Efter gårdagens dramatik har vi i dag haft en innehållsrik och rolig dag.
Dramatiken i går bestod i att skolsköterskan ringde och sa, att Ludde var skadad och skulle hämtas på skolan. Han hade fallit ner från en klätterställning. Enligt uppgift hade han slagit huvudet och varit avsvimmad. Kamraterna hade hämtat en rullstol och kört honom till skolsköterskan. Hem kom han bandagerad på en hand och arm och en vrist. Han hade inte ont i huvudet, och han kunde mycket väl leka hos William, även om killarna fick veta, att det måste gå lugnt till. Klockan 18 skulle han vara hemma och äta, och då kom både Zack och William också. Efter maten skulle de leka lugnt här, och det gjorde de i en timmes tid. Sedan var det slut med det lugna, och Luddes bandage åkte av för att sedan läggas om igen, när han gick och lade sig. Huruvida han skulle kunna spela fotboll i dag diskuterades, men när det blev dags för match var det ingen tvekan. Ludde var på planen, och William, som hade en ond tå, fick stå i mål. De spelade bra men fick stryk med ett + noll, fast det heter kanske tvärt om. Hur som helst. De förlorade i dag.
Efter matchen bar det av till Siam Waterland, som efter vad jag förstått är en del av Siam City Park. Ett enormt område med attraktioner, som inte är av denna världen. När jag var liten, tyckte jag, att Tivoli var stort liksom Köpenhamns Zoo. Flera Tivoli och flera Zoo skulle rymmas inom det här området. Området med åkattraktioner gick vi igenom för att komma till vattenlandet, och av det som jag såg, var det bara en karusell, som jag skulle vilja åka, en barnkarusell med hästar och vagnar av olika slag. Den såg ganska vanlig ut, bortsett från att den var tre våningar hög och vagnarna, som man kunde åka i var ovanligt vackra, som gjorda för kungligheter. Allt annat såg jättefarligt ut.
Väl vid vattenlandet väntade flera bassänger, gjorda som små sjöar och med olika attraktioner t.ex. i form av vattenrutschkanor av olika storlek och utseende. Jag provade dem inte. Hela vårt sällskap, som bestod av William, hans mamma, Zack, Ludwig, Malin, Gertrud, Fredrik och jag, upprättade ett basläger vid den största sjön, och därifrån gjorde framför allt killarna utflykter till vattenrutschkanorna, särskilt den spiralformade. Malin kröp på bottnen, som var mycket svagt sluttande, och tyckte, att hon kunde simma. Sjön var gjord mer för plask och lek än för simning, eftersom minst 80% var mindre än 150 cm djup och bara en liten hörna mer än 180. Men det var skönt i vattnet. Rätt som det var blev det vattengympa, och ett par hundra människor gympade under ledning av tre ungdomar på en uppblåsbar flotte. Då höll jag mig strax utanför skylten 150cm, eftersom jag lärt mig, att att axlarna ska vara i vattnet.
En av sten uppbyggd vägg med vattenfall fick mig att tänka på sköna bad i Gasteinertahl. Jag minns inte nu, om det är i Bad Gastein eller i Bad Hofgastein, som det finns ett vattenfall utomhus, som man kan duscha under. Klart är i alla fall, att här fanns inga snöklädda alper och ingen mörk stjärnhimmel. I stället omgärdades vi av gröna palmer och från himlen värmde solen upp luften till 38 grader.
Mina nyinköpta flipflops måste lämnas där en rand i plattläggningen markerade att stranden började, och eftersom där ställdes många skor, skulle det ju kunna vara svårt att hitta sina. Då var det inte så dumt att ha lila skor. De syntes.
Nu är vi trötta och sängen kallar. Ludde har åkt iväg till William för sleep over där, Gertrud nattar Malin, och Fredrik kom nyss hem efter att ha skjutsat Ludde och sitter nu framför sin dator. Jag antar att sängen snart kallar på honom också. Vi har ju varit ute hela dagen. Nu går jag i alla fall upp. God natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar