Så har den kommit, dagen för avfärd. Det känns vemodigt. Sömmerskan, som jag besökte i morse, frågade, när jag skulle komma tillbaka, och jag svarade: senare i år, vilket är vad jag hoppas på. Säkert är det emellertid inte. I oktober kommer Fredriks mor hit, och under novemberlovet kommer Jerker och Cecilia och Cecilias son Luka. Den utstationerade familjen Carleson gläder sig åt alla besök. De kommer hem i sommar, men sedan dröjer det nog ett år, innan de kan komma hem igen. Att resa hem till jul, visar sig bli för dyrt. Och om Malins hjärta behöver kontrolleras i december igen, kan det göras här, har vi förstått.
Här blev jag avbruten, och när jag nu fortsätter är det så, att nu skulle jag varit nästan hemma. Dock blev det alltså inte så. Gertruds rygg blev så dålig natten till i går, att Fredrik måste stanna hemma från arbetet och åka med henne till sjukhuset. Där ville man behålla henne, eftersom magnetröntgen kunde erbjudas först i morgon, lördag. Hon släpptes emellertid hem, eftersom hon ammar. I morgon blir det så att åka tillbaka till sjukhuset för röntgen, och på måndag ska man ta ställning till, hur man ska behandla henne. Under stor stress avbokades alltså min hemresa och en ny flexibel biljett bokades till långfredagen 00.25, vilket betyder, att jag ska komma hem på långfredagens morgon.
I onsdags fick Gertrud och jag hand-och footspabehandling. Jag tillfrågades, om jag ville ha pallafin, vilket jag naturligtvis inte förstod förrän jag blev visad en skylt, där det stod parafin. Jag hade förstått, att min hy var så torr, så att detta skulle vara bra för mig. Det var lite som att stöpa ljus. Upprepade dopp i en sörja som gjorde, att mina händer och fötter såg ut som om de satt på en vaxdocka. Nu har jag dock händer som en baby. Som när vi legat i blöt i det svarta vattnet i Ungern.
Ja, nu är det alltså fredag förmiddag här och snart morgon hemma, och jag har ställt in mig på en vecka till här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar