I går fick jag äntligen göra det efterlängtade besöket i klongen, Klong någonting, där Annika bedriver sitt Hang on projekt, dvs där de vackra hängarna, som jag gärna kursar ut hemma, tillverkas av framför allt fattiga kvinnor med handikappade barn. De har genom donationer fått tillgång till en lokal, som de ställt i ordning, så att de har en lager och samlingslokal, där också undervisning kan ske. Arbetet gör kvinnorna annars i sina hem. Projektet har växt från att vara ett helt ideellt projekt till att förhoppningsvis nu ganska snart bli ett företag. Annika fortsätter sitt ideella arbete främst som organisatör och har anställt en arbetsledare, som börjar inom kort.
Efter en promenad genom klongen, där vi träffade på en kvinna, som utanför sitt hus sålde suvernirer, som vi köpte, kom vi fram till nästa projekt, som snart, lett av en annan svenska, ska starta. Det ska bli en bakskola, och Susanna håller på att iordningställa lokalen. Den lokal, där undervisningen ska ske under ledning av en svensk kille, har en anslutande lokal, där de hoppas kunna ordna utställningar, som kan locka dit folk. Susanna är frilansfotograf och har bott många år i Bangkok och har tydligen många kontakter. Men administrationen av de olika projekten kräver mycket arbete. Byråkratin verkar inte vara mindre hör ön hemma, möjligen mer komplicerad.
När jag reser hem om knappa två veckor, har jag med mig hängare igen, liksom de båda flickorna Gry och Agnes. Gry är den ena av Systrarna på Solhjulet, som drivs av Gertruds kollegor, Grys föräldrar, och där blir det av allt att döma en utställning och försäljning av de vackra hängarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar