Gårdagen bjöd på påskpyssel och påskbuffé tillsammans med andra svenskar i Bangkok. Alltså: Instuvning av hela familjen inklusive mormor med stor trunk med badkläder i knät och barnvagn i bagageutrymmet i en taxi, som sedan körde Gertrud, Fredrik och Malin till det fina sjukhuset och fortsatte med Ludde och mig till ett hotell, där vi skulle påskpyssla i väntan på att vuxna, arbetande människor och sådana som blev röntgade skulle komma och äta tillsammans med oss klockan 18. Taxin körde först någon mil eller mer från sjukhuset, sedan samma gata tillbaka på andra sidan planteringen i mitten, nästan hela vägen tillbaka till sjukhuset, och så in på en mindre gata, där vi utanför hotellet möttes av två tivoligardister, som visserligen inte rörde sig, men som ändå tydligt nog talade om, att här kunde vi känna oss nästan som hemma. Vid ett par olika bord, som vi passerade, var språket också lätt igenkännbart som vårt grannlands. Dessutom visade sig en av de till synes thailändska flickorna tala danska.
I hotellets matsal dukades det under ledning av en av de ansvariga sweorna. Sweorna är en organisation av svenskor i Bangkok, som uppenbarligen är mycket aktiva och verkar ha trevliga arrangemang inte bara för sig själva utan också för hela familjerna. Dessutom driver en av sweorna ett projekt för utsatta kvinnor i slummen, där de klär klädgalgar med tyg, säljer dessa, och på så sätt får pengar till sitt uppehälle.
Strax efter att Ludde och jag kommit, kom ytterligare några barn, och vi satte oss i hotellets trädgård och gjorde bl.a. påskkycklingar av garn, som inköpts i Chinatown.
Plötsligt kände någon en regndroppe, och vi flyttade in under tak. Barnen hoppade i poolen, och för oss andra fortsatte pysslet. Så kom det en åskknall och en blixt, och så regnade det. Gertrud och Fredrik berättade sedan, när de kommit, att det hade regnat som om himlen var öppen, och taxichauffören, som skulle köra dem från sjukhuset, hade begärt 400 Bath för att det regnade. Han hade fått 300, fast resan inte skulle kostat mer än ungefär 100.
Buffén bestod av ägg och sill, gravad lax, skinka, rostbiff, köttbullar, sallader, Janssons frestelse och en ostbricka med mycket frukt. På borden låg färgade ägg till äggpickning, som Ludde vann, och vid alla kuvert fanns godispåsar, större till barnen och mindre till oss vuxna. Lotter såldes, och alla vann, en del mer, en del mindre, men ingen familj blev lottlös. En tipsunda hade arrangerats, och vinnare blev barnen. Ja, jag tror, att alla hade trevligt och tyckte, att det bjöds på god mat. Nu fick ju också familjen träffa andra svenskar, alla med längre erfarenhet av utlandsboende. Det var delägare i familjeföretag, som tillverkade varor för den europeiska marknaden, anställda vid svenska företag och folk anställda vid den svenska ambassaden. Ett par var hemflyttade efter att ha arbetat i nästan fyra år vid ambassaden. De hade, precis som Gertrud och Fredrik tänker göra, hyrt ut sitt hus, och hade nu alltså kommit hem till sin gamla miljö. Nu var de tillbaka på semester. Deras erfarenheter av att hyra ut huset var bara goda. Andra hade kommit till Bangkok efter utlandstjänst i andra länder och var alltså erfarna s.k. expats. En familj hade t.ex. varit i Indien i fyra år. Där märkte vi lite språkförbistring hos barnen och pratade, när vi kom hem, om hur viktigt det är att prata svenska hemma med barnen.
Alltnog: en trevlig kväll led så småningom mot sitt slut, från hotellet beställdes en taxi, vi baxades in, och sedan hjulen skruvats av barnvagnen, gick det att stänga bagageluckan, och före midnatt var vi hemma och i säng. I dag har det varit olika mycket sovmorgon för oss. Mest för Gertrud och Fredrik, som ju måst stiga upp mitt i natten för att göra välling, för att Gertrud inte får amma på tre dagar. Nu måste hon pumpa, så att hon inte ovanpå det andra eländet får mjölkstockning. Bröstpumpen, som vi hade med hemifrån, hade skadats i transporten, så pumpningen blev besvärlig i går kväll, och en ny pump måste inhandlas i dag.
River Kwai
Thailand är inte bara sol och bad
lördag 31 mars 2012
torsdag 29 mars 2012
Sista dagen på den planerade vistelsen i Thailand
Så har den kommit, dagen för avfärd. Det känns vemodigt. Sömmerskan, som jag besökte i morse, frågade, när jag skulle komma tillbaka, och jag svarade: senare i år, vilket är vad jag hoppas på. Säkert är det emellertid inte. I oktober kommer Fredriks mor hit, och under novemberlovet kommer Jerker och Cecilia och Cecilias son Luka. Den utstationerade familjen Carleson gläder sig åt alla besök. De kommer hem i sommar, men sedan dröjer det nog ett år, innan de kan komma hem igen. Att resa hem till jul, visar sig bli för dyrt. Och om Malins hjärta behöver kontrolleras i december igen, kan det göras här, har vi förstått.
Här blev jag avbruten, och när jag nu fortsätter är det så, att nu skulle jag varit nästan hemma. Dock blev det alltså inte så. Gertruds rygg blev så dålig natten till i går, att Fredrik måste stanna hemma från arbetet och åka med henne till sjukhuset. Där ville man behålla henne, eftersom magnetröntgen kunde erbjudas först i morgon, lördag. Hon släpptes emellertid hem, eftersom hon ammar. I morgon blir det så att åka tillbaka till sjukhuset för röntgen, och på måndag ska man ta ställning till, hur man ska behandla henne. Under stor stress avbokades alltså min hemresa och en ny flexibel biljett bokades till långfredagen 00.25, vilket betyder, att jag ska komma hem på långfredagens morgon.
I onsdags fick Gertrud och jag hand-och footspabehandling. Jag tillfrågades, om jag ville ha pallafin, vilket jag naturligtvis inte förstod förrän jag blev visad en skylt, där det stod parafin. Jag hade förstått, att min hy var så torr, så att detta skulle vara bra för mig. Det var lite som att stöpa ljus. Upprepade dopp i en sörja som gjorde, att mina händer och fötter såg ut som om de satt på en vaxdocka. Nu har jag dock händer som en baby. Som när vi legat i blöt i det svarta vattnet i Ungern.
Ja, nu är det alltså fredag förmiddag här och snart morgon hemma, och jag har ställt in mig på en vecka till här.
Här blev jag avbruten, och när jag nu fortsätter är det så, att nu skulle jag varit nästan hemma. Dock blev det alltså inte så. Gertruds rygg blev så dålig natten till i går, att Fredrik måste stanna hemma från arbetet och åka med henne till sjukhuset. Där ville man behålla henne, eftersom magnetröntgen kunde erbjudas först i morgon, lördag. Hon släpptes emellertid hem, eftersom hon ammar. I morgon blir det så att åka tillbaka till sjukhuset för röntgen, och på måndag ska man ta ställning till, hur man ska behandla henne. Under stor stress avbokades alltså min hemresa och en ny flexibel biljett bokades till långfredagen 00.25, vilket betyder, att jag ska komma hem på långfredagens morgon.
I onsdags fick Gertrud och jag hand-och footspabehandling. Jag tillfrågades, om jag ville ha pallafin, vilket jag naturligtvis inte förstod förrän jag blev visad en skylt, där det stod parafin. Jag hade förstått, att min hy var så torr, så att detta skulle vara bra för mig. Det var lite som att stöpa ljus. Upprepade dopp i en sörja som gjorde, att mina händer och fötter såg ut som om de satt på en vaxdocka. Nu har jag dock händer som en baby. Som när vi legat i blöt i det svarta vattnet i Ungern.
Ja, nu är det alltså fredag förmiddag här och snart morgon hemma, och jag har ställt in mig på en vecka till här.
onsdag 28 mars 2012
Bangkok på egen hand
Efter att klockan 8.20 blivit upphämtad utanför FN av en minibuss full med människor av olika nationaliteter, danskar, tyskar, israeler m.m., blev det en guidad tur i palatset och Wat Phra Kaeo (tmplet med den dyrbaraste buddastatyn). Därifrån for vi till en ädelstensbearbetning, där vi av guiden lämnades till ställets personal, som hade förhoppningar om att vi skulle köpa smycken och sedan stod för taxiresa därifrån till respektive hotell, eller vart man nu ville fortsätta dagen. Jag valde att åka till klädmarknaden, Pratunammarknaden, som vi hade sett lite grann av, förra veckan när vi åkte till skräddaren. Där traskade jag omkring ett bra tag och hittade två blusar och en bomullsjacka. Det fanns likheter med gränsmarknaden i Polen, där vi mitt i vintern provade utomhus, men här var det inte tal om att prova i värmen, här mättes det bara, och sedan förklarades det på ett obegripligt språk, att just den blusen kom att passa madame. Eftersom kostnaden för plaggen är så liten, att halva reapriser är mer, så chansade jag. Och si: bara de inte krymper, så klarar det sig.
När jag tröttnat på att gå på marknaden, gick jag till en indisk restaurang och åt kyckling. Sedan hade jag tänkt ta en taxi hem. Detta visade sig vara lättare sagt än gjort. Jag frågade den ena efter den andra, som antingen inte visste, var Nichada Thany låg, eller inte ville köra dit, eller, som den siste jag frågade, ville ha 400 Baht och inte ville köra på taxametern, som skulle visat mindre än 200. Jag gav upp och gick till ett hotell för att be om hjälp. Där blev jag först motad i dörren och tillfrågad om mitt rumsnummer men sedan mycket väl bemött och rådd att i stället ta en taxi till FN-byggnaden och åka med Fredrik, dvs Num, hem. Jag drack en kopp te i hotellets bar, ringde Fredrik och meddelade, att jag kom att vara där klockan 17 och bad sedan conceriern (rätt stavat?) och piccolon om hjälp att skaffa en taxi. Då hade jag kommit på, att det skulle vara roligt att åka tuk-tuk. Men när jag sa det, blev de helt bestörta och förklarade, att det inte var bra. Taxi skulle vara bättre. Med tanke på hur lång färden var, förstår jag, att de hade rätt. Jag kom till FN strax efter halv fem och hade tid att gå runt och fotografera lite och titta på folklivet där. FN-tjänstemän kom ut genom de låsta grindarna den ene efter den andre. Någon hade bil som väntade, andra satte sig på en väntande motorcykel, och många ställde sig helt enkelt på gatan och försökte få en taxi att köra dem dit de skulle till det pris, som de var villiga att betala. Num kom strax innan Fredrik och Ha kom ut genom grinden, så vi hade bara att stiga in i vår väntande bil. Servisen med en lejd chaufför är nog ovärderlig.
När jag tröttnat på att gå på marknaden, gick jag till en indisk restaurang och åt kyckling. Sedan hade jag tänkt ta en taxi hem. Detta visade sig vara lättare sagt än gjort. Jag frågade den ena efter den andra, som antingen inte visste, var Nichada Thany låg, eller inte ville köra dit, eller, som den siste jag frågade, ville ha 400 Baht och inte ville köra på taxametern, som skulle visat mindre än 200. Jag gav upp och gick till ett hotell för att be om hjälp. Där blev jag först motad i dörren och tillfrågad om mitt rumsnummer men sedan mycket väl bemött och rådd att i stället ta en taxi till FN-byggnaden och åka med Fredrik, dvs Num, hem. Jag drack en kopp te i hotellets bar, ringde Fredrik och meddelade, att jag kom att vara där klockan 17 och bad sedan conceriern (rätt stavat?) och piccolon om hjälp att skaffa en taxi. Då hade jag kommit på, att det skulle vara roligt att åka tuk-tuk. Men när jag sa det, blev de helt bestörta och förklarade, att det inte var bra. Taxi skulle vara bättre. Med tanke på hur lång färden var, förstår jag, att de hade rätt. Jag kom till FN strax efter halv fem och hade tid att gå runt och fotografera lite och titta på folklivet där. FN-tjänstemän kom ut genom de låsta grindarna den ene efter den andre. Någon hade bil som väntade, andra satte sig på en väntande motorcykel, och många ställde sig helt enkelt på gatan och försökte få en taxi att köra dem dit de skulle till det pris, som de var villiga att betala. Num kom strax innan Fredrik och Ha kom ut genom grinden, så vi hade bara att stiga in i vår väntande bil. Servisen med en lejd chaufför är nog ovärderlig.
tisdag 27 mars 2012
söndag 25 mars 2012
Intensiv helg med krokodiler, elefanter och dansare
Lördagen inleddes med taxifärd till en stor nöjespark, där man kunde få se show med både krokodiler och elefanter. Krokodilshowen var mest otäck, även om skötarnas arbete med krokodilerna var imponerande. Men att se hur de sticker in först handen och sedan som kronan på verket huvudet i gapet på en krokodil var mer skrämmande än underhållande. Elefantshowen, däremot, var verkligen underhållande. Elefanterna spelade fotboll, dressade som de stora världsstjärnorna, och som avslutning gavs en krigisk historielektion, där hus brändes ner och krigare dödades och föll av elefanterna. Det var verkligen imponerande. Efter showens slut fick man rida på elefanterna. Ludde och jag red först en gång, och sedan fick Ludde rida en gång till tillsammans med Gertrud och Fredrik.
Nöjesparken ligger enligt broschyrer och guideböcker ca 3 mil från Bangkok. Det tog ungefär 11/2 timme att åka dit, och för att det inte skulle bli för stressigt med för långa resor, hade vi bokat in oss på ett hotell, Rosegarden Riverside, som låg i en stor, stor park med pool, tennisbanor, flera restauranger, ett område som en hembygdspark och en underbart vacker park, som var lite av en botanisk trädgård. I parken fanns också ett otroligt vackert beläget spa. När Fredrik sökte lunchrestaurang hittade han detta spa, som han trodde var en japansk restaurang. Men där bedrog han sig, så vi fick gå till den restaurang, där vi ätit middag kvällen innan. Den ligger väldigt vackert vid flodstranden, byggd ut över vattnet. Där beundrade vi inte bara båttrafiken på floden utan också den mer än båttrafiken intensiva "trafiken" av flytande grönska, än i den ena, än i den andra riktningen. Det där med att grönskan ändrade riktning konfunderade oss, tills vi kom på, att det nog hade med ebb och flod att göra.
Även i den här parken bjöds vi på show. Ja, bjöds och bjöds, liksom på det förra stället fick vi betala speciellt för att gå på show. Men det var det värt. Här visades traditionella thailändska idrottsgrenar som thaiboxning och olika kamper med svärd och till slut dans. Dansen njöt jag av. Stegen i deras danser är inte svåra, men handrörelserna skulle vi få arbeta mycket med om vi skulle försöka lära oss dem. Ni, mina kära fokdansande vänner, som farit jorden runt och dansat, har väl sett thailändsk dans förr och även den "käppadans", som imponerade stort på mig. Även om stegen, som sagt, inte är svåra, så är kravet på taktmässig precision desto större. Efter den förställning, som vi fått avnjuta inomhus, bjöds det även här på elefantshow. Denna gick mer ut på att visa elefanternas arbete och var varken så lång, eller så underhållande som den förra, men ändå intressant.
Vi tog sedan en titt också på aktiviteterna i den delen av parken, som var hembygdsparklik. Där var det tydligt, att det inte riktigt var säsong. Var det alltså så, att säsongen var över, och man stänger ner under den varmaste perioden? Det måste utredas.
Innan färden hemåt gick av stapeln i en från hotellet beställd taxi, gjorde vi några inköp i den ekologiska butiken. Till anläggningen hör ekologiska odlingar på andra sidan floden. Dem besökte vi inte, men varor därifrån såldes i hotellets lobby.
Det där med taxiresor är fantastiskt. Billigare än bussresor hemma.
Nu är det måndag, och Puh har börjat sitt arbete här. Det betyder, att här är skinande rent utan att vi själva behövt röra ett finger.
Nu kommer Ludde snart hem från skolan, och eftermiddagens aktiviteter tar vid. Det betyder läxläsning och simning i poolen. Läxorna här tar betydligt längre tid än hemma och läxläsningen är inte alltid konfliktfri. Förhoppningsvis kan det också bli lite lektid med någon av kompisarna. Han har börjat umgås lite utanför skoltid med ett par av klasskamraterna. Även Gertrud har fått lite sociala kontakter, dels med föräldrar till klasskompis, dels med ett par småbarnsmammor i en mammagrupp. När vi var på ISB:s jubileumskonsert, träffade vi också Fredriks kollega, Ha, som har en flicka, som är ett par månader äldre än Malin, så där kanske också kan bli ett umgänge. Ha umgicks vi ju också med i bilen till Bangkok häromdagen, när vi skulle till skräddaren, och hon föreföll vara en vänlig, lättsam och trevlig person. Hon är ju dock redan yrkesarbetande i motsats till mammorna i mammagruppen.
www.rosegardenriverside.com
Nöjesparken ligger enligt broschyrer och guideböcker ca 3 mil från Bangkok. Det tog ungefär 11/2 timme att åka dit, och för att det inte skulle bli för stressigt med för långa resor, hade vi bokat in oss på ett hotell, Rosegarden Riverside, som låg i en stor, stor park med pool, tennisbanor, flera restauranger, ett område som en hembygdspark och en underbart vacker park, som var lite av en botanisk trädgård. I parken fanns också ett otroligt vackert beläget spa. När Fredrik sökte lunchrestaurang hittade han detta spa, som han trodde var en japansk restaurang. Men där bedrog han sig, så vi fick gå till den restaurang, där vi ätit middag kvällen innan. Den ligger väldigt vackert vid flodstranden, byggd ut över vattnet. Där beundrade vi inte bara båttrafiken på floden utan också den mer än båttrafiken intensiva "trafiken" av flytande grönska, än i den ena, än i den andra riktningen. Det där med att grönskan ändrade riktning konfunderade oss, tills vi kom på, att det nog hade med ebb och flod att göra.
Även i den här parken bjöds vi på show. Ja, bjöds och bjöds, liksom på det förra stället fick vi betala speciellt för att gå på show. Men det var det värt. Här visades traditionella thailändska idrottsgrenar som thaiboxning och olika kamper med svärd och till slut dans. Dansen njöt jag av. Stegen i deras danser är inte svåra, men handrörelserna skulle vi få arbeta mycket med om vi skulle försöka lära oss dem. Ni, mina kära fokdansande vänner, som farit jorden runt och dansat, har väl sett thailändsk dans förr och även den "käppadans", som imponerade stort på mig. Även om stegen, som sagt, inte är svåra, så är kravet på taktmässig precision desto större. Efter den förställning, som vi fått avnjuta inomhus, bjöds det även här på elefantshow. Denna gick mer ut på att visa elefanternas arbete och var varken så lång, eller så underhållande som den förra, men ändå intressant.
Vi tog sedan en titt också på aktiviteterna i den delen av parken, som var hembygdsparklik. Där var det tydligt, att det inte riktigt var säsong. Var det alltså så, att säsongen var över, och man stänger ner under den varmaste perioden? Det måste utredas.
Innan färden hemåt gick av stapeln i en från hotellet beställd taxi, gjorde vi några inköp i den ekologiska butiken. Till anläggningen hör ekologiska odlingar på andra sidan floden. Dem besökte vi inte, men varor därifrån såldes i hotellets lobby.
Det där med taxiresor är fantastiskt. Billigare än bussresor hemma.
Nu är det måndag, och Puh har börjat sitt arbete här. Det betyder, att här är skinande rent utan att vi själva behövt röra ett finger.
Nu kommer Ludde snart hem från skolan, och eftermiddagens aktiviteter tar vid. Det betyder läxläsning och simning i poolen. Läxorna här tar betydligt längre tid än hemma och läxläsningen är inte alltid konfliktfri. Förhoppningsvis kan det också bli lite lektid med någon av kompisarna. Han har börjat umgås lite utanför skoltid med ett par av klasskamraterna. Även Gertrud har fått lite sociala kontakter, dels med föräldrar till klasskompis, dels med ett par småbarnsmammor i en mammagrupp. När vi var på ISB:s jubileumskonsert, träffade vi också Fredriks kollega, Ha, som har en flicka, som är ett par månader äldre än Malin, så där kanske också kan bli ett umgänge. Ha umgicks vi ju också med i bilen till Bangkok häromdagen, när vi skulle till skräddaren, och hon föreföll vara en vänlig, lättsam och trevlig person. Hon är ju dock redan yrkesarbetande i motsats till mammorna i mammagruppen.
 |
| Mormor & Ludde på elefantsafari |
 |
| En fundersam yngling vid floden på Riverside |
 |
| Thailändsk dans - minnen från Kungen & Jag-föreställningen 1992 |
www.rosegardenriverside.com
fredag 23 mars 2012
42 grader Celsius och åska och prunkande grönska
Dagen har varit het, så het att även infödda thailändare kommenterar det. Och nu åskar det rejält.
Vi har varit på Luddes skola i flera timmar. Det började med hans studentledda konferens, som mycket riktigt kan betraktas som en utveckling av kvartssamtal. Ludde hade gjort en powerpointpresentation och hälsade oss välkomna till hans konferens och berättade med hjälp av powerpointen vad han hade åstadkommit i skolan. Sedan visade han de arbetsböcker han hade arbetat med och i och de kräftor, som de hade i klassrummet som illustrationsmaterial till deras arbete om crayfishes. Sedan gick vi till biblioteket, där det såldes böcker och vi köpte både ett par lättlästa och tre som nog är undervisningsmaterial i engelska.
Därefter gick vi till highschoolmatsalen och valde en japansk rätt från menyurvalet, som var minst fem rätter. Lunchen kostade 90 bath, dvs mindre än 20 kronor (med vårt sätt att räkna 18 kronor). Ludde gick sedan ut på en av gräsplanerna med sin fotboll, och vi satte oss i en pergola. Gräsplanen visade sig ha konstgräs och var inte trevlig att springa på i värmen. Den stora planen däremot, som vi varit på tidigare, har vanligt gräs. Eftersom Ludde tröttnade på konstgräset, återvände vi in i skolan. Där träffade vi först den lärare som testat Ludde, och sedan hans extraengelslärare. Alla uttryckte sig i mycket positiva ordalag om honom, vilket naturligtvis gladde oss. Av engelskläraren fick vi rådet att inte tvinga honom att läsa och översätta, utan bara låta honom läsa lätta böcker, som han kan tycka är roliga att läsa, och sedan berätta, vad de handlar om. Han förstår bra, sa hon, men han vågar ännu inte prata så mycket. Men när han gjorde powerpointpresentationen för bara Gertrud och mig och sin klasslärare, imponerade han på oss. Så precis som hans lärare säger, går utvecklingen snabbt.
I går kväll kämpade vi med en matteläxa långt över den nivå som svenska tredjeklassare räknar på.
I morse cyklade Ludde iväg till skolan klockan 7 men kom tillbaka efter en kvart. Dagen var helt vikt åt barnens konferenser, och det skulle inte vara någon undervisning. Det hade varken Ludde eller vi förstått. Men det har alltså resulterat i dels värdefulla samtal i skolan och ytterligare inblick i hur denna imponerande skola ser ut och fungerar, dels i att Ludde kunnat cykla iväg till en klasskamrat för att leka.
Nu regnar det. Så får jag då uppleva åtminstone ett tropiskt regn.
Grönskan blir allt mer blommande.
Kära politikerkollegor i Staffanstorp!
När jag var i Kina, fascinerades jag av alla vackra rondeller. Då var våra verkligen inte vackra. Sedan dess har ju en hel del hänt med våra rondeller. Men fortfarande när jag en önskan om rondeller, som är tätplanterade med olika välklippta gröna häckväxter, som ibland kan blomma, ibland bara har olika gröna nyanser. Här finns inte lika många rondeller som i Kina eller hemma, men de som finns är vackra, och även längs med gator och vägar finns sådana vackra planteringar. Nu förstår jag naturligtvis, att vi inte har samma förutsättningar hemma, men vintergröna växter finns i mer än en grön nyans. Så visst skulle vi kunna fortsätta att försköna med mer tät, välklippt grönska i rondeller eller kanske utmed något stråk i vår nya stadsdel.
Nu har det slutat regna och åska, och palmerna är alldeles stilla igen.
Gertrud försöker göra en användbar ordlista för sitt umgänge med maiden. Hon har redan ett litet ordförråd på thai och har ambitionen att ta lektioner för att lära sig språket.
Vi har varit på Luddes skola i flera timmar. Det började med hans studentledda konferens, som mycket riktigt kan betraktas som en utveckling av kvartssamtal. Ludde hade gjort en powerpointpresentation och hälsade oss välkomna till hans konferens och berättade med hjälp av powerpointen vad han hade åstadkommit i skolan. Sedan visade han de arbetsböcker han hade arbetat med och i och de kräftor, som de hade i klassrummet som illustrationsmaterial till deras arbete om crayfishes. Sedan gick vi till biblioteket, där det såldes böcker och vi köpte både ett par lättlästa och tre som nog är undervisningsmaterial i engelska.
Därefter gick vi till highschoolmatsalen och valde en japansk rätt från menyurvalet, som var minst fem rätter. Lunchen kostade 90 bath, dvs mindre än 20 kronor (med vårt sätt att räkna 18 kronor). Ludde gick sedan ut på en av gräsplanerna med sin fotboll, och vi satte oss i en pergola. Gräsplanen visade sig ha konstgräs och var inte trevlig att springa på i värmen. Den stora planen däremot, som vi varit på tidigare, har vanligt gräs. Eftersom Ludde tröttnade på konstgräset, återvände vi in i skolan. Där träffade vi först den lärare som testat Ludde, och sedan hans extraengelslärare. Alla uttryckte sig i mycket positiva ordalag om honom, vilket naturligtvis gladde oss. Av engelskläraren fick vi rådet att inte tvinga honom att läsa och översätta, utan bara låta honom läsa lätta böcker, som han kan tycka är roliga att läsa, och sedan berätta, vad de handlar om. Han förstår bra, sa hon, men han vågar ännu inte prata så mycket. Men när han gjorde powerpointpresentationen för bara Gertrud och mig och sin klasslärare, imponerade han på oss. Så precis som hans lärare säger, går utvecklingen snabbt.
I går kväll kämpade vi med en matteläxa långt över den nivå som svenska tredjeklassare räknar på.
I morse cyklade Ludde iväg till skolan klockan 7 men kom tillbaka efter en kvart. Dagen var helt vikt åt barnens konferenser, och det skulle inte vara någon undervisning. Det hade varken Ludde eller vi förstått. Men det har alltså resulterat i dels värdefulla samtal i skolan och ytterligare inblick i hur denna imponerande skola ser ut och fungerar, dels i att Ludde kunnat cykla iväg till en klasskamrat för att leka.
Nu regnar det. Så får jag då uppleva åtminstone ett tropiskt regn.
Grönskan blir allt mer blommande.
Kära politikerkollegor i Staffanstorp!
När jag var i Kina, fascinerades jag av alla vackra rondeller. Då var våra verkligen inte vackra. Sedan dess har ju en hel del hänt med våra rondeller. Men fortfarande när jag en önskan om rondeller, som är tätplanterade med olika välklippta gröna häckväxter, som ibland kan blomma, ibland bara har olika gröna nyanser. Här finns inte lika många rondeller som i Kina eller hemma, men de som finns är vackra, och även längs med gator och vägar finns sådana vackra planteringar. Nu förstår jag naturligtvis, att vi inte har samma förutsättningar hemma, men vintergröna växter finns i mer än en grön nyans. Så visst skulle vi kunna fortsätta att försköna med mer tät, välklippt grönska i rondeller eller kanske utmed något stråk i vår nya stadsdel.
Nu har det slutat regna och åska, och palmerna är alldeles stilla igen.
Gertrud försöker göra en användbar ordlista för sitt umgänge med maiden. Hon har redan ett litet ordförråd på thai och har ambitionen att ta lektioner för att lära sig språket.
torsdag 22 mars 2012
Hos skräddaren i Bangkok
Om kläderna, som jag fick sydda i Khao Lak, har jag ännu inte skrivit. Men så här var det: Jag såg ett skrädderi, trodde jag, utanför hotellet. Det visade sig, att det bara var ett skyltfönster, och att skrädderiet låg mer centralt. När jag bad i receptionen om hjälp att skaffa en taxi för att åka dit, ringde de direkt till firman, Mr Singh`s fashion gallery, och de skickade en bil att hämta mig. Jag beställde en dräkt, en kjol med tillhörande top, ett par toppar till och en skjortblus. Dagen efter provade jag, och dagen innan jag skulle resa hem till Nichada Thany skulle allt levereras till hotellet. Det gjordes också, men inte på den tid som överenskommits utan först gott och väl en halv timme senare, sedan jag ringt och frågat, var de blev av. Jag fick veta, att det var problem med jackan, och att den skulle levereras senare på kvällen. Så gjordes också, men så sent att jag lagt mig och därför hämtade den i receptionen först vid utcheckningen. Det var verkligen problem med en. Den var för stor över axlarna och för trång över skuldrorna, ärmarna var också för trånga, och över magen fattades 5 cm. Och den hade jag provat dagen innan, då skräddare mätte och ritade.
Nåväl: jag mailade dem, fick inget svar, ringde, och fick veta, att jag kunde lämna in jackan i deras huvudaffär i Bangkok, så skulle det fixas. Jag protesterade mot att jag skulle ha besvär att åka till Bangkok, och då kunde jag skicka den. Jag fann vid närmare eftertanke, att det kanske kunde vara en fördel att åka till skräddaren och bli ordentligt mätt igen, innan de började klippa och sy. Så Gertrud, Malin och jag åkte med Num, när han hämtade Fredrik och kollegan Ha. Eftersom vi hade gott om tid innan affären skulle öppna, föreslog Ha ett besök i ett tempel innan vi skulle lämna av henne och Fredrik. Det var en hit! Medan Ha gick in i templet för att be, strosade vi omkring i den vackra omgivningen. Ha tyckte sedan, att jag skulle gå in i templet, så det gjorde jag. Men för att inte störa alla de bedjande människorna stannade jag en liten bit innanför dörren och använde inte kameran. När jag kom ut igen, kom Fredrik springande mot mig och bad att få kameran. I vattnet mellan templet och det bredvidliggande klostret simmade ett djur, som kan ha varit en leguan. Det fanns också tre små springvatten, och vid det ena en sinnrik liten turbin, som förmodligen drev springvattnen, och kanske mer än dem.
Sedan körde vi till FN för att släppa av Ha och Fredrik, och då fick vi se den stora, fina FN-byggnaden. Därefter körde Num oss till skräddaren i ett distrikt, där det fanns många skräddare. Vi fick veta, att skräddarna ofta är indier. Det kan ju mr Singh också vara, fast ingen av dem, som vi träffade i affären, var det. Affären hade inte öppnat, när vi kom dit, så Num visade oss till ett varuhus en liten bit därifrån. Där höll butikerna på att öppna, och vi kunde i en restaurang inta en andra frukost bestående av sticky rice och mango. När klockan hade passerat 9 med råge, tog vi oss till skrädderiet. Då var det ett myller på gata och trottoar, och vi var tacksamma, att Malin bars i bärschal och inte låg i vagn. Utrymmet att gå på var inte stort, och alla dofter blandades. Hos skräddaren var vi väntade, och jag blev mätt och lovad en ny jacka på måndag, levererad till Nichada Thany. Vi lämnade också skjortor, som de ska kopiera. Så nu är det bara att hoppas på, att det blir bra. Vi fick hjälp att skaffa en taxi, vilket annars kan vara ett stort problem. Man får ofta försöka med flera chaufförer innan man hittar någon, som vet vad Nichada Thany är, och är beredd att köra hit.
Ungefär det här hade jag skrivit i går innan det blev strömavbrott, och allt försvann. Nu försöker jag få iväg det innan vi ska gå till ISB. De har "student led conference", vilket jag uppfattar som lite mer ambitiösa kvartssamtal. Vi får väl se. Återkommer.
Nåväl: jag mailade dem, fick inget svar, ringde, och fick veta, att jag kunde lämna in jackan i deras huvudaffär i Bangkok, så skulle det fixas. Jag protesterade mot att jag skulle ha besvär att åka till Bangkok, och då kunde jag skicka den. Jag fann vid närmare eftertanke, att det kanske kunde vara en fördel att åka till skräddaren och bli ordentligt mätt igen, innan de började klippa och sy. Så Gertrud, Malin och jag åkte med Num, när han hämtade Fredrik och kollegan Ha. Eftersom vi hade gott om tid innan affären skulle öppna, föreslog Ha ett besök i ett tempel innan vi skulle lämna av henne och Fredrik. Det var en hit! Medan Ha gick in i templet för att be, strosade vi omkring i den vackra omgivningen. Ha tyckte sedan, att jag skulle gå in i templet, så det gjorde jag. Men för att inte störa alla de bedjande människorna stannade jag en liten bit innanför dörren och använde inte kameran. När jag kom ut igen, kom Fredrik springande mot mig och bad att få kameran. I vattnet mellan templet och det bredvidliggande klostret simmade ett djur, som kan ha varit en leguan. Det fanns också tre små springvatten, och vid det ena en sinnrik liten turbin, som förmodligen drev springvattnen, och kanske mer än dem.
Sedan körde vi till FN för att släppa av Ha och Fredrik, och då fick vi se den stora, fina FN-byggnaden. Därefter körde Num oss till skräddaren i ett distrikt, där det fanns många skräddare. Vi fick veta, att skräddarna ofta är indier. Det kan ju mr Singh också vara, fast ingen av dem, som vi träffade i affären, var det. Affären hade inte öppnat, när vi kom dit, så Num visade oss till ett varuhus en liten bit därifrån. Där höll butikerna på att öppna, och vi kunde i en restaurang inta en andra frukost bestående av sticky rice och mango. När klockan hade passerat 9 med råge, tog vi oss till skrädderiet. Då var det ett myller på gata och trottoar, och vi var tacksamma, att Malin bars i bärschal och inte låg i vagn. Utrymmet att gå på var inte stort, och alla dofter blandades. Hos skräddaren var vi väntade, och jag blev mätt och lovad en ny jacka på måndag, levererad till Nichada Thany. Vi lämnade också skjortor, som de ska kopiera. Så nu är det bara att hoppas på, att det blir bra. Vi fick hjälp att skaffa en taxi, vilket annars kan vara ett stort problem. Man får ofta försöka med flera chaufförer innan man hittar någon, som vet vad Nichada Thany är, och är beredd att köra hit.
Ungefär det här hade jag skrivit i går innan det blev strömavbrott, och allt försvann. Nu försöker jag få iväg det innan vi ska gå till ISB. De har "student led conference", vilket jag uppfattar som lite mer ambitiösa kvartssamtal. Vi får väl se. Återkommer.
onsdag 21 mars 2012
Golfbil till massagen
Nu har även jag kört golfbilen. Det var lite som att köra radiobil, fast det känns nästan som om man kör fortare i radiobilen. Men det beror kanske på att alla krockar med alla, medan golfbilsförare här kör lugnt och sansat.
Anledningen till att jag körde golfbil var, att jag skulle få massagen, som Gertrud beställt till mig. Hot-stone-massage i två timmar. När jag kom in i massagerummet skulle alla kläder tas av. På skulle i stället en badmössa och ett par pyttesmå silkestrosor, som jag inte trodde, att jag skulle lyckas få på mig. Men det fick jag. När jag sedan skulle gå därifrån, behöll jag de pyttesmå trosorna på mig för att inte ta sönder dem. Mina vanliga rejäla bomullstrosor tog jag utanpå. När jag senare på dagen skulle byta om till baddräkt, upptäckte Ludde, att jag hade två par trosor på mig och kommenterade detta. Han tyckte inte, att de små silkestrosorna var fina - och användbara är de ju inte heller. Men lite roligt var det ju, att få sådana som en del av massagen, som var härlig och varmt rekommenderas. Men två timmars massage får vi väl inte hemma i Sverige.
I går levererades Luddes trumset, så nu spelas det trummor för fullt. Att få in de olika rytmerna i händer och fötter och koordinera detta, är nog inte så lätt. Gertrud undervisar, och även jag har lärt mig, att med ena handen ska man trumma "Eva-Lena", medan den andra handen och foten växelvis ger jämn takt. Ja, det är inte så, att jag försökt göra det, men jag lyssnade.
Nu vill Ludde skypa, så jag får sluta skriva.
God natt.
Anledningen till att jag körde golfbil var, att jag skulle få massagen, som Gertrud beställt till mig. Hot-stone-massage i två timmar. När jag kom in i massagerummet skulle alla kläder tas av. På skulle i stället en badmössa och ett par pyttesmå silkestrosor, som jag inte trodde, att jag skulle lyckas få på mig. Men det fick jag. När jag sedan skulle gå därifrån, behöll jag de pyttesmå trosorna på mig för att inte ta sönder dem. Mina vanliga rejäla bomullstrosor tog jag utanpå. När jag senare på dagen skulle byta om till baddräkt, upptäckte Ludde, att jag hade två par trosor på mig och kommenterade detta. Han tyckte inte, att de små silkestrosorna var fina - och användbara är de ju inte heller. Men lite roligt var det ju, att få sådana som en del av massagen, som var härlig och varmt rekommenderas. Men två timmars massage får vi väl inte hemma i Sverige.
I går levererades Luddes trumset, så nu spelas det trummor för fullt. Att få in de olika rytmerna i händer och fötter och koordinera detta, är nog inte så lätt. Gertrud undervisar, och även jag har lärt mig, att med ena handen ska man trumma "Eva-Lena", medan den andra handen och foten växelvis ger jämn takt. Ja, det är inte så, att jag försökt göra det, men jag lyssnade.
Nu vill Ludde skypa, så jag får sluta skriva.
God natt.
söndag 18 mars 2012
Helgens händelser
I fredags hade Gertrud träffat på "vattenflickan", som inte alls är en flicka, utan förmodligen en kvinna på lite över 30 år, som redan första gången hon levererade vatten frågade om behovet av maid, och som sedan kom i sällskap med sin syster, som tydligen inte är hennes syster utan hennes svägerska, en dag, när jag och Malin var ensamma hemma. Systern/svägerskan var den, som sökte arbete som maid. Hon hade sedan fått arbete två dagar i veckan hos en familj på Danicha Garden, där vi bodde första veckan, och de tre dagarna, som Gertrud kunde tänka sig ha hjälp, skulle alltså kunna passa bra. I fredags bestämde Gertrud med "vattenflickan", att hon skulle komma i sällskap med systern/svägerskan på kvällen, och så skedde. Och Puh anställdes från och med den 26 att arbeta måndag, onsdag och fredag mellan 8 och 17. Hon är en kvinna i Gertruds och Fredriks ålder med vuxna/halvvuxna barn. Så nu har det inköpts en fläkt till maidrummet, och hon ska också få en dagbädd där.
I går fick vi besök av en svensk familj, som bott i Bangkok i fem år och driver ett företag här. Hustrun i den familjen, Maria, är väninna med Gertruds gamla klasskamrat Elisabeth Bengtsson, som någon gång under mellanstadiet, tror jag, flyttade till Beddingestrand, och där blev klasskamrat och väninna med Maria.Maria är dessutom väninna med ytterligare en av Gertruds gamla klasskamrater, Annika, som bor i Bunkeflostrand. Gertrud har ju använt alla tänkbara kontakter för att skaffa kontakter inför flytten till Bangkok och hade då genom sina gamla klasskamrater fått kontakt med Maria. I Bangkok finns en sammanslutning av svenska kvinnor, Sveor, och för detta sällskap är Maria ordförande. Gertrud hade mycket kontakt med henne via mail redan före flytten, och nu, sedan huset blivit hyfsat möblerat, bjöds hon och hennes familj in på lunch. Det blev en trevlig stund. Ludde fick leka med två svenska barn, och Gertrud och Fredrik fick kontakt med ett par trevliga jämnåriga. De fick också nyttig information, bl a om relationer till maider. Marias familj har en maid som bor hos dem, en live-in-maid, som var med här, men som inte skulle äta tillsammans med oss, och som inte fick någonting alls, vilket kändes väldigt konstigt. Hon sysselsatte sig hela tiden med barnen. Men det är tydligen så det ska vara.
I går kväll var det konsert på Luddes skola för att fira skolans 60-års jubileum. Utklädda barn släppte vid olika stationer in oss och vidare, sedan vi fått trycka på knappar eller trampa på plattor i golvet. Konserten hölls på skolans stora gräsplan, där en scen iordningsställts och bord ställts fram under tältdukstak. Mat fanns att köpa. Konserten inleddes med sång av skolkör och någon solosång. Därefter blev det musik från olika perioder av skolans historia, bl a både Beatles och Michael Jackson. Vi träffade och pratade med både Fredriks kollega, Ha, och Zacks familj. Zack är Luddes klasskamrat och bor på samma våning i Danicha Garden, som vi gjorde första veckan. Hans pappa är musiklärare på skolan, och mamman är psykoterapeut (!). De är amerikaner. Zack är en trevlig pojke, som tidigare på dagen spontant kommit för att leka med Ludde. Då spelade Fredrik ett kortspel med dem, och vi upplevde, att Ludde förstod engelskan bra och kunde prata med Zack och Fredrik på engelska. Annars har det verkat, som om han är lite blyg för att prata.
Nu kom Gertrud hem från sin massage, så nu blir det lunch för oss.
Vi hörs, eller syns, en annan dag igen.
I går fick vi besök av en svensk familj, som bott i Bangkok i fem år och driver ett företag här. Hustrun i den familjen, Maria, är väninna med Gertruds gamla klasskamrat Elisabeth Bengtsson, som någon gång under mellanstadiet, tror jag, flyttade till Beddingestrand, och där blev klasskamrat och väninna med Maria.Maria är dessutom väninna med ytterligare en av Gertruds gamla klasskamrater, Annika, som bor i Bunkeflostrand. Gertrud har ju använt alla tänkbara kontakter för att skaffa kontakter inför flytten till Bangkok och hade då genom sina gamla klasskamrater fått kontakt med Maria. I Bangkok finns en sammanslutning av svenska kvinnor, Sveor, och för detta sällskap är Maria ordförande. Gertrud hade mycket kontakt med henne via mail redan före flytten, och nu, sedan huset blivit hyfsat möblerat, bjöds hon och hennes familj in på lunch. Det blev en trevlig stund. Ludde fick leka med två svenska barn, och Gertrud och Fredrik fick kontakt med ett par trevliga jämnåriga. De fick också nyttig information, bl a om relationer till maider. Marias familj har en maid som bor hos dem, en live-in-maid, som var med här, men som inte skulle äta tillsammans med oss, och som inte fick någonting alls, vilket kändes väldigt konstigt. Hon sysselsatte sig hela tiden med barnen. Men det är tydligen så det ska vara.
I går kväll var det konsert på Luddes skola för att fira skolans 60-års jubileum. Utklädda barn släppte vid olika stationer in oss och vidare, sedan vi fått trycka på knappar eller trampa på plattor i golvet. Konserten hölls på skolans stora gräsplan, där en scen iordningsställts och bord ställts fram under tältdukstak. Mat fanns att köpa. Konserten inleddes med sång av skolkör och någon solosång. Därefter blev det musik från olika perioder av skolans historia, bl a både Beatles och Michael Jackson. Vi träffade och pratade med både Fredriks kollega, Ha, och Zacks familj. Zack är Luddes klasskamrat och bor på samma våning i Danicha Garden, som vi gjorde första veckan. Hans pappa är musiklärare på skolan, och mamman är psykoterapeut (!). De är amerikaner. Zack är en trevlig pojke, som tidigare på dagen spontant kommit för att leka med Ludde. Då spelade Fredrik ett kortspel med dem, och vi upplevde, att Ludde förstod engelskan bra och kunde prata med Zack och Fredrik på engelska. Annars har det verkat, som om han är lite blyg för att prata.
Nu kom Gertrud hem från sin massage, så nu blir det lunch för oss.
Vi hörs, eller syns, en annan dag igen.
fredag 16 mars 2012
Barnvakt
Ensam hemma med Malin medan hennes mamma dels får massage, dels skulle uträtta ett par ärenden, Malin verkar inte allt för störd av sin vaccination i dag. Hon var hungrig för en stund sedan,och då fick hon nöja sig med flaska, men den tar hon utan vidare. Jag har velat, att vi skulle vara återhållsamma med flaskmatning så länge det finns tillgång på bröstmjölk. Men ett par gånger har vi fått använda oss av flaskan ändå, och det har gått bra. Hon tar den och äter med god aptit, men den har inte blivit någon favorit som gör att hon ratar bröstet. Hon pratar, dvs jollrar, mycket nu, och hon skrattar också mycket. Och det vekar som om hon medvetet tar efter saker.
Nu kom först veckans vattenleverens och sedan Gertrud, som har stämt träff med en eventuell maid i kväll. Jag hoppas, att det kan bli någonting av det, att de tre dagar i veckan, som Gertrud kan tänka sig ha hjälp, kan vara någonting, som de kan komma överens om, och att de kan trivas tillsammans. Alla menar ju, att det ska finnas en maid i huset.
Gertrud hade också beställt massage till mig i nästa vecka. Skrattande avslöjade hon, att hon beställt hot-stone-massage, någonting hon själv skulle vilja ha men tyckte att jag kunde prova först. Själv har hon fått sport-deep-tissue-massage i dag och är mycket nöjd med den. I Khao-Lak fick jag thaimassage. Den består mer av streching än av traditionell massage, och massören använder hela sin kropp och all kraft, verkar det som, för att tänja stels muskler. Det kändes i vilket fall som helst väldigt bra. Och så är det ju så billigt här.....
I Khao Lak gavs massagen utomhus, och de båda flickorna som masserade hade fullt upp hela dagarna.
I Khao Lak, ja, där träffade jag svenskar, som var i Thailand för 6:e respektive 9:e gången. Och jag har förståelse för dem, som återvänder hit gång på gång. Och vad det beträffar, så har vi ju återvänt till Österrike och skidbackarna gång på gång i väldigt många år. Det är på något sätt, som om det är olika kulturer. Åker man på skidsemester, så anammar man den kulturen, medan den som åker på badsemester eller husvagnssemester är en del av dessa kulturer. Hur som helst, så träffade jag trevliga svenskar, som visste mycket om att semestra i Thailand, och som rådde mig att strunta i den tempelutfärd som jag ville åka på men hade svårt att få till. Sådant kan du få mycket av i och omkring Bankok, sa de, så ta vara på baden här nu. De berättade också, att vattnet var det bästa på den sidan av landet, där vi var, men att de tyckte mycket om Hua Hin, som ligger mycket närmre Bankok men i en bukt, där vattnet inte håller samma höga kvalitet som i Pukhettrakten, även om man säkert inte skulle uppfatta det som dåligt. De två småländska par, som var i Thailand för 6:e gången, menade, att Sunset Resort i Khao Lak, hade blivit deras favorit. Ja, jag fick alltså lära mig en del av mer erfarna Thailandsturister.
I söndags kväll var jag tillsammans med de här tre svenska paren med om något riktigt trevligt och stämningsfullt. Ett grannhotell hade fest med buffé och underhållning på stranden, och kvällen avslutades med att vi sände upp lyktor, som svävade ut över havet. Det var mycket vackert och stämningsfullt. Vi njöt alla av stämningen och var glada över att ha fått uppleva detta, som vi först, när vi såg hur man hela dagen förberedde med dukning på stranden, trodde skulle bli ett bröllop, men som sedan visade sig bli en fest, som vi alla fick delta i.
Nu har Ludde kommit hem från skolan, så nu tror jag, att vi ska förbereda oss för dagens simtur i poolen.
Nu kom först veckans vattenleverens och sedan Gertrud, som har stämt träff med en eventuell maid i kväll. Jag hoppas, att det kan bli någonting av det, att de tre dagar i veckan, som Gertrud kan tänka sig ha hjälp, kan vara någonting, som de kan komma överens om, och att de kan trivas tillsammans. Alla menar ju, att det ska finnas en maid i huset.
Gertrud hade också beställt massage till mig i nästa vecka. Skrattande avslöjade hon, att hon beställt hot-stone-massage, någonting hon själv skulle vilja ha men tyckte att jag kunde prova först. Själv har hon fått sport-deep-tissue-massage i dag och är mycket nöjd med den. I Khao-Lak fick jag thaimassage. Den består mer av streching än av traditionell massage, och massören använder hela sin kropp och all kraft, verkar det som, för att tänja stels muskler. Det kändes i vilket fall som helst väldigt bra. Och så är det ju så billigt här.....
I Khao Lak gavs massagen utomhus, och de båda flickorna som masserade hade fullt upp hela dagarna.
I Khao Lak, ja, där träffade jag svenskar, som var i Thailand för 6:e respektive 9:e gången. Och jag har förståelse för dem, som återvänder hit gång på gång. Och vad det beträffar, så har vi ju återvänt till Österrike och skidbackarna gång på gång i väldigt många år. Det är på något sätt, som om det är olika kulturer. Åker man på skidsemester, så anammar man den kulturen, medan den som åker på badsemester eller husvagnssemester är en del av dessa kulturer. Hur som helst, så träffade jag trevliga svenskar, som visste mycket om att semestra i Thailand, och som rådde mig att strunta i den tempelutfärd som jag ville åka på men hade svårt att få till. Sådant kan du få mycket av i och omkring Bankok, sa de, så ta vara på baden här nu. De berättade också, att vattnet var det bästa på den sidan av landet, där vi var, men att de tyckte mycket om Hua Hin, som ligger mycket närmre Bankok men i en bukt, där vattnet inte håller samma höga kvalitet som i Pukhettrakten, även om man säkert inte skulle uppfatta det som dåligt. De två småländska par, som var i Thailand för 6:e gången, menade, att Sunset Resort i Khao Lak, hade blivit deras favorit. Ja, jag fick alltså lära mig en del av mer erfarna Thailandsturister.
I söndags kväll var jag tillsammans med de här tre svenska paren med om något riktigt trevligt och stämningsfullt. Ett grannhotell hade fest med buffé och underhållning på stranden, och kvällen avslutades med att vi sände upp lyktor, som svävade ut över havet. Det var mycket vackert och stämningsfullt. Vi njöt alla av stämningen och var glada över att ha fått uppleva detta, som vi först, när vi såg hur man hela dagen förberedde med dukning på stranden, trodde skulle bli ett bröllop, men som sedan visade sig bli en fest, som vi alla fick delta i.
Nu har Ludde kommit hem från skolan, så nu tror jag, att vi ska förbereda oss för dagens simtur i poolen.
torsdag 15 mars 2012
Semester i Khao Lak
Är nu åter i Nichada Thany efter fem dagars semester i Khao Lak. Bodde på ett hotell alldeles i början av Khao Lak från Phuket räknat. Hotellet, Sunset Resort, är ett inte alltför stort 3-stjärnigt hotell, som trots en oändlighet med trappor snabbt blev en favorit. Receptionsbyggnaden har en våning under receptionen och en över, och så finns det ett par andra hus, varav det ena ligger med sin översta våning i linje med receptionsbyggnadens undre och den nedersta våningen ligger på samma nivå som stranden. Där bodde jag i ett rymligt rum med egen uteplats, en gräsmatta utanför och därbortom sandstranden och vågorna. I strandkanten ligger också hotellets matsal, en paviljong med tak men utan väggar. Helt underbart att sitta där och titta ut över havet och lyssna till vågornas brus. Att ha nära både till vattnet och matsalen var perfekt. Receptionen besöks inte så ofta, så de hemska trapporna led jag inte av.
Havet inbjöd inte så mycket till simning, men väl till plaskande i det härligt varma vattnet. Jag roade mig ofta med att stå på bottnen och låta vågorna föra mig in mot stranden. Det gjorde de ofta ett par meter, bara jag lyfte fötterna från bottnen. Det ökade min förståelse för kraften i de vågor, som vållade så stor förstörelse just på den här stranden för 7 år sedan (det var det väl?).
Nu är det sent, och alla har gått till sängs här, så jag får berätta mer i morgon. Malin har blivit vaccinerad i dag, så vi är rädda för, att det kan bli en jobbig natt.
God Natt!
Havet inbjöd inte så mycket till simning, men väl till plaskande i det härligt varma vattnet. Jag roade mig ofta med att stå på bottnen och låta vågorna föra mig in mot stranden. Det gjorde de ofta ett par meter, bara jag lyfte fötterna från bottnen. Det ökade min förståelse för kraften i de vågor, som vållade så stor förstörelse just på den här stranden för 7 år sedan (det var det väl?).
God Natt!
fredag 9 mars 2012
Celsius, Fahrenheit och semester
Gårdagens kotlettrad sattes in i ugnen i 200 graders värme tillsammans med en form med potatis och grönsaker. Vi gick till poolen och kom tillbaka efter en timme, då jag trodde, att maten skulle vara färdig. Så icke. Morotsbiten som jag provsmakade var hård, som om den överhuvudtaget inte varit varken på stekpannan eller i ugnen, och med steken var det likadant. Ja, den var ju inte hård, men väl blek. Då gick det upp för mig, att ugnens gradtal angavs i Fahrenheitsgrader. Jag vred upp vredet först till 500 grader och upptäckte att därefter stod "broil", så jag satsade på det. Efter ytterligare gott och väl en halv timme kunde vi äta.
Malin har upptäckt sina fötter!
I morgon åker jag iväg till Kao Lak på semester, så nu dröjer det några dagar, innan jag hör ifrån mig.
Förresten så var ormen en giftig kobra, så här har varit livligt värre i dag, Vad som gjorts är oklart för mig, men folk har här varit. Utanför trädgårdsmuren, där vi såg ormen, är regnskogsvegetation, så jag antar att ormen bor där.
God natt!
Malin har upptäckt sina fötter!
I morgon åker jag iväg till Kao Lak på semester, så nu dröjer det några dagar, innan jag hör ifrån mig.
Förresten så var ormen en giftig kobra, så här har varit livligt värre i dag, Vad som gjorts är oklart för mig, men folk har här varit. Utanför trädgårdsmuren, där vi såg ormen, är regnskogsvegetation, så jag antar att ormen bor där.
God natt!
onsdag 7 mars 2012
Makabuchaday, Central Plaza, maid? och djur
Ekorre finns här och de hoppar från träd till palm och till elledningar, men att fånga dem på bild är inte så lätt.
Råttekorren har försökt fångas många gånger och äntligen! Är det någon som vet vad det här är för ett djur, så berätta det för oss.
Gårdagen var helgdag här, Makabuchaday, den dag då Budda förutspådde sin död för sina lärjungar. Fredrik var ledig, men affärer var öppna, så vi gjorde allesammans ett besök i det varuhus strax utanför Nichada thany, dit vi kan köra med golfbilen. Det är ett varuhus i Hansacompanistil men några gånger större, dvs framför allt några våningar högre. Fredrik skulle ha någon slags elekronisk utrustning, så det köpte han, och så åt vi glass och tittade på och jämförde priser på musikinstrument och kameror. Fredrik är mycket bestämd med att jag ska ha en bättre kamera, men vi hann inte med inköpet i går. Men de är verkligen prisvärda. Likaså musikinstrumenten. Så nu står inte bara trumsetet utan också ett elpiano på önskelistan.
Nu tycker jag, att jag skriver så mycket om olika inköp, att man kan få intryck av att livet här mest handlar om att köpa och är en stor köpfest. Men vi måste komma ihåg, att vi kom hit till ett tomt hus, där den första prioriteringen var att få sängar. Den första dagen köptes också ett balkongbord i plåt och 4 plaststolar, så att vi kunde äta sittande på stolar vid bord. Sedan har några thailändska möbler, Ikeasoffor och -matbord med stolar, skrivbord. och TV införskaffats, men bl a musikintrumenten fattas alltså fortfarande. Huset är stort, och på önskelistan står fler thailändska kompletteringar också.
I tisdags kväll fick vi besök av ett par flickor, av vilka den ena fungerade som någon slags förmedlare, och den andra ville ha anställning som maid. Det diskuterades arbetsvillkor, och Gertrud skulle ringa på kvällen för att bekräfta. När hon ringde lite för sent,svarade ingen, så hon smsade lite andra villkor än dem som hade diskuterats. Hon vill ju inte ha maiden här varje dag och hade kommit fram till en kompromiss mellan vad hon kunde tänka sig och vad vi antog att den mycket dåligt engelsktalande flickan tänkte sig. Hon fick inget svar, och ingen maid dök upp varken i går eller i dag. Eftersom Gertrud är så tveksam till att ha maid, så sörjer hon ju inte detta. Men på lördag åker jag på 5 dagars semester till Kao Lak, så då kanske hon kommer att uppleva, att en maid kan vara bra att ha. Hennes kompromiss gick ut på 3 dagar i veckan, och det är bara att hoppas på, att någon nappar på det.
Dagens stora äventyr har varit ormen, som vi såg ringla på muren utanför huset. den var smal tunn, eller vad man ska säga, som en mager ål, ca en meter lång, mest grå men gul framför allt på magen. Vi googlade på thailändska ormar och kom fram till att det kan vara en giftig orm. Behovet att lära mer om djur i Thailand växer. Andra djur som vi sett på muren är en "råttekorre",alltså , ett litet djur som ser ut som en korsning mellan råtta och ekorre, dvs mest råtta men med tunn ekorrsvans, och ett djur som ser ut som en ekorre men mer grå än våra, och så en ödla.
 |
| Monocled Cobra |
tisdag 6 mars 2012
ISB, Internationel School Bangkok
Internationel food week blev anledningen till besök i Luddes klass i går. Föräldrar bjuder under dessa dagar på mat från barnens hemländer. I går bjöds det på sushi, danska smörrebröd och chokladbollar, schweizisk ost och chokladfondu samt svensk blåbärsoppa. Den senare uppskattades inte av så många, så vi fick lite till mellanmål sedan. Gertrud berättade för barnen, som redan fått veta, att Schweiz är ett kallt land, att Sverige är ännu kallare, och att anledningen till att vi bjöd på blåbärssoppa var, att det varit Vasalopp i helgen, och vad det är; världens längsta längdåkningslopp på skidor.
Skolan är fantastisk. När jag arbetade på Latinskolan i slutet av 60-talet och början av 70-talet hade den skolan ungefär 1000 elever i byggnader och skolgård på bråkdelen av den plats, som ISB har till sitt förfogande. I klassrummet kunde vi känna igen oss från svenska klassrum, men i biblioteket blev jag mäkta imponerad: ljust, luftigt, indelat i avdelningar för olika aktiviteter som t.ex. ett stort, avskilt datarum, treornas bokhyllor, som just nu hade dinosaurietema, och sittgrupper. Innanför dörren fanns en receptionsdisk som på ett stort vanligt kommunalt bibliotek.
Utemiljön ska vi bara inte prata om. Den är vacker och påkostad, och utrymmena för idrottsaktiviteter innefattar banor för olika spel, löparbanor och swimmingpool. Gertrud beskrev för en av sina väninnor
skolans storlek som alla skolorna på Heleneholm, dvs låg-, mellan- och högstadium, gymnasium, lärarhögskola, musikhögskola samt idrottsplatsen och parken. Jag tror att det kan vara en ganska adekvat beskrivning av skolområdets storlek. Och där går 1000 elever.
Efter skolan hade vi stämt träff med Ludde vid den centrala swimmingpoolen, en fin 50-metersbassäng. Dit kom Ludde glädjestrålande med en fin pokal, vandringpriset till veckans bästa spelare i den mexikanska fotbollen, som Ludde deltog i för första gången. Så han har blivit kung i båda de after-school-aktiviteter, som han deltar i. I floor-hockeyn vann ju hans lag, och han gjorde alla målen utom ett, så även där fick han beröm. Jag önskar bara, att han ville ta tillvara mitt erbjudande om att stå för kostnaden för ett par simlektioner, så han får in en ordentlig crawlteknik.
Men det är inte lika intressant. Roligare är att dyka och göra volter från svikten. I detta är han lik sin morfar, som imponerade på mig genom att dyka vid badet i Eljaröd, men som verkligen inte var någon simmare.
Skolan är fantastisk. När jag arbetade på Latinskolan i slutet av 60-talet och början av 70-talet hade den skolan ungefär 1000 elever i byggnader och skolgård på bråkdelen av den plats, som ISB har till sitt förfogande. I klassrummet kunde vi känna igen oss från svenska klassrum, men i biblioteket blev jag mäkta imponerad: ljust, luftigt, indelat i avdelningar för olika aktiviteter som t.ex. ett stort, avskilt datarum, treornas bokhyllor, som just nu hade dinosaurietema, och sittgrupper. Innanför dörren fanns en receptionsdisk som på ett stort vanligt kommunalt bibliotek.
Utemiljön ska vi bara inte prata om. Den är vacker och påkostad, och utrymmena för idrottsaktiviteter innefattar banor för olika spel, löparbanor och swimmingpool. Gertrud beskrev för en av sina väninnor
skolans storlek som alla skolorna på Heleneholm, dvs låg-, mellan- och högstadium, gymnasium, lärarhögskola, musikhögskola samt idrottsplatsen och parken. Jag tror att det kan vara en ganska adekvat beskrivning av skolområdets storlek. Och där går 1000 elever.
Efter skolan hade vi stämt träff med Ludde vid den centrala swimmingpoolen, en fin 50-metersbassäng. Dit kom Ludde glädjestrålande med en fin pokal, vandringpriset till veckans bästa spelare i den mexikanska fotbollen, som Ludde deltog i för första gången. Så han har blivit kung i båda de after-school-aktiviteter, som han deltar i. I floor-hockeyn vann ju hans lag, och han gjorde alla målen utom ett, så även där fick han beröm. Jag önskar bara, att han ville ta tillvara mitt erbjudande om att stå för kostnaden för ett par simlektioner, så han får in en ordentlig crawlteknik.
Men det är inte lika intressant. Roligare är att dyka och göra volter från svikten. I detta är han lik sin morfar, som imponerade på mig genom att dyka vid badet i Eljaröd, men som verkligen inte var någon simmare.
måndag 5 mars 2012
Golfbil, scooter och cykel
I väntan på att blåbärssoppan ska bli kall, hinner jag med en kortfattad repport om lördagens och söndagens stora inköp.
Man transporterar sig med golfbil här, och innan vi kom, hade Fredrik hyrt en för två veckor och gjort en överenskommelse om att köpa en bil på marknaden i Nichada den 3 mars. Så skedde också. Men eftersom Fredrik tyckte att bilen var dyrare än han räknat med och inte lyckades pruta på annat sätt än att få en extra grej,så blev det någonting som kallas scooter och är en stor, eldriven sparkcykel till Ludde. Dagen efter inköptes den vanliga cykel, som Ludde ska använda för att ta sig till skolan. Alla fordonen är nu invigda. Med scootern kan man, läs Ludwig, ta sig fram här i regnträdsområdet, t.ex. till den gemensamma poolen, dit man annars promenerar på två minuter närmsta vägen. Till och från skolan har Ludde cyklat i dag. Golfbilen har bl.a. använts för inköp i affärer alldeles utanför området Nichada Thany. Den hyrda golfbilen fick inte köras utanför området, så det är en stor fördel att nu ha en egen golfbil. Den kan dock inte köras några längre sträckor, så för andra inköp eller besök längre borta, är vi fortfarande beroende av taxi.
Om någon nu undrar, varför jag gör blåbärssoppa, så handlar det om att Ludde har internationell matvecka i skolan och det ska bjudas på mat från olika håll i världen. Med tanke på Vasaloppet, som gick av stapeln i går, så bestämde vi oss för att offra den medhavda blåbärssoppan till detta evanemang.
Man transporterar sig med golfbil här, och innan vi kom, hade Fredrik hyrt en för två veckor och gjort en överenskommelse om att köpa en bil på marknaden i Nichada den 3 mars. Så skedde också. Men eftersom Fredrik tyckte att bilen var dyrare än han räknat med och inte lyckades pruta på annat sätt än att få en extra grej,så blev det någonting som kallas scooter och är en stor, eldriven sparkcykel till Ludde. Dagen efter inköptes den vanliga cykel, som Ludde ska använda för att ta sig till skolan. Alla fordonen är nu invigda. Med scootern kan man, läs Ludwig, ta sig fram här i regnträdsområdet, t.ex. till den gemensamma poolen, dit man annars promenerar på två minuter närmsta vägen. Till och från skolan har Ludde cyklat i dag. Golfbilen har bl.a. använts för inköp i affärer alldeles utanför området Nichada Thany. Den hyrda golfbilen fick inte köras utanför området, så det är en stor fördel att nu ha en egen golfbil. Den kan dock inte köras några längre sträckor, så för andra inköp eller besök längre borta, är vi fortfarande beroende av taxi.
Om någon nu undrar, varför jag gör blåbärssoppa, så handlar det om att Ludde har internationell matvecka i skolan och det ska bjudas på mat från olika håll i världen. Med tanke på Vasaloppet, som gick av stapeln i går, så bestämde vi oss för att offra den medhavda blåbärssoppan till detta evanemang.
söndag 4 mars 2012
Chatuchak
Söndagens besök på chatuchaks helgmarknad blev en något förvirrad tillställning. Förra lördagen hade Fredrik, som vi trodde, besökt marknaden och köpt lite möbler, som Gertrud och jag nu trodde, att vi skulle kunna komplettera. Efter taxifärd till marknaden släpptes vi av på en gata med en otrolig kommers såväl på det som väl skulle föreställa trottoar som bakom denna, Vinkelrät mot gatan, som vi kommit på, gick marknadsgator, vars slut inte kunde ses. Vi tog oss in, trängdes, hittade en orienteringskarta och försökte utifrån den leta oss fram till möbelförsäljare. Först gick vi långt åt ett håll, uppvaktades av en engelsktalande restauranginkastare och utnyttjade honom för att fråga efter sektion två, där vi trodde, att vi skulle hitta möbler. Det var långt åt andra hållet, för långt för mig, tyckte han, men det trodde inte vi, så vi traskade på åt det anvisade hållet. Långt om länge kom vi till sektion två, men varken möbler eller lampor hittade vi. Då tröttnade vi,
En taxi hem, tänkte vi, och gick fram till en av många taxibilar på gatan. Eftersom taxichauffören inte förstod oss, kom en hjälpsam thailändska och förklarade för honom, att vi ville åka till Nichada. För att köra dit, ville han ha 200 bath. Resan till marknaden hade kostat 120 inklusive dricks. Då gick vi ur bilen igen. Nästa taxichaufför visste inte var Nichada låg och kunde inte köra oss dit för den skull, eller ville inte. Inte heller den tredje vi försökte med, ville köra oss. En tuk-tuk kunde vi få åka med, men det ansåg vi inte möjligt. Så småningom, jag tror på femte försöket, hittade vi en taxichaufför, som var villig att köra oss hem, och som slog på taxametern, och som körde oss hem för ungefär samma kostnad, som vi haft för att åka i motsatt riktning.
Väl hemma träffade vi på Fredrik och barnen vid poolen, som ligger alldeles vid områdets infart. Fredrik blev förvånad, när vi berättade, att vi inte hittat någonting. Men så fick vi veta, att när han genom vakten beställt taxin (så måste man alltid göra), hade han sagt, att han ville köpa möbler. Han hade då blivit avsläppt vid en trevåningsbyggnad med enorma utrymmen. Vi blev ju däremot avsläppta på gatan utan någon byggnad i sikte men med marknadsstånd på ett område många gånger större än Kiviks marknad och i en hetta som inte den hetaste marknadsdag i juli i Kivik kan mäta sig med. Den enorma marknaden är alltså dubbelt så enorm som både Fredrik och vi upplevde den, om nu någonting kan vara dubbelt så enormt. Klart är i alla fall, att ska det bli fler thaimöbler från Chatuchak, ska vakten, som beställer taxin, få veta, att det är möbler det handlar om, så att taxichauffören kör till rätt ställe
En taxi hem, tänkte vi, och gick fram till en av många taxibilar på gatan. Eftersom taxichauffören inte förstod oss, kom en hjälpsam thailändska och förklarade för honom, att vi ville åka till Nichada. För att köra dit, ville han ha 200 bath. Resan till marknaden hade kostat 120 inklusive dricks. Då gick vi ur bilen igen. Nästa taxichaufför visste inte var Nichada låg och kunde inte köra oss dit för den skull, eller ville inte. Inte heller den tredje vi försökte med, ville köra oss. En tuk-tuk kunde vi få åka med, men det ansåg vi inte möjligt. Så småningom, jag tror på femte försöket, hittade vi en taxichaufför, som var villig att köra oss hem, och som slog på taxametern, och som körde oss hem för ungefär samma kostnad, som vi haft för att åka i motsatt riktning.
Väl hemma träffade vi på Fredrik och barnen vid poolen, som ligger alldeles vid områdets infart. Fredrik blev förvånad, när vi berättade, att vi inte hittat någonting. Men så fick vi veta, att när han genom vakten beställt taxin (så måste man alltid göra), hade han sagt, att han ville köpa möbler. Han hade då blivit avsläppt vid en trevåningsbyggnad med enorma utrymmen. Vi blev ju däremot avsläppta på gatan utan någon byggnad i sikte men med marknadsstånd på ett område många gånger större än Kiviks marknad och i en hetta som inte den hetaste marknadsdag i juli i Kivik kan mäta sig med. Den enorma marknaden är alltså dubbelt så enorm som både Fredrik och vi upplevde den, om nu någonting kan vara dubbelt så enormt. Klart är i alla fall, att ska det bli fler thaimöbler från Chatuchak, ska vakten, som beställer taxin, få veta, att det är möbler det handlar om, så att taxichauffören kör till rätt ställe
torsdag 1 mars 2012
Om att anställa tjänstefolk
Sedan Gertrud kört iväg med golfbilen och Ludde till skolan och Fredrik blivit hämtad, studerade jag informationen om vad som gäller vid anställande av hjälp i hemmet. Den informationen finns i en tjock bok, som Fredrik lagt framför mig. Att ha en maid anses självklart, men tveksamt i den här familjen. Dock har det visat sig att mornarna är stressiga (liksom de ju faktiskt är i alla barnfamiljer även hemma). Nu är det så, att jag fixar frukosten och sedan tar hand om Malin, när de andra ger sig av, och när jag åker hem, skulle det ju naturligtvis underlätta, om en maid gjorde detta. Denna maid skulle i så fall börja arbeta redan klockan 6 eller i alla fall kvart över, och om man kan få ihop detta med att hon inte bor här, blir i så fall en senare fråga. Maids room, som finns i huset med egen toalett och egen ingång, vill Gertrud helst inte använda till inneboende maid, och Ludde tycker, att det kan bli ett utmärkt trumrum. Han är nämligen lovad ett trumset.
Chauffören, som varje morgon kör Fredrik och kollegan, Ha, till kontoret, hade Fredrik hoppats kunna engagera som privatchaufför även för familjens övriga behov, men det blir för dyrt. Diskussionerna fortsätter. Att anställa hjälp i hemmet är ju ett sätt att bidra till den thailändska befolkningens försörjning, och samtidigt är det främmande för en svensk yrkesarbetande men föräldraledig kvinna att inte själv sköta hem och barn. Ja, ja, vi får se hur det utvecklar sig. Lönen för en hemhjälp, som kan vara kombinerad maid/cook/child minder eller nanny, eller annat mindre aktuellt, ska ligga mellan 8.000 - 13.000 bath/månad + en extra månadslön exempelvis vid nyår och lite annat extra, samt att gäster ger antingen pengar eller gåvor för det extra arbete, som de åsamkar maiden. Bathsumman delas lämpligen med 5, eller som Fredrik och Ludwig gör, dubbla och ta bort en nolla, för att få fram summan i svenska kronor.
Diskussionen fortsätter, så vi får väl så småningom veta, hur det hela utvecklas.
Chauffören, som varje morgon kör Fredrik och kollegan, Ha, till kontoret, hade Fredrik hoppats kunna engagera som privatchaufför även för familjens övriga behov, men det blir för dyrt. Diskussionerna fortsätter. Att anställa hjälp i hemmet är ju ett sätt att bidra till den thailändska befolkningens försörjning, och samtidigt är det främmande för en svensk yrkesarbetande men föräldraledig kvinna att inte själv sköta hem och barn. Ja, ja, vi får se hur det utvecklar sig. Lönen för en hemhjälp, som kan vara kombinerad maid/cook/child minder eller nanny, eller annat mindre aktuellt, ska ligga mellan 8.000 - 13.000 bath/månad + en extra månadslön exempelvis vid nyår och lite annat extra, samt att gäster ger antingen pengar eller gåvor för det extra arbete, som de åsamkar maiden. Bathsumman delas lämpligen med 5, eller som Fredrik och Ludwig gör, dubbla och ta bort en nolla, för att få fram summan i svenska kronor.
Diskussionen fortsätter, så vi får väl så småningom veta, hur det hela utvecklas.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)