Sista dagen i Bangkok följde jag med på en bussutflykt arrangerad av mödrar till ISB-barn. Mycket trevligt. Jim Thompson var amerikan, skickades till Bangkok som militär officer och förälskade sig i Thailand och stannade kvar efter att han slutat sin tjänstgöring. Sidenväveri fångade hans uppmärksamhet, och han har i hög grad bidragit till att sidenindustrin blivit så betydande. Han flyttade gamla hus till den plats, där de nu alltjämt står och anlade en underbar trädgård och samlade antikviteter och konst, som vi i dag har fått beundra vid en rundvandring.
Nu väntar sista eftermiddagen här med Gertrud och barnen, och det känns vemodigt. Det är ju egentligen inte så länge till den 10 juni, när de kommer hem, men det känns länge. Nu kom Ludde hem, och det är dags för sista mellanmålet tillsammans med honom. Sedan får det bli en simtur också, innan jag stänger resväskan och återvänder till det kalla Sverige.
Det har varit en fantastisk tid. Tänk att få vara med sina barnbarn under en så viktig del av deras liv. Nu hoppas jag bara, att det kommer att gå bra här, och Gertrud blir bra i ryggen. De bor i en fantastisk miljö, Luddes skola är otroligt fin och allt eftersom utvecklas också sociala kontakter.
Vi ses igen, Bangkok!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar