Elefantsafarin på Sri Lanka är värd ett eget avsnitt i bloggen.
En av dagarna i Sigiria hämtades vi av vår chaufför och åkte några kilometer innan vi fick hoppa upp på flaket på en jeep, som på oländiga vägar körde oss ut i djungeln. Mestadels såg vi, att det vi körde på, skulle föreställa en väg, men ibland var det svårt att tro, att det vi körde på faktiskt var tänkt att vara en väg. Ravlundafältet bleknar i jämförelse. Plötsligt stannar jeepen. En elefant har skymtat inne i bushen. Kamera upp. Var är elefanten. Jo, där skymtar något, som kan vara en elefant. Bushen med en elefant gömd i grönskan fotograferas. Så kör jeepen vidare tills den åter stannar, när en elefant har skymtats. Detta upprepas några gånger, och ibland ser vi en hel elefant eller någon gång t o m två. Efter närmare tre timmars skumpande på jeepflaket kör vi ut på landsväg. Och vad händer inte då. Jo, då ser vi elefanter i grupper flera gånger alldeles nära landsvägen. De är mäktiga djur, elefanterna. Och för det mesta ser de snälla ut. Bara en av elefanterna i bushen visade tydligt, att han inte gillade oss.
Hemma på hotellet igen kunde vi njuta av ron med fågelsång och cikador och en sen men god lunch på hotellet och vila de ben, som i tre timmar spjärnat mot jeepens sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar