Hemma igen.
Julaftons morgon. Klockan är 6.20. Planet från Bangkok landar i Köpenhamn. Inte många passagerare, så det går fort att komma ut. Anja väntar i ankomsthallen och skjutsar mig till Staffanstorp. Där väntar Knut med te och nybakade bullar. Min ena resväska är packad med julklappar, den andra med galgar från Hang-on-projektet i Bangkoks slum. Så nu har jag alltså fler klädhängare till hugade spekulanter. Större delen av innehållet i julklappsväskan skulle till Lund på eftermiddagen, men några småsaker packades upp till Anja och till Eva, som bjöd på fisk och gröt halv 12.
Julafton hos Jerker och Cecilia tillsammans med Cecilias föräldrar och en av systrarna och hennes familj. Många barn, alltså, och mycket trevligt. Linn var först lite avvaktande mot tomten och tyckte det var tryggast att sitta i Jerkers famn, men sedan hon fått en Pippidocka, tinade hon upp och gick själv fram till tomten och hämtade fler paket. Pippidockan verkade bli en kär kompis, men allra intressantast var en verktygslåda med både hammare, såg och borrmaskin. Linn sågade och sågade och lät också oss andra prova på att såga.
En lång dag tog så småningom slut, och jag somnade nästan innan jag lagt huvudet på kudden. Jag hade dock hunnit tömma kattlådan, och i går blev badrummet städat, gran, kyrka och krubba kom på plats, så nu känns det som jul här hemma också.
När jag tänker tillbaka på besöket i Bangkok, känns det som att jag får så otroligt mycket, varje gång jag är där. Samvaron med barnbarnen känns i och för sig som det viktigaste, men de intryck jag får genom olika mer turistiska aktiviteter är också minnesvärda.
Att se Ludde träna och spela ishockey har alltid varit roligt.
Den första träningen jag såg nu verkade ligga under hans nivå, men han var ju på is och fick åka skridskor. I lördags, däremot, gästades klubben av ett par NHL-spelare, som fungerade som tränare. Och då blev det mer fart. Den sista kvarten spelades matcher, tre stycken parallellt på tvären i rinken. Då såg vi Luddes kapacitet. Synd att han inte kan få mer träning.
Weekendutflykten till floden Kwai var en upplevelse. Om jag lär mig hantera tripadviser, så att jag kan rekommendera resmål, så blir det högsta betyg på den båtfärden i nationalparken och besöket vid järnvägsmuseet vid bron. Hotellet, där vi övernattade, hade också varit värt högsta betyg, om det inte varit för den dåliga servicen i restaurangen. Där behöver de lära sig organisation.
Till Bang Sai, drottningens skola för hantverk, som jag hann besöka två gånger och gärna återvänder till igen, skulle jag också ge högsta betyg. Det är inte bara en skola, där det tillverkas saker som säljes, utan också som en vacker hembygdspark med hus från olika delar av Tailand.