrik kört iväg och köpt insektsspray, och det ska sprayas, innan vi kör.

Nu är de kanske färdiga allesammans, så nu kan vi åka och lämna Malin hemma med Puh. Båtfärd, som jag tycker om, ska det bli.

Gymnastiktävling på ISB.

I dag startade dagen med bad i poolen, eftersom vi klockan ett skulle vara på ISB, där Ludde skulle tävla i gymnastik. I skolans nya, stora idrottshall tävlades det i olika gymnastikgrenar. Bortsett från att det naturligtvis var roligast att följa Luddes grupp, var flickornas fristående program roligast. Malin iakttog och gjorde som de, satt de på golvet och korsade benen, gjorde hon likadant, och gick de i spagat, försökte hon göra det samma. Hon kommer förmodligen att göra gymnastikprogram framöver.

Gertrud, Fredrik och Ludde har åkt iväg för att äta på en restaurang tillsammans med de andra svenska familjerna för att hälsa den senast anlända välkommen. Puh har just kommit, och hon och jag och Malin ska ha en lugn kväll, hoppas jag. Fredrik kom just rusande tillbaka med Malins nappar. Utan dem hade kvällen kanske inte blivit så lugn. Och i golfbilen gjorde de ingen människa glad.

I morgon ska det bli en heldag i Bangkok, innan jag ska åka hem på måndag morgon. Mr Prayong ska hämta mig halv sex, så kvällen får inte bli för sen i morgon.

Njutbar massage

I dag var det dags för två timmars massage igen. Scrubb med kaffedoft, dusch och till sist massage med orientalisk olja. I dag fick jag till skillnad från i onsdags ligga på en riktig massagebänk till skillnad från i onsdags, då jag fick ligga på en madrass på golvet, som jag ju sedan skulle ta mig upp ifrån också efter två timmar. I onsdags skulle jag vidare vara klädd i en bomullsdress, jacka och byxor, förmodligen för att skydda huden från de heta kuddarna. I dag var det silketrosor som gällde, och sådana hade jag ju erfarenhet av. Tursamt nog var trosorna nu större än för tre år sedan. Och massagen var skön. Nästan alla de ömma punkterna var borta.

Nu har jag fått massage för ungefär 4000 bath, inklusive dricksen till flickorna. Dela 4000 med 4, och du får kostnaden för 7 timmars massage i svenska kronor. Hur mycket hade jag fått hemma för den tusenlappen. Det är lyxigt det här, men nu är det snart dags att lämna Nichada och Thailand för den här gången.

Innan jag åker hem, ska jag emellertid få se Luddes gymnastikuppvisning i morgon.

I väntan på att bullarna, som Gertrud nu bakar på jästen, som jag hade med mig, ska bli färdiga, sitter vi andra med var sin dator vid köksbordet. Malin ser på film, Ludde och Fredrik spelar med varandra, och jag bloggar. Dagens familjeliv. Fast Ludde och Fredrik umgås ju faktiskt med varandra på sitt datatekniska sätt. Det tycks roa dem, ungefär som när man spelar vanliga sällskapsspel.

Lyxtillvaro

I går var jag först och simmade i den stora poolen och fick sedan två timmars massage på intilliggande Bamboo. Det var en kombination av thaimassage och örtmassage med varma oljeindränkta kuddar. Trots att jag dessförinnan fått massage tre gånger, kändes mina stela, ömma muskler. Jag tänkte faktiskt på jämförelse med psykoteapi, där mitt jobb är att guida patienten till de ömma punkterna. I psykoterapin är det sedan meningen, att patienten ska gå in i och ta sig igenom det svåra, vilket ibland sker först efter ett starkt motstånd, som jag får vänta ut. Massören, eller heter det massös, när det är en kvinna, möter varken motstånd hos mig eller förväntar sig, att jag ska göra något arbete själv. Hon masserar och jag finner mig i att det faktiskt gör ont. Jag tror inte, att hon tryckte någonstans på min kropp, där det inte var ömt, förrän hon började arbeta med de varma kuddarna. Nu är det beställt två timmars massage av en annan sort i morgon, och det är min förhoppning, att mina muskler nu är så uppmjukade, att det bara blir njutbart.

Nu går jag till poolen och tar en simtur.

Cha Am

Nu är jag tillbaka i Nichada efter fem härliga dagar på ett fint hotell i Cha Am. Till Cha Am hade jag ju för avsikt att åka på kongress i höstas, men det gick ju inte. Men nu har jag bott granne med det hotell med 22 eller 23 våningar, där jag tror, att kongressen hölls. Hotellet som jag bodde på bestod av småhus i en park och var jättecharmigt. Jag hade ett stort rum med badrum med en stor veranda utanför. Gertrud, Fredrik och barnen bodde natten mellan lördag och söndag i ett familjerum med sovloft och havsutsikt. De små husen låg i en charmig park, och på slingrande gångar tog man sig till reception, massage, resturang, pool och strand. Hotellet, Regent Chalet, kan varmt rekommenderas.

I fredags passade jag på att få en härlig helkroppsmassage. Innan jag åkte hade Gertrud och jag fått fotmassage på en liten massagemottagning utanför gaten, och i dag har Gertrud beställt fotmassage på Bamboo, där jag också ska få två! timmars massage, innan jag åker hem om en vecka. Så nog blir jag masserad, medan jag är här.  och det mår mina stela muskler väldigt bra av, liksom av värmen, baden och simträningen. I Cha Am fick jag också en stunds vattengympa. Vattengympa tycker jag är lätt och roligt, och det brukar inte kännas i mina muskler, men nu kände jag, hur otränad jag är. 20 minuters vattengympa kändes. Men direkt efteråt blev jag omhändertagen av en massör. Och det kändes också. Footmassagen, som jag nu ska bege mig till, handlar inte bara om att få fötterna masserade. Det är hela benen, händer och underarmar och axlar och nacke som masseras. Förhoppningsvis är mina muskler lite uppmjukade nu, så det inte känns lika mycket som vid de två tidigare massagetillfällena.

Till Cha Am åkte jag med mr Prayong, som under vägen berättade om näringslivet längs vägen, bl.a. saltutvinning från havsvattnet, om sevärdheter som kungens gamla palats högst uppe på ett väglöst berg, och om kungafamiljens problem med att det inte är så självklart med successionen efter den 87 årige kungen. Han berättade också, att man i Thailand får pension vid 60 års ålder, att pensionen uppgår till 600 bath i månaden, vilket han menar räcker till mat i två dagar, eller enligt Fredrik, om man ser till deras kosthållning, kanske i 4 eller 5 dagar. Gamla människor i Thailand är alltså helt beroende av att bli omhändertagna av barn eller andra släktingar.

Nu är det bäst att jag gör mig i ordning för fotmassagen. Gertrud har kört Malin till dagis och kommer och hämtar mig om en stund.

Jim Thompsons hus ännu en gång.

I dag var det bestämt, att Gertrud och jag skulle åka med föräldrarna till en annan svenska till Nationalmuseum, som ingen av oss tidigare hade besökt. Vi åkte dit med den familjens chaufför, och han stannade utanför museet. Vi hade under vägen diskuterat, huruvida museet hade öppet alla dagar, något som ingen hade tänkt på att kontrollera. När vi väl höll utanför grinden hoppade Gertrud ur bilen och gick fram och läste på ett anslag, att museet hade stängt måndagar och tisdagar.

Nu gällde det att hitta en reservplan. Beslutet blev Jim Thompsons hus, som bara jag hade besökt tidigare. Förmodligen har jag berättat om det besöket i ett tidigare blogginlägg, men jag kan upprepa mig. Jim Thompson var en amerikansk arkitekt, som i andra världskrigets slutskede skickades till Asien. Han förälskade sig i Thailand och beslöt sig för att bosätta sig permanent här, Han såg till att den sedan länge försummade sidenindustrin återuppväcktes. Han gjorde också en insats genom att bevara gamla hus, som transporterades till den plats i Bangkok, där vi nu kan besöka dem. 1959 flyttade han in och när det sedan visade sig, att husen och de samlingar som fanns där hade ett stort allmänintresse, bestämde han sig för att öppna sitt hem för allmänheten och donerade husen till välgörenhet och i syfte att bevara den thailändska kulturen. I mars 1967 försvann Jim Thompson under ett besök i Malaysia, och ingen vet vad som hänt honom. 1976 instiftades The James H.W. Thompson Foundation, vars syfte är att främja Thailands rika artistiska och kulturella arv.

Efter en guidad visning åt vi en god lunch bestående av flera rätter, som vi delade på, så som det är vanligt här. Gertrud guidade  oss mera okunniga genom menyn, så att valet av rätter blev en god kombination av thailändska rätter.

Nu är vi hemma igen, Malin är badad, Ludde är på gymnastikträning, Puh dukar fram kvällsmaten och vi väntar på att Fredrik ska komma hem.

I morgon bär det av till Cha Am.

Marknad och Trafic Jam

I går var Fredrik och jag på en snabb inköpsrunda, den snabbaste Fredrik upplevt, på Central för att inhandla färgpatroner till datorn, en mus samt en kamera till mig, eftersom den kamera som köptes för ett par år sedan hör till det, som i likhet med pass och baddräkter, jag inte kan hitta.

I dag har Gertrud och jag varit på marknad. Avsikten var, att vi skulle till Chatuchak. Vi körde dit, men eftersom vi parkerade i ett hus på andra sidan gatan, JJ Mall, som är en inomhusmarknad i flera våningar, kom vi bara dit. Där var luftkonditionering och mycket behagligare än på utomhusmarknaden. Vi påminde varandra om de gånger vi varit på Chatuchak, när vi inte hittade möblerna, som vi åkt dit för att titta på och eventuellt köpa, när vi höll på att inte komma hem, eftersom det var så svårt att få tag i en taxi, eller den gången, då vi lyckades hamna precis vid en buss, som vi kunde åka med nästan hela vägen hem. I dag körde Gertrud själv. Att hon kunde ta sig fram i den förfärliga trafiken var en sak. Jag har vant mig vid att både hon och Fredrik gör det. Men sedan kunde hon backa in bilen på en minimal parkeringsplats också, och ta den därifrån sedan en parkeringsvakt flyttat på en bil, som stod parkerad utanför. Jag hade, om jag suttit bakom ratten, varken tagit mig dit eller därifrån.

I kväll var det Trafic Jam på ISB. Trafic Jam är ett årligen återkommande evenemang med syfte att informera om och samla in pengar till traffickingoffer. Skolans elever medverkade med musikaliska inslag och var också konferencierer, och en man, som arbetar som hjälparbetare och informatör, höll ett mycket intressant föredrag. Eftersom jag var här vid samma tid i fjor, var jag på Trafic Jam då också. Zacks far, Anthony, som är ansvarig för evenemanget, och jag skämtade om, att jag såg till att komma på besök, just när det var Trafic Jam.

I höstas blev det ju inget kongressdeltagande i Hua Hin, Cha am för mig, men det tar jag igen nu. På onsdag åker jag på fem dagars semester till Cha am. Mr Prayon kör mig dit, och på lördag kommer Gertrud, Fredrik och barnen dit och håmtar hem mig på söndag.

Nu har Malin somnat och killarna har slutat spela dataspel och tittar på Welcome to Sweden, Välkommen till Sverige har alltså översatts, och jag hör deras fnitter. Den är ju rolig, så nu sällar jag mig också till TVtittarna.

Tillbaka i Nichada.
Efter tva timmar i passkontrollko kom jag till Nichada Thani klockan 11 i mandagsformiddag. Stackars mr Prayong hade stigit upp klockan 5 for att hamta mig och fanns dar och sag mig nar jag kom gaende mot meetingpoint 3. Han belonades med ett rejalt arvode och svensk choklad. En delikat frukost med ett stort fruktfat vantade pa mig. Sedan lyckades jag halla mig vaken hela dagen och till och med gora laxa med Ludde trots minimalt med somn ombord pa planet. Jag kom alltsa genast in i thaitid.
Eftermiddagarna har jag i tisdags och onsdags tillbringat vid poolen. Malin har kommit dit, nar hon kommit fran dagis. Hon simmar i baddrakten, som hon arvt av kusin Linn, och hon kor med mig. Nar vi ar i den soliga sidan av poolen, ska hon till skuggan, och jag ska folja med, och sedan ska vi tillbaka. I gar blev det manga ganger fram och tillbaka.
Det ar lite svart att hitta ord utan de svenska bokstaverna, sa jag ger upp nu och hoppas fa hjalp, sa jag kan skriva pa riktig svenska. Jag vet att Ludde hjalpt mig innan, och jag tror, att det var den har datorn, som han stallde om pa nagot vis.